”Det var som att förlora hela världen i ett ryck”
Uppdaterad 2015-09-22 | Publicerad 2015-09-18
Martin Wallström om sorgen efter pappan – och succérollen i tv-aktuella ”Mr. Robot”
I Martin Wallström, 32, finns en svart punkt.
När han fick rollen som den hårdföre karriäristen Tyrell Wellick i ”Mr. Robot” tvingades han återvända till den svärtan för att förstå sin karaktär.
– Att pappa dog var som att förlora hela världen i ett ryck, säger han.
Det är lördagkväll i slutet av december 2014 och temperaturen i Stockholm har precis krupit under fryspunkten. På ett köksgolv sitter Martin Wallström naken på huk.
Små strilar av vatten rinner från kroppen ned på golvet, och han har sin mobiltelefon tryckt mot örat.
– Ni har blivit upplockade, säger hans amerikanska manager från Los Angeles.
I veckor har han gått på helspänn, ryckt till vid minsta ljud från mobilen. Och det här är beskedet han har hoppats på: USA Network vill göra tv-serie av ”Mr. Robot”, med Martin i en av de stora rollerna.
Han glädjevrålar rakt ut från maggropen.
– När de ringde låg jag och badade. Min fru Lisa stack in huvudet och sa att min manager var i telefon, och jag gick ut i köket näck i en sorts hukande försvarsställning – för det fanns ju bara två saker de kunde säga. Det blev en jävla explosion.
I ropet
Inte ens ett år har gått. Nu sitter Martin Wallström, fullt påklädd, på restau rang Mäster Anders uteservering i Stockholm och skär små bitar av sin rimmade lax.
Just nu drar alla i honom, och det handlar om ”Mr. Robot”: ett suggestivt drama om dataingenjören Elliot (Rami Malek) som slits mellan jobbet i New Yorks storföretagsvärld och en hackergrupp med Mr. Robot (Christian Slater) i spetsen. Serien har hyllats unisont av kritiker och publik. Den har 17 miljoner visningar, på tv och digitalt, och redan i mars – flera månader före tv-premiären – fick den publikpriset på filmfestivalen South by Southwest.
”Jag är nöjd”
I kväll har ”Mr. Robot” svensk premiär i SVT.
– Det är omtumlande. I Sverige kommer det redan fram folk till mig på gatan som har sett serien. Jag har själv inte sett alla avsnitt, men jag är nöjd med det jag gjort. Och det har varit intressant att få spela en så mörk karaktär.
Karaktären heter Tyrell Wellick, och är – trots namnet – svensk. Wellicks mål är att avancera inom storföretaget E Corp, där han redan är hög chef, och han skyr inga medel för att lyckas. Han är gränslös, oberäknelig – en karriärist deluxe med vansinnet ständigt sjudande under ytan.
Känner igen mörkret
Vad i Tyrell hittade du hos dig själv?
– Han har ett stort mörker, och drivs framför allt av rädsla – det har varit hans positiva drivkraft, men det har också tagit honom till extremt dåliga platser. Hans största farhåga är att han kan förlora allt på en sekund. Och det är klart att jag kan känna igen mig i det – som när min pappa dog, alldeles för ung. Jag säger inte att det är det Tyrell har varit med om, men den där rädslan, det är en plats jag kan hitta mig själv på.
Den kom från ingenstans, hjärtinfarkten.
Martin Wallström var strax över tjugo och gick på scenskolan i Göteborg när hans pappa Sune plötsligt slutade svara i telefon.
– Jag bad en granne kolla hur det var med honom. Så ringde grannen tillbaka och sa ”jag är ledsen att behöva säga det, men du har ingen pappa längre”. Vi var väldigt nära varandra, och han var en otroligt viktig person i mitt liv.
”Jättestor sorg”
Hur känner du inför att han inte är med nu?
– Det kan vara en jättejättestor sorg att han inte kan få se saker jag lyckas åstadkomma som jag strävat efter. Samtidigt visste han vart jag var på väg och stöttade mig otroligt mycket i det.
Hur använde du det här i rollarbetet?
– Jag tror det handlar om att inför varje scen tänka längre: vad betyder det till exempel att Tyrell står och ska hålla ett tal inför styrelsen och säger fel? Han straffar sig själv hårt, för varje litet misstag – varje spricka – kan vara början på slutet. Och sedan handlar det om att översätta den mentaliteten till sig själv.
