Låt inte den talande snoppen lura er – ”Pam & Tommy” har mer att säga

Karolina Fjellborg om ett hänsynslöst övergrepp

Lily James och Sebastian Stan i ”Pam & Tommy”.

TV-KRÖNIKA Kändisskildring, svart komedi och kupphistoria. Sex och romantik, kritik och tragik. Ett snaskigt tidsdokument och internetnostalgi. Plus en talande snopp. 

”Pam & Tommy” är många saker – men tråkig är inte en av dem.

”Var god låt bli att ta skärmdumpar”, löd den ovanliga uppmaningen till oss kritiker när vi fick förhandstitten av tv-serien om Pamela Anderson, Tommy Lee och den stulna hemvideo som på 90-talet gjorde dem till synnerligen ofrivilliga pionjärer inom internetporr och viralt kändissex.

Varför det? undrade man. Tills man såg Sebastian Stan som Mötley Crüe-trummisen Tommy Lee, hög på ecstasy och stormande nyförälskelse, föra en kanske lite barnslig men fullt fungerande diskussion med sin erigerade och väldigt pratglada penis.

Aha.

 

Det är en scen som är lika rolig som den är dum. Men den gifter sig inte riktigt med resten av serien. En serie som visserligen kastar sig som en förrymd berg- och dalbanevagn mellan olika tonlägen och impulser att vara både det ena och det andra, men på det stora hela har respektabla ambitioner, och målar ett förvånansvärt romantiskt och varmt porträtt av människorna, och paret, Anderson och Lee.

Kanske, kanske inte, borde den ha klippts bort.

En sak är i alla fall säker: Som garant för att serien inte kommer att skvalpa förbi obemärkt ute på streamingoceanen hade den inte behövts. Utöver den tidlösa trestegsraketen sex-kändisar-skandal, och starka insatser av Stan och framför allt Lily James – vars porträttlika Anderson blir mindre av en kliché och mer av en kvinna av kött och blod för varje avsnitt – innehåller ”Pam & Tommy” nämligen flera perfekta beten för samtiden att nappa på.

 

Dels står serien med fötterna stadigt i det årtionde som de senaste åren har varit nostalgiindustrins allra hetaste, och drivit lejonparten av hela rebootmaskineriet. Och ”Pam & Tommy” fångar essensen av 90-talet oerhört bra. Internet är som en nyöppnad vilda västern-park, där allt är tillåtet, men där allt också går väldigt långsamt. Grungen ställer till det för sleazerockens stora. Och i ett sjaskigt medieklimat blir en viss typ av kvinnor levande Barbie-dockor. 

Tommy Lee och Pamela Anderson – i verkligheten.

Snygga att se på, enkla att sälja – och väldigt roliga att plocka isär.

Dels finns true crime-aspekten. kanske inte så många tänkte på att det faktiskt var ett brott som begicks, när en bitter hantverkare med ett horn i sidan till Tommy Lee bröt sig in i parets hem och stal ett kassaskåp som innehöll den sexvideo som sedan skulle komma att spridas som en löpeld över världen. Men det var det ju. Och här får vi en tragisk insikt i vilket hänsynslöst övergrepp det faktiskt handlade om, för offren.

  

Och dels är ”Pam & Tommy” en sorts upprättelse för Pamela Anderson, som blev skamligt behandlad. Av medier, av talkshowvärdar, av advokater, och av varenda människa som tog sig friheten att titta på videon. 

Och det är ett narrativ som ligger i tiden, att titta tillbaka på, och poängtera, hur tarvligt kända kvinnor ofta har bemötts. Andra nyliga exempel är dokumentärerna om Britney Spears och Spice Girls, ”American crime story” om Lewinsky-affären och ”En brittisk skandal”, om hertiginnan Margaret Campbell.

Anderson lär visserligen knappast ha bett om att få återuppleva det här traumat, och upphovsmännen Evan Goldberg, Seth Rogen och Robert D Siegel är mer än någonting annat ute efter att underhålla. Att dra en lans för de kvinnor som har fallit offer för slut-shaming är inte deras främsta syfte.

 

Men det ena behöver inte utesluta det andra. Och det är fascinerande hur många tankar den här serien lyckas jonglera i huvudet, medan den vältrar sig, rätt skamlöst, i en sjutusan till historia.

 
”Pam & Tommy” finns att streama på Disney+.


FJELLBORGS FAVORITER


The afterparty

Roligast just nu. Tiffany Haddish, Sam Richardson, Ike Barinholtz, Dave Franco, Ben Schwartz, med flera, levererar på nästan löjligt vis i en komisk mordgåta som blandar Agatha Christie och Akira Kurosawa med en rejäl skopa pubertal humor. (Apple TV+.)


Murderville

En ojämn nyhet på Netflix, som dock har stunder som gör den värd att kolla in. Will Arnett spelar en polis som löser mordfall med gäststjärnor som inte har fått läsa manus utan måste improvisera. Conan O’Brien och Kumail Nanjiani rekommenderas. Premiär den 3 februari.


Pörni

Ni som inte såg den här norska lilla pärlan, av och med Henriette Steenstrup, på Viaplay förra våren, ni passar väl på nu när den även finns på SVT Play? Både roligt och allvarligt om tillvaron i mitten av livet. (Säsong två kommer strax på Viaplay.)


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv