”Tjuv och polis” – med licens att tråka ut

Karolina Fjellborg om SVT:s nya underhållningsprogram

Elin Nylin, Gunilla Högberg, Roger ”Fikon” Karlsson, Anne Dufva och Christian Vargahed i ”Tjuv och polis”.

TV-KRÖNIKA Osmakligt? Dåligt tajmat? Grundkurs för aspirerande brottslingar?
Nej, SVT:s nya söndagsunderhållning ”Tjuv och polis” är inget av det som programmet på förhand har blivit anklagat för att vara. Däremot var premiären på gränsen till kriminellt tråkig.

Jakten på underhållningsformat som känns nya – och funkar – pågår ständigt, och den här hösten försöker SVT med ”Tjuv och polis”. En mix av underhållning och reality (eller ”folkbildning”, om man pratar SVT-språk) om hur polisarbete fungerar.
Tio helt vanliga Askersundsbor, uppdelade i lag om två och två (kollegor, kompisar, far och dotter, och så vidare), ska planera och genomföra en kupp. Sedan ska de gömma bytet på 50 miljoner kronor, och fortsätta sina liv som vanligt, samtidigt som 14 erfarna, före detta poliser ska försöka lösa brottet, genom att använda samma metoder som de hade gjort om det hade varit en riktig utredning.
Formatet härstammar från Storbritannien, där det har den betydligt mindre töntiga titeln ”The heist”.

”Kuppen” eller ”Rånet” hade alltså varit rimliga svenska översättningar, men SVT tog den lite mjukare vägen och valde dagisinspirerade ”Tjuv och polis”.
Det har dock inte hindrat folk från att, på förhand, hetsa upp sig över programmets olämplighet.

Ska skattebetalarnas pengar gå till att undervisa potentiella brottslingar i konsten att komma undan polisen? Hur kan SVT sända detta just nu, med tanke på läget i landet? Borde inte poliserna ägna sig åt att utreda verkliga brott?
Nåja, alla kan slappna av. ”Tjuv och polis” är en oerhört snäll historia. Valet av deltagare (bland andra två hårfrisörskor, en fräsig tant, en truckförare som kallas för Fikon, en kille som verkar ha sett alla avsnitt av ”CSI” och ett äkta par som ser ut att aldrig ha stannat för länge på en fest), uppbyggnad och musikläggning (tänk ledmotivet från ”Jönssonligan”) har resulterat i en produktion som knappast lär gå varm i den undre världen. Och ingenting lär läras ut som inte varenda kotte redan vet, med tanke på hur många kriminalserier, true crime-följetonger, dokumentärer och brottsmagasin en genomsnittlig svensk sätter i sig.
SVT:s stora problem lär snarare bli att hålla kvar tittarna i sju veckor till, då premiäravsnittet var på vippen till kriminellt ospännande, och det dessutom känns svårt att tro på att en samling rutinerade kriminalare skulle behöva någon längre tid på sig att hitta en klåparaktig amatörliga i Askersund.

Orter av den storleken är så att säga dit hemligheter brukar gå för att dö. Det händer att andra har koll på vad man har haft för sig innan man ens vet det själv.

SVT borde kanske vara tacksamma om det blir tittarstorm, så att lite dramatik uppstår.


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv