”Jag har blivit en modigare människa”

Eva Dahlgren om nya albumet, sorgen över döda vännerna – och att åldras

Av: Håkan Steen

Publicerad:
I en källarlokal på Södermalm i Stockholm har Eva Dahlgren sin arbetslokal där hon har skapat nya albumet.
Foto: JIMMY WIXTRÖM / AFTONBLADET
I en källarlokal på Södermalm i Stockholm har Eva Dahlgren sin arbetslokal där hon har skapat nya albumet.

Med nya albumet ”Evalution” tar Eva Dahlgren inte bara ännu ett nytt musikaliskt steg. Hon lyckas på en och samma skiva hylla kärleken, belysa samtidens skenande polarisering och ventilers sin sorg efter bortgångna vänner.
– När jag började kände jag att det fick bli hur mörkt som helst, för jag måste skriva de här låtarna.

I källaren i huset på Södermalm där Eva Dahlgren bor har hon sin arbetslokal, en smakfullt bohemisk kombination av kontor och musik- och fotostudio. Musikdelen rymmer en imponerande samling vintage-gitarrer, där en vit Gretsch med guldinläggningar (tidigare ägare: Stephen Stills) skiner lite extra.

Eva har dekorerat med såväl gamla familjebilder som en inramad konsertaffisch med Leonard Cohen och en svartvit poster från sin snart 30-årsjubilerande albumklassiker ”En blekt blondins hjärta”.

Hon går hit varje morgon, äter frukost och läser tidningarna och försöker sedan stanna fram till klockan fem för att skapa: musik, texter eller bilder. En boxningssäck och boxhandskar finns nära till hands om behovet att rent fysiskt lösa upp kreativa knutar skulle uppstå.

Det är här som den osannolikt nog nyligen 60 år fyllda artisten har skapat stora delar av sitt nya album med den mångbottnade titeln ”Evalution”.

Precis som förra albumet, hyllade ”Jag sjunger ljuset” från 2016, är skivan producerad av Johannes Berglund och det är samma Umeå-rotade grupp musiker som spelar, däribland Deportees-gitarristen Anders Stenberg. Samarbetet blev en nytändning och en fortsättning kändes självklar.

– Jag var här nere i ett år ungefär och letade efter hur jag ville att det skulle låta. Men så gick jag på fotografen Mikael Janssons utställning ”Witnesses”, om Förintelsen, och den berörde mig så otroligt starkt. Bara man stiger in i det rummet så börjar man gråta. Så när jag kom hem från den skrev jag låten ”För dom andra”, som handlar om att vi som lever måste leva våra absolut bästa liv för dem som inte kan. Och då föll även hela soundet på plats. Jag är Micke Jansson evigt tacksam för det (skratt).

Har förlorat flera vänner

Skivan kom till under en mörk period när Eva förlorade flera nära vänner. Musiken blev ett sätt att skriva sig ut ur sorgen.

– När jag kom in på Mickes utställning kanaliserades allting ut där i det stora sorgerummet, och när jag började jobba kände jag att det fick bli hur mörkt och sorgligt som helst, för jag måste skriva de här låtarna.

Det är en uppmaning till mig och till alla att man måste försöka finna sitt eget ljus.

Men trots den dystra ingången blev det långt ifrån en becksvart skiva. ”Evalution” hyllar också kärleken och lyfter fram vikten av att se det stora i det lilla och att ta vara på sin tid. Inte minst i hoppfulla finalen ”Jag är sol”.

– Det är en uppmaning till mig och till alla att man måste försöka finna sitt eget ljus och sitt eget brinn och inte bara gå och vänta på att bli belyst av någon annan.

Samtidigt passar Eva på att kanalisera ilska och frustration över vår samtid. Låten ”En bok” hör till det mer politiska som hon har skrivit.

– Stora delar av plattan är politisk, på ett väldigt personligt plan. Men det är väldigt svårt att skriva om. Om man ska skriva om det måste det börja med att politik är någonting som sker i relationen mellan oss. Just ”En bok” handlar om den otroligt polariserade tid som vi lever i nu. Vem trodde att vi skulle hamna här?

”Korttänkt med Gud”

I den existentiella ”Taxi”, redan släppt som singel, försöker Eva sålla fram vad som verkligen betyder något i livet. Frasen ”ingen jävla gud” sticker ut, och visar sig ha sin upprinnelse i en förfrågan från Svenska Kyrkan för några år sedan om att skriva texten till ett nytt rekviem. Efter tre veckors betänketid tackade Eva nej då hon hade kommit fram till att hon inte trodde på Gud.

– Jag läste jättemycket om religioner, om hur människor tror på olika saker beroende på var man är uppväxt i stället för att känna andlighet i samhörigheten med natur och människor. Och jag känner att det är så jävla korttänkt med Gud. Därav frasen ”ingen jävla gud”.

Foto: JIMMY WIXTRÖM / AFTONBLADET
Eva Dahlgren ser på nya albumet ”Evalution” som politiskt på ett väldigt personligt plan.

