Ingen insyn i utredning om nedskjutna planet

Niklas Svahn/TT

Uppdaterad 2020-02-06 | Publicerad 2020-02-05

Iranska räddningsarbetare vid den sönderdelade flygplanskroppen. 176 personer dödades när iranskt luftvärn sköt ned flygplanet den 8 januari.

Iran ska försöka läsa innehållet i de svarta lådorna från det nedskjutna passagerarplanet på egen hand.

Samtidigt lär insynen vara nära noll om iransk militär intervjuas i utredningen.

– Det där är frågor som vi aldrig kommer att få vara med och få svar på, säger SHK:s representant Peter Swaffer.

Den iranske utredningsledaren har i januari varit i Ukrainas huvudstad Kiev för att se om deras utrustning och laboratorium kan hantera de svarta lådorna. Men beskedet är att utrustningen inte är tillräcklig.

I stället har Iran meddelat Sverige att de själva ska försöka skaffa sig utrustningen som krävs och genomföra nedladdningen i Teheran.

Färd- och ljudskrivarna till passagerarplanet, som sköts ned av iranskt luftvärn tidigt på morgonen den 8 januari, är tillverkade av amerikanska Honeywell. I katastrofen dödades 176 personer varav 17 som antingen var svenska medborgare eller folkbokförda i Sverige.

Kan gå förlorat

Att Iran skulle lyckas få tillgång till instrument från företaget som gör att de kan analysera informationen på plats är osannolikt, säger Peter Swaffer på Statens haverikommission (SHK) som är den som står i kontakt med iranska myndigheter. För att kunna flyga in Honeywell-produkter skulle USA behöva lyfta sitt handelsembargo mot landet.

Om Iran har försökt att få ut information ändå, vilket Swaffer inte känner till, skulle allt kunna gå förlorat.

– Det vore väldigt olyckligt om man försöker sig på det för då är det stor risk att man förstör informationen. Det här är sönderslagna och brunna färdregistratorer och det krävs en väldig känsla i handpåläggning. Det här är en erfarenhet som tar år att bygga upp.

Höll inte löfte

I måndags förra veckan skickade SHK frågor till utredningsledaren som de vill ha svar på, och i söndags den 2 februari hade han och Peter Swaffer ett kort telefonsamtal. Swaffer lovades få skriftlig återkoppling i början på den här veckan, vilket ännu inte har skett. På fredag ska han tillsammans med andra svenska myndigheter träffa anhöriga, men i dagsläget har han inget nytt att berätta.

– Nu är det Iran som styr och även om det i vår mening varit ganska så rejäla förseningar så kan vi bara avvakta tills det kommit fram någonting konkret. Jag tror till syvende och sist att vi landar i ett möte och en nedladdning i Paris. Jag ser inte det möjligt att de får till det här i Iran.

Endast ett fåtal länder, däribland Frankrike, har rätt kompetens och utrustning, enligt Swaffer. Någon förklaring till förseningen har SHK inte fått och han säger att det hela börjar bli frustrerande.

– Jo, det är klart att det är – inte minst för de anhöriga som inte får svar.

Förvisso vet man redan vad som orsakade att planet störtade, men avläsningen av de svarta lådorna är ett naturligt steg i utredningen. När de analyseras ska även ett möte hållas med berörda parter, det vill säga Sverige, Kanada, Storbritannien, Ukraina och Afghanistan.

FN:s Chicagokonvention från 1944 som Iran och de övriga fem länderna har undertecknat, slår fast att utredningar ska ske utan dröjsmål.

"Det är lite naivt"

I måndags samtalade ländernas utrikesministrar och gjorde ett gemensamt uttalande om att fortsatt pressa Iran om att utredningen bedrivs skyndsamt och transparent.

Nu överväger Peter Swaffer att öka trycket.

– Vi gör det med försiktighet. Det här är människor som vi inte haft att göra med innan, det gäller att lära känna vem man har att göra med. Vi har absolut en artig men tydlig dialog om vad det handlar om.

Men SHK-experten är redan nu övertygad om att utredningen inte kommer att bedrivas med den öppenhet som bland annat utrikesminister Ann Linde (S) kräver.

– Det är ingen som förväntar sig att vare sig den iranske utredningsledaren eller vi andra får vara med och hålla en intervju med de militärer som sköt ned planet. Det är inte sannolikt att anta, det är lite naivt, säger Swaffer och fortsätter:

– Men någonstans däri ligger ju svaren. Varför gjorde man det, hur kunde det ske? Vad var det som felade och gjorde att man identifierade planet som ett hot? Det där är frågor som vi aldrig kommer att få vara med och få svar på.