Som att kliva in i ett mörkt svart hål

Wolfgang Hansson

helskärm

Att lyssna på Patrik Lundbergs ”Sommar” är som att kliva in i ett mörkt svart hål.

Inte nog med att han sitter vid sin 67-åriga mammas dödsbädd. Hennes liv låter som en enda lång eländeskatalog fylld av bitterhet över ett samhälle som svikit.

Eller hade hon bara otur? Var hon ett av de få undantagen under en tid då nästan alla svenskar fick det bättre?

Adoptivsonen verkar själv lite osäker men ställer den relevanta frågan varför livslängden ökar för alla utom lågutbildade kvinnor.

Historien om mamman blir också en berättelse om det krackelerande folkhemmet.

Patrik Lundbergs röst är lågmäld och ödesmättad. Han närmast viskar fram sin berättelse. Jag kommer på mig själv med att undra om det är hans naturliga sätt att berätta en historia eller om han försöker skapa mer svärta i en berättelse som redan är stark nog i sig.

Mammans dödskamp blir lång. Han och systern Paula vakar dygn efter dygn medan de minns sin mammas liv.

Till en början är det nästan svårt att uthärda alla motgångar som drabbar mamman när hon börjar bli utsliten av sitt jobb. Lågavlönad hamnar hon i kvinnofällan med deltidsjobb och skilsmässa. Ont i ryggen. Ont i handlederna.

Efter skilsmässan finns det aldrig några pengar. Mamman unnar sig inget. Går aldrig ut på restaurang. Äter inte ens lunch på jobbet. Blir utförsäkrad fattigpensionär. Får piller istället för vård.

Hon framstår som ett offer. Oförmögen att påverka sitt eget liv medan det går allt bättre för Patrik och Paula. Mamman har offrat allt för dem men nu flyttar de hemifrån samtidigt och startar sina egna liv. Patrik beskriver hur mamman bryter ihop.

En enda gnutta av humor smyger sig in i allt det mörka. Vid dotterns åttaårskalas försöker mamman inför exmaken låtsas som att hon träffat en ny man. Hon lånar en rock och rakvatten av grannarna och berättar nöjt för barnen hur pappan gjort stora ögpn.

För första gången drar jag på munnen.

Mot slutet ändrar berättelsen karaktär när mammans tidigare liv beskrivs. Ung, snygg, stark och full av framtidstro. Plötslig framträder hon som en hel person och inte bara som ett offer.

Dramaturgiskt är det skickligt iscensatt.