”This England” testar gränserna för hur snart som är för snart
Är folk upplagda för pandemi-tv?
TV-KRÖNIKA Bara veckor efter Boris Johnsons avgång kommer serien om hans hantering av coronapandemin. En kris som fortfarande pågår.
Tv-branschen har inte längre tid för att låta saker och ting marinera.
Hur snart är för snart, när det gäller att skildra stora skeenden, kriser och nationella, eller mer privata, trauman?
När finns det tillräckliga perspektivet, när är folk mogna för att återuppleva haverier och tragedier, och hur mycket hänsyn ska tas till dem som fortfarande lever med öppna sår?
Det är frågor som blir aktuella allt oftare i ett stressat popkulturklimat som hetsäter så mycket innehåll att även händelser som inte har hunnit mogna – som egentligen bara är berättarmässiga kart och vars konsekvenser fortfarande är oklara – slinker med. Tiden för bearbetning och eftertanke krymper, när dramatiseringarna matas ut direkt.
True crime är ett exempel på snårig mark. Biografiska dramer om kändisar och politiker som fortfarande är verksamma ett annat.
Visst var det kul att se Brendan Gleeson som Donald Trump i ”The Comey rule” (2020), men det är tveksamt om någon blev så mycket klokare på den amerikanska politiska mardröm han tills vidare spelar huvudrollen i.
Och är det någon som känner sig pepp på en repris av vårens solkiga rättegång mellan Johnny Depp och Amber Heard?
Man har knappt hunnit tvätta sin själ ren än, men den första dramatiseringen, Tubis tv-film ”Hot take”, har redan streamingpremiär.
Sedan har vi det här med coronapandemin.
När den först slog till och produktioner lamslogs uppstod snabbt, av naturliga skäl, en ny subgenre, som i princip gick ut på att man skulle titta på folk som, ofta ganska tondövt, satt hemma och klagosjöng in i en datorskärm, medan människor faktiskt dog utanför.
Ett grepp som hade tämligen begränsade variationsmöjligheter, och inte har åldrats speciellt väl.
Sedan dess har ett antal serier, som ”Grey’s anatomy” och ”The Morning Show”, byggt sin handling runt pandemin, medan andra har nämnt den lite i förbifarten, och ytterligare andra har valt att ignorera den och köra på i en sorts parallell verklighet.
Och det senare har ofta varit det smarta valet.
Många sörjer ännu anhöriga, andra är bara trötta på allt coronarelaterat.
Och att se någon sorts helhet i backspegeln är inte möjligt, eftersom pandemin ju faktiskt inte är över.
Men, in dundrar nu ändå ”This is England” (Viaplay). En miniserie av Michael Winterbottom, som skildrar den första coronavågen i Storbritannien med fokus på den kontroversielle premiärministern Boris Johnsons politiska och privata drama, och redan på förhand har rört upp känslor i ett England som drabbades hårt. Av sjukdomen, såväl som av politisk inkompetens och senfärdighet.
För snart? Eller den första verkligt angelägna dramaserien om pandemin?
Det får faktiskt bli ett ja på båda frågorna.
Flera av avsnitten inleds med varningstexter, och om jag hade haft en närstående som dött till följd av viruset skulle jag ta dem på allvar. Scenerna där äldre människor sviks, sjuka drar efter andan i panik och anhöriga tvingas ta avsked över surfplattor är brutala.
Och när handlingen avslutas finns mycket kvar att berätta om både pandemin och Johnsons skandalkantade styre. Saker som här bara blir eftertexter.
Men Kenneth Branagh gör en porträttlik, fascinerande gestaltning av Johnson, som en inte illasinnad men bortskämd, lat och nästan barnsligt oduglig man på fel plats. En typisk ”buffoon”.
Och som en välresearchad, kalejdoskopisk uppgörelse med maktens arrogans kontra tragiken och uppoffringarna ute i verkligheten, har serien både tänder och hjärta.
Den definitiva pandemiskildringen lär vara många år bort.
Men ”This England” är en bra start.
FJELLBORGS FAVORITER
The old man
Efter Apples rätt ljuvliga ”Slow horses” kommer ännu en spionhistoria med fördelaktigt grå tinningar. I den här, på Disney+, följer vi Jeff Bridges som en förrymd före detta CIA-agent som i decennier trodde att han var ute – men nu dras tillbaka in.
Fenris
En fin norsk glesbygdskriminalare på Viaplay, som sätter den heta potatisen vargdebatten i fokus. En biolog (Ida Elise Broch) åker hem till byn, där pappan (Magnus Krepper), som är vargforskare, är impopulär, och en pojke precis har försvunnit.
The capture
Nästan tre har gått sedan vi såg den första säsongen av den här brittiska konspirationsthrillern om det skrämmande med deepfake-teknologin. Men som tur är börjar den nya säsongen med en lång resumé. Och häng med, för det blir spännande. På C More.
Hitta fler av Fjellborgs favoriter på tv.nu