Hur känns det att dra upp de känslorna igen?
– Det är svårt att säga. Det är klart att den rädslan sitter i någonstans långt bak i huvudet.
Nu, nio år senare, har Martin Wallström en egen familj. 2013 kom sonen Arvid som han har tillsammans med sin fru, skådespelaren Lisa Linnertorp. I våras flyttade hela familjen till New York några månader för att vara med under inspelningen av ”Mr. Robot” – det är naturligt, säger Martin, att de följer med varandra vart jobbet än tar dem.
Men det hade kunnat vara värre.
– Normalt ligger inspelningsplatserna mitt ute i ingenstans. Nu gick man från trailern rakt ut i New York.
Hur var inspelningen?
– Det är ett högt arbetstempo – man kan jobba 17 timmar på en dag. Men folk är väldigt effektiva och proffsiga, vilket också ställer krav på att jag ska komma väl förberedd.
Förtegen om säsong 2
Det kan bli fler New York-resor – nyligen stod det nämligen klart att det kommer en andra säsong av ”Mr. Robot”. Men Martin Wallström är förtegen om sin egen medverkan.
– Det är bara Sam (Esmail, reds. anm.) som vet hur den ska se ut. Han är hjärnan bakom.
Vill du fortsätta jobba i USA?
– Jag vill fortsätta jobba i Sverige, för det finns mycket bra projekt här – och så vore det askul att få jobba ihop med min fru. Men självklart vill jag också jobba utomlands. Det är kul att spela på engelska – ungefär som att lära sig skriva med fel hand. Eller som att man bytte skola, och helt plötsligt kunde börja om. Det är en ganska skön känsla.
Vidöppna dörrar
I dag, samma dag ”Mr. Robot” har svensk premiär kliver Martin Wallström på ett plan till LA. Med succéserien i ryggen ska han träffa sin manager, gå på möten och diskutera nya projekt med filmbolag. Han har varit i Los Angeles förut. Men något är nytt. För den här gången står alla dörrar vidöppna.
Martin Wallström om ...
... relationen med Rami Malek
”Han är också riktigt trevlig. Däremot tror jag att vi höll lite distans till varandra under inspelningen med flit. Det var outtalat, men vi förstod båda varför. Det roliga är att hans karaktär, Elliot, är helt asocial, medan Rami är sjukt sprallig och det händer hundra grejer hela tiden.”
... chauffören i New York som delade Martins maniska matintresse
”John blev min matkran. I bilen hem på kvällen kunde han säga ’åh, du måste smaka den här pizzan på trettonde gatan, jag har redan ringt och beställt’. Sedan satt vi och käkade pizza i bilen. Någon annan gång var det ’det här är de bästa vietnamesiska vårrullarna’ eller ’nu är vi i närheten av ett sjukt bra burrito-ställe’.”
... sin förmåga att snöa in på saker
”Jag blir ju SJUKT intresserad av grejer, ibland finns det liksom ingen hejd. Jag blir helt insnöad. Ett tag är det knivar, sen klockor, sen är det bilar ... det finns något smått maniskt i det där ibland. Men jag tror det är en styrka att ha den här snöa-in-på-grejen – i mitt jobb har det blivit en tillgång.”
... hur han förberedde sig inför rollen som Tyrell Wellick
”Jag var på ett stort private equity-bolag – hängde på styrelsemöten och träffade mycket vd-folk. Att dra i research kan ofta vara ganska jobbigt, man ska förklara: ’ja, hej, jag skulle vilja ...’. Men den här gången var det inte så svårt. Sedan jobbade jag med en accent coach för engelskan.”
... vilka andra skådespelare han umgås med
”Sanningen är nog att jag inte umgås så mycket med andra skådespelare. Fast det är klart, jag och Sverrir Gudnason är kompisar. Christopher Vagelin som jag jobbade med på Dramaten. Och Bill (Skarsgård), även om vi inte träffas så ofta.”
... när Christian Slater slog en påse jordnötter i huvudet på honom
”Både han och jag tycker det är kul att improvisera, och under en scen vi gjorde ihop fick han upp en påse jordnötter som han slog i huvudet på mig. Min karaktär skulle vara väldigt allvarlig, men det var så jävla svårt att hålla sig för skratt – vi höll på att bryta ihop efteråt. Det är fantastiskt att ha en arbetsrelation med en person som är så lättsam att ha att göra med. Han är en skön snubbe.”