Det verkar vara ett ämne som engagerar dig. Du har tidigare skrivit låten ”Jag är gud” och du kallar dig ”evgud” på sociala medier.

– Ja, ”eventuellt gud” (skratt). Och ”Jag är gud” tangerar samma tankebanor. Varför ha Gud som ett slags låda eller ram för hur vi ska bygga våra relationer med varandra? För mig ter det sig helt absurt.

Gästartister

Två före detta artister dyker upp som tämligen oväntade sånggäster på skivan. Stjärnregissören Johan Renck har Eva velat sjunga med sedan 90-talet men forne Kent-sångaren Jocke Berg ville hon först inte fråga.

– Nej, det kändes lite konstigt för min Efva har jobbat med honom i ett projekt där han har designat jättefina smycken. Men låten som Jocke är med på, ”Den jag är”, knöt liksom ihop hela skivan. Den handlar om att vi människor är mer lika än olika varandra, och att det är så väldigt viktigt. Den krävde på något vis Jockes sträva röst, så till slut blev jag tvungen att ringa honom.

Du har under hela din karriär varit en av våra kanske mest utpräglade albumartister, som tillåtit dig att vänta länge mellan skivorna. Känner du dig hemma i den nya streamade tiden, där Daniel Ek på Spotify säger att artister måste släppa musik hela tiden för att ha en chans att överleva?

– Det där visar den stora skillnaden mellan var han och vi musiker och låtskrivare kommer ifrån. Han ser på vårt yrke som totalt kommersiellt. Musikbranschen har alltid varit kommersiell, skivbolag har alltid utnyttjat de stackars artisterna. Men inte till den milda grad som nu. Vi ska skriva låtar men tjäna pengar på att turnera. Vi ska vara vår egen reklamkanal och spela in små filmer var och varannan dag. Det är en fullständig omöjlighet. Om musiken som vi har kärlek till ska leva kvar får det inte sitta fler Daniel Ek och bestämma var den ska ta vägen, för då tror jag att människor kommer att hitta något annat sätt att fylla det rum som musiken fyller nu. Då blir ju musiken bara en vara som alla andra.

Jag tror att de flesta människor känner att åldern finns utanpå men inte inuti.

Hur var det att fylla 60?

– Det var en rolig dag. Jag kände mig lite konfunderad några veckor innan, tänkte ”Fan, jag är 60 år gammal. Det är jävligt gammalt, Eva. Vad har du gjort för något?” Och så börjar man summera grejer. Men sedan fyllde jag 60 och drack en massa champagne och så var det fint.

Så du har ingen åldersångest?

– Jag tror att de flesta människor känner att åldern finns utanpå men inte inuti. Sedan är det ju så att ju längre man har levt desto mer erfarenheter har man, och ibland kan de stoppa en från att leva ett kul liv. Man kan bli rädd för en massa saker. Därför känner jag att nej, jag ska inte tänka på erfarenheten, jag ska hoppa dit jag vill även om det kan göra ont. Så jag har kanske blivit en modigare människa ju äldre jag har blivit.


Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik


Fyra bilder ur karriären

Foto: KRISTER NYMAN

Med Efva Attling på Rockbjörnen 1982
”Vi sjunger ’Bakom min rygg’ här, tror jag, Efvas låt. Vi kände varandra redan då och åkte i folkparkerna samtidigt under två år med våra respektive band. Vi brukade skriva meddelanden till varandra i logerna, ’se upp för mackorna här, de är alltid torra’ och sånt.”

Foto: TORBJÖRN EKEBACKE

Med Anders Glenmark på ANC-galan i Göteborg 1985
”Vi gör (Beatles) ’The long and winding road’, man ser att vi sjunger någonting seriöst (skratt). Efter galan åkte jag, Tomas (Ledin), Dan Hylander och Py Bäckman till Sydafrikas gränsländer och träffade flera av ANC-delegationerna. Det påverkade mig väldigt starkt.”

Foto: ÅKE ERICSON

På Cirkus i Stockholm efter finalen på ”En blekt blondins hjärta”-turnén 1991
”Åh, den här är ju fantastisk! På den tiden gjorde man alltid sista giget-skämt. Så det här är mina tjejkompisar som kom upp och sjöng på någon av låtarna. Dessutom var tanken att en av mina tekniker skulle sänkas ner genom luften med gigantiska änglavingar under ’Ängeln i rummet’. Men han orkade inte hålla uppe vingarna och fastnade i taket ovanför mig. Publiken fattade ingenting.”

Foto: BJÖRN LINDAHL

Med Mija och Greta Folkesson i kortlivade bandet Buddaboys 2003
”Jag var aldrig med i något band när jag var ung så det var skönt att jag fick vara det tillsammans men Mija och Greta, som är fantastiska musiker. Och jag blev jävligt bra på bas, faktiskt.”

Publicerad:

LÄS VIDARE