Stel, uppsvullen och svåruthärdlig historisk såpa

”Atlantic crossing” har stora problem

Karolina Fjellborg

helskärm

TV-RECENSION Sofia Helin har varit betydligt bättre än vad hon är i huvudrollen i den här ansträngda, trivialt skrivna och på tok för långa norska andra världskriget-såpan om en norsk prinsessa och en amerikansk president.

Atlantic crossing
SVT
Miniserie i åtta delar
Av Linda May Kallestein och Alexander Eik, med bl a Sofia Helin, Tobias Santelmann, Kyle MacLachlan, Harriet Sansom Harris, Suzanne Bertish, Søren Pilmark, Lucy Russell, Anneke von der Lippe.

HISTORISKT DRAMA Det blev ett väldigt ståhej i slutet av förra året, när Netflix släppte den fjärde säsongen av ”The crown” och brittiska röster höjdes för att få Netflix att förse varje avsnitt med en sorts varningstext som skulle klargöra att det handlade om fiktion, och inte fakta.

Jag tänker på det när jag ser den här NRK-serien om andra världskrigsåren, i vilken den svenskfödda norska kronprinsessan Märtha (Sofia Helin) utvecklar ett slipat politiskt sinne under sina år i exil i USA, och mer eller mindre på egen hand övertygar den amerikanska presidenten Franklin D Roosevelt (Kyle MacLachlan), som har kärat ner sig, om att gå med i kriget, så att Europa kan räddas.

Winston Churchill är inte med för att kunna hävda annorlunda, kanske ska tilläggas.

Sofia Helin kallar, enligt en SVT-artikel, tydligen kritiken som har framförts mot seriens historiebeskrivning för ”kvinnofientlig”.
Jag är inte så säker på att det är det saken handlar om. Men framför allt är inte problemet med den här serien att den tar sig friheter utöver det vanliga med historien. Problemet är att den är hopplös. För även om man helt bortser från historieförfalskningsaspekten, och tänker på ”Atlantic crossing” som en patriotisk norsk historisk fantasi, inspirerad av sanna händelser, är den här transatlantiska kalkonen plågsam att se på. En stel, uppsvullen och dryg Vita huset-såpa, med banala små tal, smetig musik och klichéockuperad dialog där varje mening är anpassad för tittarskarans absoluta lägstanivå.

En kärlekskrank president kastar lystna blickar på en högdragen prinsessa som aldrig utvecklar någon personlighet, medan hans sura älskarinna Marguerite ”Missy” LeHand (Lucy Russell) blir surare och surare bakom rullstolen.

Frun Eleanor (Harriet Sansom Harris) däremot, har, likt vi tittare, bättre saker för sig än att bry sig.

Jag försökte sätta en tvåa, mest för att det ändå är en påkostad produktion och för att Tobias Santelmann trots allt lyckas gjuta lite blod i sin kronprins Olav, som mestadels är kvar i Europa. Men det gick bara inte.

Jag tycker inte att det här kan få godkänt.

Och när jag trodde att det äntligen var över insåg jag att jag hade ett avsnitt kvar att se.

”Atlantic crossing” har premiär i SVT den 1 februari.

Följ TV-Koll på Facebook för full koll på allt inom tv