Svenskarna ger mest i världen till Ukraina: ”Fantastiskt”

Publicerad 2022-07-26

UNHCR uppger att man kommer att behöva ungefär 12 miljarder kronor för att hjälpa flyktningar från Ukraina.

Intresset för kriget har varit stort i Sverige och Ukraina var ämnet på de flestas läppar under våren.

Det syns, enligt UNHCR, FN:s flyktingorgan. Deras största givare till katastrofen i Ukraina är den svenska privatsektorn.

– Ja om man räknar in vårt samarbete med Akelius Foundation så är det så. Vi har sett en otrolig givarvilja i Sverige, säger Åsa Widell, generalsekreterare för Sverige för UNHCR.

Följ ämnen
Ukraina

Drygt 12 miljarder kronor – så mycket räknar UNHCR med att de behöver för att hjälpa flyktingarna i och från krigets Ukraina under 2022.

Hittills har de samlat ihop 76 procent av det. Av det har den den svenska privatsektorn bidragit med 1,4 miljarder kronor.

Åsa Widell konstaterar att det inte är sagt att man når upp till den summa som man bedömt att man är i behov av.

– Vår verksamhet börjar egentligen på noll varje år, vilket kanske är svårt att tro eftersom det är FN, men vår verksamhet finansieras nästan bara genom frivilliga bidrag från stater och privatpersoner.

I Ukraina är UNHCR:s uppdrag att leda och koordinera skyddsarbetet för människor på flykt.

Privatpersoner och företag är en starkt bidragande orsak till att summor som ”inte går att jämföra med något annat” har samlats in.

– Vi har fått 5000 nya företagsgivare. Det är otroligt många som har skänkt över en miljon, säger Åsa Widell.

Den svenska privatsektorn är nu den största bidragsgivaren i världen till FN:s flyktingorgan efter att nyligen ha förpassat den amerikanska staten till andra plats på listan.

Ett flyktingcenter i Polen.

Samarbetet med stiftelsen Akelius Foundation som i mars dubblade alla bidrag är en stor anledning till det.

Minskat stöd till andra

Men då många rekord för insamlingar har slagits i Ukraina hopar sig orosmoln på andra håll.

– Bland regeringarna i världen så är det många som har valt att öronmärka stora delar av sitt stöd till Ukraina, men de har inte ökat sitt totala bidrag.

– Istället är det många flyktingkriser som blir bortglömda nu. Där blir situationen ännu värre eftersom pengar saknas, säger Åsa Widell.

För några veckor sedan publicerades en rapport som undersökte hur hjälporganisationer använde sina donationer till Ukraina mellan mars och maj.

Enligt rapporten hade en stor del av bidragen ännu inte delats ut, ungefär 85 procent. Åsa Widell säger att hon har svårt att bedöma den siffran.

– Det är inte så att UNHCR sitter och håller på insamlade medel. Allt kan inte användas i inledningen av en katastrof. Vårt uppdrag i Ukraina är långsiktigt. Vi talar inte om veckor eller månader, utan om år.

”Behövs fler händer”

I rapporten konstateras det att bristen på utbildad personal på plats i Ukraina är en nyckelfaktor till att stora summor tills vidare inte nått fram.

Röda Korset har varit på plats i Ukraina länge, och säger att deras stöd fungerat under krisen.

Med 8000 ukrainska volontärer och cirka tusen anställda har de hjälpt till med kontantutdelning, evakuering och annan humanitär hjälp.

– Det behövs alltid fler händer, men man får inte glömma att Ukraina är ett land i krig. Som individ tar man en enorm risk genom att åka dit, säger Andrei Engstrand-Neacsu, chef för Röda korsets krisrepons i Ukraina.

Tsunamikatastrofen tog tio år

Andrei Engstrand-Neacsu var själv på plats i Moldavien och Rumänien och hjälpte till under våren.

Han konstaterar att hjälporganisationer vid varje katastrof får svara på kritiska frågor, men enligt honom berörs inte Röda korset av kritiken i rapporten.

– Jag vet inte varför andra stora organisationer inte var på plats så snabbt som man skulle ha kunnat förvänta sig. Det jag vet är att vi var förberedda och på plats i Ukraina.

Av de 400 miljoner kronor som organisationen har samlat ihop i Sverige säger Andrei Engstrand-Neacsu att lite mer än hälften har satts i bruk. Resten kommer sättas in inom en snar framtid..

– Det tog tio år att förbruka de humanitära resurserna som samlades in efter tsunamikatastrofen, och där kunde man nästan obehindrat utföra sitt arbete. Nu finns det konfliktområden.

Följ ämnen i artikeln