Eftertänksam krisberedskap råder på Utö

Grim Berglund/TT

Uppdaterad 2020-05-25 | Publicerad 2020-05-24

En spänt lugn råder på Silverpilens befälsbrygga på skärgårdsrutten mellan Årsta och Utö i Stockholms skärgård.

Många riskerade att bli strandsatta under Kristi himmelsfärdshelgen på öarna, eftersom skärgårdsbåtarna minskat passagerarkapaciteten.

– Min skeppssjäl säger att alla ska ha kommit till sin hemmahamn när dagen är slut, säger kapten Ulrich Lowet.

Waxholmsbolaget följer Folkhälsomyndighetens uppmaning och vädjar till stockholmarna att bara resa med båtarna om de måste. Ändå var det flera som inte fick plats ombord när skärgårdsskeppen lämnade Stockholms kajer inför långhelgen.

– Vi tar ombord 120 passagerare en solig dag, och maximalt 80 vid sämre väder, säger sjökapten Lowet när Silverpilen lämnat båtbryggan för en timmes färd mot Utö, en skärgårdsö utan landförbindelse.

Alla hem till hamn

Det råder en eftertänksam krisberedskap. Många har stannat hemma, eller valt tidigare avgångar för att inte belasta trafiken, och riskera att bli kvar på land, tror Lowet med ett 20-tal års erfarenhet som sjöbefäl.

Men tiderna är annorlunda denna vår. Och målet – att få alla hem till hamn – kan vara svårt att nå, när fartyg som tar över 300 passagerare minskat antalet till en tredjedel.

Det är ett problem om skärgårdsöarna ska klara av sommaren, i synnerhet som våren havererade.

– Som att dra ner en rullgardin, beskriver Anders Malm, en av ägarna till Utö värdshus, konferensanläggning med tillhörande verksamhet.

– Vi är i kontakt med Waxholmsbolaget och andra aktörer, men ännu möts våra rop av tystnad, säger Malm som hoppas på att fler fartyg trafikerar rutterna när sommaranstormningen inleds.

Omställning krävs

Han och hotellchefen Andreas Björkman berättar om hur de ställer om verksamheten: stugor med eget kökspentry hyrs ut i hela veckor. De räknar med att fler svenskar turistar i Sverige i sommar.

Då gäller det att infrastrukturen fungerar, att den ställer om inför nya omständigheter. Och att myndigheters riktlinjer och stöd är tydliga och anpassas till verkligheten.

– Vi har bytt kostym några gånger och måste byta kostym igen, säger Anders Björkman.

Utö har omkring 200 fasta boende, värdshuset och annan turistnäring är direkt avgörande för att ön inte ska avbefolkas; det finns en skola på ön som inte klarar en utflyttning.

– Det fina är, i dessa tider, att vi har upptäckt hur kreativa vi kan vara. Det har peppat oss, det har peppat personalen, säger Andreas Björkman. Ska vi stänga, undrade vi, nej, vi måste anpassa oss.

Slutat flyga

Eftermiddagssolen skiner i en tämligen tom restaurang. Även småbåtshamnen har ovanligt få ankrade båtar. En av dem, en segelbåt, tillhör familjen Widmark-Berg.

– Vi turistar här, lokalt. Det passar oss ganska bra. Vi har slutat att flyga. Det är vår äldsta dotter Maja som fått oss att inte flyga, säger Mattias Widmark som arbetar med dataspel.

Vid båten väntar övriga familjen. De är eniga om att en omställning nog krävs i livsstil för att klara av globala kriser. Och Maja, 17 år, säger att hon ser hur initiativ och omständigheter kan leda till verkliga förändringar.

Ny industri

Det är globala frågor, men också högst lokala som rör Utös framtid, gruvsamhälle med jordbruk och fiskenäring, ockuperat av ryssarna under härjningarna i början av 1700-talet, och som nu står inför en ny kris.

Vår vägvisare på ön är Gunnar Karlsson, pensionerad VA-tekniker från Lycksele och Eskilstuna, som bott på Utö i närmare 20 år. Han kör bland annat sjötaxi, "med ett ökat antal kunder just nu", han är också ordförande i lokala Företagarförbundet med ett 40-tal medlemmar. I en tidigare polisbåt visar han skärgårdsöarna runt Utö.

– Det är avgörande att vi diversifierar oss här. Vi kan inte bara lita på besöksnäringen. Med ny teknik och i denna nya tid, kan vi ställa om och satsa på annan verksamhet också, säger han hoppfullt.

Han lägger till vid båtbryggan i Årsta havsbad samtidigt som Silverpilen lägger till. Kapten Ulrich Lowet vinkar från bryggan. Alla kom med hem till sin hamn.