Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Sigfrid

Ett utbildande nöje som kräver enormt mycket av dig

Publicerad 2025-02-03

”Kingdom Come: Deliverance 2” kan vara en av årets häftigaste spelupplevelser.

Men bara ifall du kan svara ja på tre frågor.

Annars är det ett slöseri med tid som du förmodligen ändå inte har.

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Kingdom Come: Deliverance 2

Från 18 år
Pris: Från ca 599 kr
Format: PS5, Xbox Series och Windows
Utvecklare: Warhorse Studios
Utgivare: Deep Silver, Plaion

Plus: Interaktivt, autentiskt och lärorikt, otroliga valmöjligheter, udda men grymt stridssystem, urläckra miljöer

Minus: Sjukt tidskrävande, stundtals för dialogtungt och långsamt

Att ta sig från botten till toppen i medeltida Tjeckien är lättare sagt än gjort.

Anledningarna är många till att föregångaren från sju år tillbaka är så väldigt omtyckt av en selektiv skara.

KCD, som det förkortas, var inte bara ett rollspel med en bra story. Det var främst en medeltidssimultator med extremt detaljerade mekaniker och system i en spelvärld med sjukligt många valmöjligheter.

Denna uppföljare bygger vidare på exakt det där. Till och med historien om Henry fortsätter där den slutade (förkunskapskrav behövs inte, bakgrunden presenteras på ett fint sätt tidigt löpande).

Denne stackars vapendragare blir snabbt indragen i en rejäl soppa som lämnar honom ensam, praktiskt taget bottenskrapad, mitt under ett inbördeskrig. Utan utrustning eller pengar på fickan får man jobba sig uppåt i den medeltida hierarkin.

Det är, för att uttrycka det milt, avancerat.

Ytterst interaktivt

Som sagt, inte ett spel för alla. Tro inte att åtta fjuttiga timmar tar dig någonstans heller. Räkna med tiodubbla för att det ens ska bli lönt.

Med särskilda intressen är det ju inget hinder. Tvärtom är det då en riktig guldgruva, i såväl underhållnings- som utbildningssyfte.

1400-talets Böhmen (vad som nu är Tjeckien), där denna uppföljare utspelar sig, är uppbyggt med hjälp av historiker, universitet och museum för återspegla verkligheten.

Man matas ständigt med information om klassamhället, yrken, olika folkgrupper med mera och man behöver denna kunskap för att orientera sig på rätt sätt. Det är en ytterst interaktiv påminnelse om hur vi har vunnit livets lotteri, inte bara med var vi lever utan framför allt när.

Slår världsrekordet

Dialogerna har en central del och jo, nog är det en dialogtung historia. Rekordtung, till och med. Warhorse har sagt att manuset innehåller över 2,2 miljoner ord, vilket i sånt fall är mer än ”Baldur’s gate 3” som innehar det nuvarande världsrekordet. Vi snackar fem timmar av bara cutscenes.

För det mesta är det fantastiskt att på detta organiska sätt lära känna världen. Det går sannerligen inte alltid som jag vill att forma denna omvärld heller, vilket är uppfriskande. Någon gång landar min skämtsamma kommentar fel och det uppstår handgemäng i gyttjan utanför puben, nästa gång lyckas jag inte pruta på ett svärd och hamnar i dålig dager hos den lokala smeden. Och tro mig, konsekvenserna kan bli bra mycket värre än så.

Ibland blir det dock så mycket tragg att jag knappt känner mig fri att bara utforska lite villkorslöst.

Ofta hamnar man i käbbel utan att alls ha den intentionen.

Måste tas på allvar

Eftersom allt är så detaljerat och verklighetstroget blir striderna något man måste ta mer på mer allvar än i många andra spel.

Förberedelserna är en sak, den generella taktiska approachen en annan. Därför blir det extra tillfredsställande att höra det där dova ljudet när den tunga stridshammaren krossar axeln på riddaren vars rustning mitt svärd aldrig hade bitit på.

Det omdiskuterade stridssystemet, med att försvara och attackera utifrån olika riktningar, har finslipats och är helt centralt för allt du gör när liv står på spel. Möter du en högerhänt fiende med svärd i näven vill du försöka blockera det fysiska utrymmet för vederbörande att attackera, finns det en båg- eller armborstskyttar med i en större sammandrabbning vill du placera personer eller föremål framför dig i projektilernas bana, och så vidare in i oändligheten.

KCD2 är en naturskön upplevelse.

Borde vara stolta

KCD2 ett sånt där spel som verkligen suger in en i en annan verklighet, som en välgjord simulator ska göra. På en skogspromenad efter en spelsejour går man liksom hela tiden och tänker på hur livet en gång såg ut. Hur bortskämd man är över att ett rövarband inte kan ligga och lura vid nästa vägkorsning.

Tjeckerna på Warhorse Studios ska känna sig stolta men du bör svara ja på dessa frågor innan du överväger ett köp:

Fascineras och hänförs du av historia?

Har du tålamod för ett världsrekordlångt manus, även om det är genomgående välskrivet, samt alla autentiskt tidskrävande och helt nödvändiga sysslor?

Och rent krasst: Har du omkring 100 timmar över att kasta på ett spel?

I sånt fall, bara gör det.

Följ ämnen i artikeln