Sorry, DC-nördar – Gotham Knights är en besvikelse

Publicerad 2022-10-20

Detta är alltså Batman-spelet utan Batman.

Och vet ni vad? Det är faktiskt en självuppfyllande profetia.

För det är något av en superhjältedödare.

”Gotham Knights” kommer inte i närheten av de flesta spelen i ”Batman: Arkham”-serien.

Inte började det bra för ”Gotham Knights” när WB Games Montreal några dagar före lansering meddelade på Discord (!) att spelet blir låst till 30 FPS på konsoler. Detta spreds sedan förstås till andra kanaler och förvandlade en hel del förväntan till besvikelse och skepsis.

Denna deal breaker, vilket det är för många, rörde inte mig i ryggen.

Dock tog det inte lång tid innan jag satt där framför min PC och, av andra anledningar, kände att detta Batman-spel utan Batman inte är något att hänga i julgranen – eller för den delen lägga under den.

Snyggt? Absolut. Repetitivt? Repetitivt? Jag sa repetitivt? Ja, japp, javisst.

Ikoner som blir intetsägande

Premissen med att att läderlappen trillar av pinnen kittlar ju förstås. Robin, Red Hood, Batgirl och Nightwing ska ska fylla hans skor och göra Gothams gator mindre osäkra. Detta samtidigt som nya gäng försöker göra det motsatta.

Det är intressant att följa våra fyra protagonisters personliga resor och dynamiken dem emellan är spännande.

Däremot är själva storyn inte särskilt gripande – alls. Jag finner att jag ofta zoonar ut och typ glömmer bort varför jag nu gör ett visst uppdrag. Paradoxalt nog är handlingen ändå tydligt förutsägbar. Kanske är någon sann DC-nörd av annan åsikt, inte minst då ikoniska skurkar som The Penguin ofta dyker upp ger sin egna lilla twist. Men mest är det som passiva pjäser som via slätstrukna dialoger leder en vidare mot... vad det nu är.

Att i princip alla sidouppdrag är enormt repetitiva gör inte saken bättre. Det är väldigt mycket hjärndött nötande som mest består av stora slagsmål mot samma typ av fiender och att samla ledtrådar från dessa. Inte heller bossfigherna gör några bestående avtryck. Jag minns dem knappt nu efter att det gått några dagar.

Med prislappen och förväntningarna särskilt i åtanke är ”Gotham Knights” en stor besvikelse.

En av årets största besvikelser

De ”kluriga pusslen” som sålts in är inget annat än falsk marknadsföring. De får Peter Stormares ”Fångarna på fortet”-karaktär ”Kapten Kaboom” att framstå som John Doe i ”Se7en”.

Striderna kunde i början fånga mitt intresse. Jag ser gärna tillbaka på ett fängelseuppror, iscensatt av Harley Quinn, där jag till tonerna av en punkversion av ”Livin’ la vida loca” slogs för blotta livet och kände ”det här kan bli något! Ge mig bara några levlar till och fler attacker så jäklar”.

Tyvärr nådde det sen inte upp till de nivåer jag hade hoppats. Det är estetiskt tilltalande och coolt, absolut. Co-op, som vi bara fick att fungera en kortare sväng, gav lite mervärde men det är inte så tillfredsställande att bara få trycka på samma tre eller fyra knappar gång efter annan. Inte heller upplevde jag särskilt stora skillnader när jag bytte mellan karaktärerna. De har olika fightingstilar, sure. Men i praktiken förändras inte mycket.

Klart finns det bra saker med spelet. Det är ursnyggt och ruskigt innehållsrikt. Den stora kartan är fylld med påskägg och när allt sitter är det ett fint ”flow”. Jag kan kasta mig mellan hustaken i regnet, landa med en parkour-rörelse och hoppa upp på motorcykeln med ett leende på läpparna.

Men jag hade nog behövt Jokerns uppväxt för att hålla leendet intakt när färden tar mig genom helt folktomma gator och jag öppnar den löjligt komplicerade menyn för att försöka luska ut nästa steg i uppdragstrappan. När jag tänker på det är faktiskt menyn ett större pussel än de faktiska pusslen.

Nej tyvärr, detta var en av spelårets största besvikelser.

Följ ämnen i artikeln