Här får mannen som slår flytta på sig

Ofta är det den utsatta som måste lämna bostaden vid våld i nära relation. På några få håll i landet försöker man i stället flytta på mannen som slår.

– Det är i första hand en insats för att sätta barnen på kartan, det är alltid de som hamnar i kläm, säger kuratorn Carino Malmros.

Mitt i centrala Göteborg ligger Kriscentrum för män, KCM, som precis som namnet antyder vänder sig till män som på olika sätt befinner sig i kris. De flesta som får hjälp av KCM är män som har problem med aggression och ilska. Näst största gruppen inkluderar män som befinner sig i eller inför en separation, och där det egentligen inte finns någon våldsproblematik med i bilden.

– Just vid separationer så är det väldigt hög risk att det blir våldsamt, och då är det här väldigt bra förebyggande arbete. Och det är inte alltid folk vill beskriva sig själva som att man är våldsam fastän man kanske är det, säger Carino Malmros, som arbetar som kurator på KCM.

KCM erbjuder också något som är relativt ovanligt i Sverige. Sedan 2010 finns fyra lägenheter dit den som hotat eller utövat våld inom familjen kan flytta tillfälligt , samtidigt som han – för det handlar nästan alltid om en han – får hjälp med att bryta våldsbeteendet.

Riskbedömning görs

Tanken med lägenheterna utgick från början främst från ett barnperspektiv – att det är bättre för barnen att kunna bo kvar hemma, fortsätta i samma skola och vara nära sina kompisar.

– Så tänkte vi också att det är mycket bättre att flytta på våldsverkaren än på dem som är utsatta. Vi har tyvärr en tendens att i första hand tänka att vi ska flytta på den som är utsatt. Även i skolan, med mobbning, har det varit den traditionen. Det är inte schysst – det blir som att peka på att det är du som är problemet. Så tänker inte vi, utan det är någon annan som har ett problem som den behöver jobba med, förklarar Carino Malmros.

Våldsverkare får bo i lägenheten i max fyra månader efter beslut från socialtjänsten. Under tiden går man i samtal hos någon av behandlarna på KCM, och en boendestödjare kommer till lägenheten varannan vecka. Många är psykiskt sköra när de kommer till lägenheten, enligt Carino Malmros. Det innebär att det finns en suicidrisk och regelbunden kontakt är därmed viktig.

– För att man ska få bo där måste det även göras en riskbedömning, att det inte är någon risk att man ska ta sig tillbaka till familjen och ställa till elände. Det måste också finnas någon form av medvetenhet hos våldsutövaren att ta på sig ansvar för det här, och i någon mån vilja ta i det och börja jobba med det, säger Malmros.

Bättre relation

Hittills har ungefär 90 personer bott i lägenheterna, de flesta av dem våldsutövande män och i några enstaka fall våldsutövande kvinnor samt våldsutsatta män.

En tid efter varje placering har KCM en uppföljande intervju med de våldsutövande männen. I de allra flesta fall har den utsatta kvinnan kunnat bo kvar i den tidigare gemensamma bostaden.

– Sjuttio procent av dem som flyttat ut till boendet har valt att separera sedan. Och så har det kunnat bli en lugnare och bättre separation än vad det skulle varit annars. När vi intervjuar dem har i princip samtliga sagt att de har en bättre relation med sitt ex och sina barn och att de mår bättre. Vi tar det som en intäkt för att det är en bra insats, säger Carino Malmros.

"Barnen glöms"

Carino Malmros tycker egentligen att lägenheterna används alldeles för sällan. Och hela lösningen som sådan är som sagt väldigt sällsynt. 2018 presenterades den statliga utredningen "Att bryta ett våldsamt beteende", där ett av uppdragen var att se över frågan om tillfälligt boende för våldsutövaren. En enkät bland landets kommuner inom ramen för utredningen visade att sådana insatser bara erbjöds i 19 kommuner/stadsdelar.

Utredaren lade inga förslag på någon tvingande lagstiftning, men konstaterade att kommuner bör hänvisa personer som utsatt en närstående till tillfälligt boende, om det är lämpligt med hänsyn till säkerheten, samt att detta arbete framöver kan utvecklas.

Carino Malmros anser att om samhället ska satsa på fler sådana här lägenheter behöver de också användas, och då måste man också tänka och arbeta på ett annat sätt, där ett helhetsgrepp tas på familjen och där barnen står i centrum.

– Jag tycker först och främst att man måste återerövra synen på barnperspektivet i det här. Det är väldigt tragiskt i det här, att barnen hela tiden glöms bort och tappas bort. Det är hela tiden en vuxenvärld det handlar om.