Tomas hjälpte till vid dödsolyckan: Förstod att det inte gått bra

Uppdaterad 2021-09-13 | Publicerad 2021-09-12

SUNNE. Tomas Walfridsson bor 500 meter från dödskraschen som inträffade vid E45 under söndagen.

Han hjälpte räddningstjänsten att försöka rädda livet på den man och de två unga kvinnorna som dog i olyckan.

– Polisen knackade på och bad mig att komma upp med min traktor.

Det har börjat skymma över E45 i lilla Bjälverud i Sunne kommun. Gravljusen från minnesplatsen lyser i mörkret. 500 meter bort från vägen, på andra sidan en åker, bor Tomas Walfridsson och hans fru.

De låg och sov vid halvåttatiden, då larmet om olyckan kom. De fick först höra om vad som hänt när polisen kom och knackade på och bad att få låna den traktor som stod parkerad på gården.

– Det var min fru öppnade och gick och väckte mig. Jag slängde på mig kläder, satte mig i traktorn och åkte upp, berättar han.

Bilarna hade fastnat

När han kom upp till vägen och såg bilarna förstod han hur allvarlig olyckan var. Det var fullt av poliser, ambulanspersonal och brandmän på plats. Han såg också hur svårt skadade bilarna var.

– De hade krockat så kraftigt att de hade fastnat i varandra. Min traktor skulle hålla emot ena bilen så att räddningstjänstens bil kunde dra isär dem från varandra, berättar han.

Tomas Walfridsson.

Till skillnad från en del andra, vars instinkt är att ta upp mobilen och försöka gå nära och fota när man blir vittne till en olycka, höll Tomas sig på så långt avstånd han kunde.

– Jag gick aldrig ur traktorn så att jag skulle se människorna. När jag var åkare jobbade jag som stödperson till förare som varit med olyckor. De berättade att det var de bilderna som stannade kvar hos dem. Jag tror att det hjälpte mig nu, säger han.

”Hjälpte inte”

Arbetet med att få ut mannen och de unga kvinnorna ur bilarna var tufft och tog enligt räddningstjänsten omkring en timme. Räddningstjänsten beskriver bilarna som fullständigt demolerade och räddningsarbetet i den svåraste graden vid den här typen av olyckor.

– Men det hjälpte ju inte tillslut tyvärr, säger Tomas.

Tända ljus för de omkomna lyser upp vägsträckan under söndagskvällen.

Hans första tanke när han hörde om olyckan var att det kanske var någon av hans anhöriga. Hans dotter med familj bor precis intill och utfarten från deras gård ligger precis intill olycksplatsen.

– Det är ju det första man tänker när man hör om en sån här olycka, om det är ens anhöriga eller nån man känner som är inblandad.

Bakom honom fladdrar gravljus i mörkret och upplysta långtradare skramlar förbi längs E45. Bilar fortsätter att stanna till vid minnesplatsen för de tre personer, en man i 50-årsåldern och två kvinnor i 20- och 25-årsåldern, som miste livet i olyckan.

Tre personer som aldrig kommer hem till sina familjer igen.

– Det är fruktansvärt det som har hänt, man tänker på alla de som mist sina anhöriga idag, säger Tomas.

Följ ämnen i artikeln