Fiona Apple gör vårens bästa album
Publicerad 2020-04-24
ALBUM Alla som tror att de har hört allt har inte lyssnat på Fiona Apple.
På nya albumet klipper hon sönder popmusik med en bultsax.
Fiona Apple
Fetch the bolt cutters
Epic/Sony
POP Allt står still.
Det känns som att världen har stannat och snurrar baklänges. Efter ett par månader av pandemin börjar nya tv-serier och filmer att sina, böcker och skivor skjuts upp, konserter blir inte av. Sport finns inte. Ljudet av corona är att höra Bo Hansson och Arne Hegerfors kommentera fotbolls-VM 1994 på tv igen.
Om inget nytt produceras återstår bara repriser. Men det finns undantag, som ”Fetch the bolt cutters”. Om du tror att du redan har hört allt, tänk om.
Musiken på albumet liknar ingenting annat. Inte ens Fiona Apple har varit här förut, och hon gav ändå en av sina skivor en titel på över 80 ord. Försök att få in det i en webbpuff.
Så här måste det ha känts när Tom Waits släppte ”Swordfishtrombones” 1983. Efter att ha spelat och varit en packad saloonpianist sadlade Waits om till vrickad fågelskrämma som attackerade skrot och sopor med en slägga.
”Fetch the bolt cutters” är i sin tur inspelad av en 42-årig låtskrivare och artist från New York som suttit isolerad i sitt hem i Venice Beach tillsammans med, om jag räknar rätt, fem hundar. Precis som Tom Waits bygger Apple sina låtar på en egen version av blues och udda rytmer. I Fionas fall låter det som att hon gjort om sitt sovrum till inspelningsstudio. Sedan går hon och hennes musiker loss på inredningen, eller på något som de har hittat i kökslådorna.
Fiona Apple arbetar nästan långsammare än Sade. Sedan 1996 har hon släppt fem album, varav det senaste kom för åtta år sedan. Ändå är det som att ”Fetch the bolt cutters” spikades ihop på några timmar igår.
Det är som att titta in i en mycket ostädad men fri hjärna. Det låter som att Fiona Apple spöar upp en Patti Smith-låt med kastruller. Eller slår sönder sina skivor med Kate Bush med en hammare.
Texterna är ibland så vassa att man måste plåstra om öronen. Hennes röst och piano kraschar rakt in i en vägg av cheerleader-pop, punkig lo-fi-jazz eller jazzig pianopunk, glödande soul med ståbas, skällande hundar och melodier som man aldrig vet var de ska vägen. Ska de landa någonstans eller störta?
Hon ska även ha använt djurben som instrument. Var det kvarlevorna av hennes älskade hund Janet som låg i den där lådan som Fiona trummade på med fingrarna? Nej, jag tänker inte kolla om den storyn stämmer. Den är för bra.
På ”Fetch the bolt cutters” bor det närmast olyssningsbara på samma adress som det briljanta. Men det mest utflippade stöket förstärker de mer konventionella låtarna.
”Ladies” hade aldrig blivit lika stark om den inte började efter ilskna orkanen ”Newspaper”, till exempel.
En jobbig, fantastisk och vacker oreda.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik