”Watchmen” har något att säga – om en bortglömd massaker

Men tv-serien är också ”bara” en underhållande fantasi

tas på blodigt allvar ”Watchmen” drar paralleller till verkligheten, men det är ändå en saga.

Det finns en tendens till att sagor tas på alltför blodigt allvar. Så pass att fiktionen ibland tycks uppröra mer än verkligheten.

I massakern i Tulsa 1921 beräknas några hundra personer ha dött, många av dem afroamerikaner som brutalt lynchades efter misstankar om att en flicka blivit antastad. Inga exakta siffror finns och brottet har blivit märkligt bortglömt av historien. Inte minst med tanke på vilken oerhörd händelse det är i USA:s våldsamma förflutna.

När tv-serien ”Watchmen” (HBO Nordic) tar ett grepp om den amerikanska rasismens historia är det just i Tulsa-massakern skaparen Damon Lindelof väljer att ta avstamp.

I en berättelse som i övrigt är en alternativ verklighetsskildring, en värld ganska lik vår men ändå inte riktigt, är det värt att notera att flygbomberna som fälls över Tulsa inte är Lindelofs påhitt. I vilken utsträckning myndigheterna sanktionerade bomberna är oklart, men faktum kvarstår; 1921 i Oklahoma gick USA till krig mot sin egen befolkning.

 


Efter ”Watchmen”-premiären i början av veckan har massakern fått ny uppmärksamhet och Lindelof har (med rätta) hyllats för sitt politiskt intressanta val att flytta berättelsen till en miljö, som påminner om vår nutid, där vit makt-rörelsen vuxit sig stark.

Liksom det skrevs spaltmeter om hur otäckt nära verkligheten ”The handmaid’s tale” (HBO Nordic) ansågs ligga, med inskränkningar av kvinnors rättigheter, och hur filmen ”Joker” kritiserats för att glorifiera incel-män och ha en skev bild av psykisk ohälsa, så tas även ”Watchmen” på stort allvar.

Paralleller är absolut värda att dra. Konsten uppstår i ett sammanhang och kan få oss att se skärvor av verkligheten vi själva inte lyckats formulera.

Lindelof vill säga något om rasismen, våldet och extremismen i USA. Han använder delar av serieböckernas universum och formulerar liksom originalets skapare Alan Moore och Dave Gibbons en underfundig kritik mot vårt behov av superhjälteberättelser (här är de relativt vardagliga och inte alltid historiernas hjältar).

Men ”Watchmen” är naturligtvis också ”bara” en underhållande fantasi. I ett samtalsklimat där en saga som ”Joker” kritiseras för sin bristande samhällsanalys kan något så simpelt vara värt att påpeka.

 


Party for one. Jeremy Irons i ”˝Watchmen”.

Det finns få tv-serieskapare just nu med ett så tydligt avtryck som Damon Lindelof. I ”Watchmen” finns den dova melankolin, den skruvade humorn och de religiösa referenser vi senast såg i mystiska ”The leftovers” (HBO Nordic). För att fullt ut kunna njuta av hans fantasivärld krävs att man ibland ger sin logiska hjärnhalva en liten fikapaus.

Där finns hjälten med de sorgsna ögonen, i det här fallet en stenhård Regina King som den rättsskipande vigilanten Sister Night, och den kolsvarta komiken i Jeremy Irons brittiska överklassmonster och onda geni Adrian Veidt.

Det politiska allvar som är tydligare här än i både ”The leftovers” och Lindelofs första stora succé, ”Lost”, ger berättelsen en mer omedelbar känsla av angelägenhet. Öppningsscenen, mitt i pågående massaker i Tulsa, lämnar ett obehag svårt att skaka av sig. Precis som stark fiktion bör göra.

 

”Succession”.

Veckans...

… final. Säsongsavslutningen av ”Succession” (HBO Nordic) är fortfarande svår att sluta grubbla över. Från den mardrömslika lyxsemestern bland kroatiska öar till vändningen som först överraskade, men i efterhand framstår som fullkomligt självklar. Makalös serie, briljant Kendall Roy (Jeremy Strong).

 

”Modern love”.

… relationsdrama. I fristående, halvtimmeslånga avsnitt dramatiserar ”Modern love” (Amazon prime video) inlägg ur en kärleksspalt i New York Times. Temat är olika former av just kärlek – sex, dejting, vänskap eller bara att lära sig älska sig själv. Serieskaparen John Carney har lyckats få fina skådespelare som Tina Fey, Anne Hathaway, Dev Patel och John Slattery på tåget och resultatet varierar, men är stundtals intelligent, udda och rätt rörande.

 

”Innan vi dör”.

… besvikelse. Första säsongen av ”Innan vi dör” (SVT) hade definitivt sina lökiga ögonblick, men var trots allt väldigt spännande. Men nu när den är tillbaka är intrigen så snurrig, vändningarna så långsökta och psykologin så obegriplig att den tappar all nerv. Att det plötsligt är så fullpackat av korrumperade snutar i polishuset gör att man anar en hel del inspiration från hyllade brittiska thrillerserien ”Line of duty” (SVT Play).

 

… premiär. På söndag drar årets upplaga av en av SVT:s största succéer, ”Allt för Sverige”, igång. Ett nytt gäng amerikaner ska söka sina svenska rötter och känslorna bär de som vanligt på utsidan. Eftersom tävlingsmomenten tråkar ut mig har jag aldrig fallit pladask för serien, men deltagarna och släkthistorierna är mysiga.

 

… filmtips.”Skuggor över södern” är en klassisk berättelse om rasism i den amerikanska södern, baserad på Harper Lees ”Dödssynden”. Gregory Peck spelar hjälteadvokat i filmen som kom 1962 och visas på SVT2 kl 21.45 ikväll.