Håll gränsen mellan tv och film

Att serieskapare numera kan bre ut sig i evigheter betyder inte att de borde göra det

Publicerad 2022-07-01

TV-KRÖNIKA Gränserna mellan långfilm och tv-serier håller på att suddas ut.

Men en skiljelinje bör behållas rent generellt, och det är speltiden.

Man ska inte behöva sovsäck, stormkök och vattendunk för att klara sig igenom ett avsnitt.

När ”Stranger things” för en dryg månad sedan gjorde efterlängtad comeback på Netflix, var det med betydligt längre avsnitt än vanligt.

Den sju nya episoderna hade en genomsnittlig speltid på 1 timme och 17 minuter. Det längsta var 1 timme och 38 minuter långt.

Och nu anländer den fjärde säsongens andra volym, som bara består av två avsnitt, men tar lika mycket tid i anspråk som, säg en genomsnittlig brittisk miniserie. Eller två rejäla långfilmer.

Det första avsnittet går i mål på 1 timme och 25 minuter. Det andra på fullständigt obehärskade två och en halv timme.  

Totalt är säsongen 13 timmar lång. Många timmar längre än de tidigare säsongerna.

Bröderna Duffer har numera runt tjugotalet nyckelkaraktärer att skriva äventyr åt, och Netflix har uppenbarligen gett sina guldkalvar fria tyglar.

”Stranger things”.


Men har någon egentligen bett om, och blir något egentligen bättre av, den här typen av uttröttande innehållsmaraton?

Och är det inte lite ironiskt att en tv-serie som slog igenom bruset som en kärleksförklaring till de relativt korta och koncisa filmklassiker som definierade 80-talet, numera har huvudet så långt uppe i sin egen röv att E.T. inte bara skulle hinna ringa, utan GÅ hem, innan den har kommit till poängen?


Avsnitt i superstorlek är visserligen inte någon ny företeelse – till exempel rundade ”Mash” av med två och en halv timme redan 1983, och 2002 gav HBO David Chase 75 minuter för ”Sopranos” säsongsfinal – och de är inte heller ett problem när de verkligen är motiverade, och när det handlar om undantag snarare än en regel.

Men allt fler titlar börjar svämma en bra bit över 60 minuter-strecket, allt oftare. Och kvantitet och kvalitet korrelerar knappast av naturen.

Uttrycket ”Netflix bloat” – alltså uppsvällda, fetlagda serier som trampar vatten och hade behövt en klippning – har så att säga uppstått av en anledning.


Artistisk frihet är förvisso en fin sak, och visst finns det många fördelar med att reklampauser och tablåläggning inte längre styr innehållet. Men att manusförfattare och regissörer numera kan och får bre ut sig i evigheter betyder inte nödvändigtvis att de borde göra det, hela tiden.

För mindre är ofta mer, och det går en tunn linje mellan storartat berättande och narrativt storhetsvansinne. Mellan obegränsade visioner och distanslöshet. Och den korsas för ofta. Även av produktioner som sannerligen inte är några mästerverk så episka att de inte får plats inom tv-mediets traditionella ramar.

Jag tittar till exempel på Shonda Rhimes ”Inventing Anna”, som var minst en yvig mastodontrulle för lång.


Man får en inte ogrundad känsla av att det för streamingjättarna handlar mindre om att göra det bästa innehållet, och mer om att göra det mesta innehållet, för att helt enkelt skrapa ihop så många tittade timmar som möjligt.

Så förbered er på fler strapatser för tålamodet.

”Stranger things” riskerar att sätta en ny standard.


FJELLBORGS FAVORITER


Only murders in the building

Den älskvärda trion Steve Martin, Martin Short och Selena Gomez får sällskap av bland andra Amy Schumer och Shirley MacLaine i säsong två av den här oemotståndliga true crime-humorn på Disney+. Så mycket mysigare kan man inte ha det i streamingdjungeln.


The teacher 

Inte att förväxla med amerikanska, liknande ”A teacher”. I brittiska ”The teacher”, på TV4 Play, spelar Sheridan Smith en lärarinna som anklagas för att ha legat med en elev, men har sådana minnesluckor att hon inte själv vet om hon är skyldig eller inte. 


Becoming Elizabeth

Inte riktigt en ”Succession” med korsetter, vilket hade varit en dröm. Men den här skildringen av drottning Elisabet I:s unga år och maktkampen och det politiska intrigerandet i det sägenomspunna huset Tudor har ändå börjat lovande. På Starzplay/Viaplay.


Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv


Rockbjörnen