Deadline för världen på COP26
Aktivisten Isabelle, 20, på plats på klimattoppmötet: ”De ska veta att vi ser dem”
Uppdaterad 2022-04-09 | Publicerad 2021-11-12
GLASGOW. Det är deadline för världen på klimatmötet.
Aktivisten Isabelle Axelsson, 20, tar en spritpenna och skriver ”out” på den högra handen och ”in” på vänstra.
Sedan inleds den hemliga aktionen.
Torsdag förmiddag. Förhandlarna på den stora klimatkonferensen COP26 har mindre än två dygn på sig att komma överens.
Inne i stängda konferensrum pågår en dragkamp mellan länderna.
Allt står och väger.
Klimataktivisten Isabelle Axelssons, 20, mobil plingar till. Ett meddelande på den krypterade tjänsten Signal.
Sent på eftermiddagen ska det hållas en protestaktion. Exakt var och när förblir hemligt.
De grönblå ögonen kisar under den mörka luggen.
– Vi vill hålla trycket uppe. De som förhandlar ska veta att vi ser dem. Och att vi inte är passiva, säger hon på snabb stockholmska.
Inget viktigare
Två veckor har gått sedan hon kom hit med tåget. Till en början tedde sig konferensen oöverblickbar. Att lära sig hitta tog dagar.
Nu hälsar hon ständigt på andra aktivister som, liksom hon, har fått tillstånd att vistas bakom avspärrningarna, i det som kallas den ”blå zonen”.
För Isabelle Axelsson började allt en decemberfredag 2018. Snön yrde och egentligen hade hon religionsprov. Men inget kändes viktigare än att stanna kvar och klimatstrejka utanför den svenska riksdagen.
Sedan dess har hon varvat studier med arbete i klimatrörelsen Fridays for future.
Alla vill ställa om
Hon sjunker ner på golvet, framför en monter som betalts av en utvecklare av vindkraft. Nästan alla här inne vill ha omställning. Men hur snabbt ska den gå?
Och på vems villkor?
Hon har förgäves försökt komma in bakom de stängda dörrarna där förhandlingarna pågår. Dagarna består av möten med andra aktivister, ungdomsråd och politiker.
Och aktioner.
Lagliga, som godkänts av COP26. Och olagliga.
”Fortfarande låsningar”
Uppe i den svenska paviljongen, en ljus yta med pelare som ska efterlikna björkstammar, möter Per Bolund (MP) den svenska presskåren.
Miljöministerns blick är trött, efter veckans sena förhandlingskvällar. Det brådskar, alla lösa trådar måste knytas ihop nu.
– Det finns fortfarande låsningar, men vi ser en positiv rörelse framåt, säger han.
Isabelle Axelsson saknar rösterna som borde ha fått höras mest på mötet: människorna som är hårdast utsatta av klimatförändringarna och forskarna som besitter verklig kunskap.
– De finns här också, men det är svårt att inte överröstas av alla företag och all ”greenwashing”.
Behålla ilska
Barack Obamas tal i förra veckan, där han uppmanade unga aktivister som Isabelle att behålla sin ilska, lämnade en konstig eftersmak.
– Han var världens mäktigaste man i åtta år. Varför gjorde han inte själv mer då?
Telefonen plingar till igen. Målet för aktionen, som saknar tillstånd, är porten till det största förhandlingssalen.
Klockan 18 är det dags.
Då återstår precis 24 timmar av konferensen.
”Varje år krisår”
Hanna Keinil, 20, från Kiruna, sitter på en läktare och blickar ner mot delegaterna som rör sig som myror.
Hon är här för att ge röst åt samer och andra urfolk. Att bli aktivist handlade för henne om överlevnad. Klimatförändringarna har gjort det allt svårare att hitta vinterbete för renarna.
– Det hände att vi hade dåliga betesår förr. Men nu är nästan varje år ett krisår, säger hon.
Hanna Keinil är klädd i traditionell färgstark koltdräkt. Hela tiden blir hon fotograferad, också i smyg.
– Det är bra att urfolk och samer syns. Men ibland undrar jag för vems skull de tar bilden.
”Inte där”
Rykten sprids genom konferenslokalerna. Vissa länder sägs trycka på för att få bort formuleringarna om att fasa ut fossila bränslen, som var med i utkastet, ur det slutliga avtalet.
På en presskonferens säger COP26:s ordförande, britten Alok Sharma:
– Jag vill vara tydlig. Vi är inte där än. Tiden håller på att rinna ut.
Blockerar utgång
Aktivisterna samlas under den jättelika jordgloben. Det är dags nu.
Isabelle tar en svart spritpenna och skriver ”out” på högerhanden och ”in” på vänstra.
De som förorenar jorden ska ut.
Och människorna ska in.
Ett fyrtiotal aktivister – dubbelt så många som tillåts samlas – går fram till porten.
De blockerar utgången. Räcker upp händerna. Ropar så att det hörs genom väggarna.
– Stopp för fossilt!
– Klimaträttvisa!
– Folket tillsammans – kan aldrig besegras!
Sista dygnet
Efter fem minuter är säkerhetsvakterna framme.
– Rör på er! manar de.
De tågar långsamt i väg. Ut genom ändlösa konferenssalar, förbi storögda delegater, medan handklappningarna ekar upp mot taket.
De har hållit trycket uppe. De har ropat in i rummen där framtiden skrivs.
Om bara ett dygn ska allt vara över.