Trump är verklighetens Långben

När jag ser Donald Trumps sätt att sköta världens supermakt får det mig att tänka på Disneyfilmen som sänds varje julafton där chaufför Långben sitter i husvagnen och äter frukost medan bilen förarlös styr uppför en small väg innan han själv ställer den relevanta frågan:

– Vem är det som kör egentligen?

En semestertripp med seriefigurerna Kalle Anka och Musse Pigg är en sak men när man ser världens mäktigaste land styras på samma amatörmässiga sätt inger det en stark känsla av oro. Skrattet fastnar lätt i halsen trots all komik inblandad.

Vita huset verkar karaktäriseras av ett enda stort kaos där inte ens Trumps egna närmaste medarbetare har en aning vilka beslut som fattats eller varför.

För en vecka sedan gömde sig presstalesmannen Sean Spicer i buskarna i Vita husets Rosenträdgård för att slippa svara på reportrarnas frågor. Han hade helt enkelt ingen aning om vad han skulle säga.

Den gången gällde det Trumps avskedande av FBI-chefen Comey. En formidabel uppvisning i usel krishantering.

Bladet från munnen

Första versionen var att justitiedepartementet rekommenderat Trump att sparka Comey på grund av hans sätt att hantera Hillary Clintons e-postskandal och att det inte hade något med Rysslandskandalen att göra. I andra versionen hette det kort och gott att han gjorde ett dåligt jobb.

Innan Trump själv tog bladet från munnen och sa att han hela tiden ändå tänkt ge Comey kicken och att det berodde på FBI:s fortsatta undersökning av Trumpkampanjens Rysslandskontakter.

Nu återupprepas samma förvirring inför uppgifterna att Trump läckt hemlig information i sitt möte med Ryssland utrikesminister Lavrov och den ryske USA-ambassadören.

Först förnekar medarbetarna att så skett. Därefter twittrar presidenten att han ändå gjort det.

Trump vill imponera

Samme Trump som i valrörelsen på möte efter möte kallade Hillary Clinton en säkerhetsrisk för att hon använde en privat e-postserver i stället för UD:s.
Innan han med hjälp av publiken i talkörer förklarade att hon borde ”låsas in”.

Trump själv klarar inte att låta bli att skryta om hur mycket han vet. Han vill imponera på Putins utrikesminister och babblar på utan att tänka sig för. Utan att ägna en tanke åt att Ryssland faktiskt är USA:s motståndare på den internationella arenan och att hans egna medarbetare är under utredning för att ha försökt påverka utgången av presidentvalet ihop med Ryssland.

Detta är mannen som ska föreställa ledare för den fria världen.

Väljarnas märkliga dom

Presidenten som har kärnvapenkoderna inom bekvämt räckhåll och beordrar bombräder över en välsmakande chokladkaka.

En uppmärksamhetsknarkande, självupptagen man i behov av ständig bekräftelse som verkar tro att om presidenten konstant står i fokus så är det ett kvitto på att han gör ett bra jobb.

Lika oroande som Trumps oförmåga att sköta jobbet är hur det amerikanska folkets låter sig duperas. Först valde de en person som ”skitsnackade” sig till jobbet med en blandning av lögner och överdrifter.

Jag kan förstå varför man proteströstar och resonerar i termer av att ”det är dags att pröva något annat”. Men när man ser detta annat i aktion dagligen borde väl ändå en viss tveksamhet infinna sig.

Förfasas av häpnad

Trumps konstanta och närmast komiska övervärdering av sin egen förmåga borde få människor att förfasas av häpnad i stället för att nicka beundrande.

Hur mycket mer av inkompetens och kaos behöver de bevittna innan de inser att de valt en bedragare till president? En man som inte klarar att infria ens de lågt ställda förväntningarna på honom.

Ändå är det fortfarande 93 procent av hans väljare som tycker han gör ett bra jobb och skyller kaoset på media.

I New York Times utnämner skribenten David Brookes Trump till rekordman i Dunning-Kruger effekten.

– Ett fenomen där den inkompetenta personen är för inkompetent för att inse sin egen inkompetens.

Vi vet alla hur Disneyfilmen slutar med att Långben när han försöker sätta sig bakom ratten lyckas sparka loss husvagnen som förarlös rusar utför den branta vägen medan Musse Pigg och Kalle Anka kastas runt okontrollerat. Innan den med en duns mirakulöst krokar i bilen igen nedanför berget.

Det är en osannolik tur i klass med detta som USA och världen får hoppas på så länge Trump sitter kvar i Vita huset.