Kamp om koalitioner när de valda ska välja

Wiktor Nummelin/TT

Publicerad 2019-05-27

Väljarna har valt. Nu ska också de valda välja sitt när EU-parlamentets partigrupper ska formera sig.

Resultatet bäddar för ett bredare samarbete i mitten.

Efter valkampanjens retorik har i stället matematiken tagit över hos politiker och analytiker sedan siffrorna tickat in från de 28 medlemsländerna i EU. Nu gäller det att bygga allianser som gör att de olika partierna kan få igenom så mycket som möjligt av sin politik, i första hand bakom en ny ordförande i EU-kommissionen.

Partierna är många – men varianterna trots allt ganska få.

De två traditionellt största partigrupperna, konservativa EPP och socialdemokratiska S&D, backar rejält och kan inte längre skapa en egen majoritet. Å andra sidan har de redan under den senaste mandatperioden lutat sig även mot liberala Alde, som nu får en ännu starkare roll.

Liberala kungamakare

Aldes "starke man" – Belgiens förre premiärminister Guy Verhofstadt – är tydlig med att han nu vill ha större inflytande för sin grupp.

"Vi kommer att använda den här segern för att kämpa för våra politiska prioriteringar. Den nya maktbalansen kräver en kandidat till kommissionsordförandeposten som kan bygga en stadig majoritet bortom partilinjerna", säger Verhofstadt i ett uttalande.

En av de liberala toppkandidaterna, danska konkurrenskommissionären Margrethe Vestager, var inne på samma sak redan under valkvällen.

– Det här är en signal för förändring. Maktmonopolet är brutet, sade Vestager inne i EU-parlamentet.

De gröna tar plats?

Både Alde och S&D har samtidigt "varnat" EPP för att man vill se en mer progressiv allians. Å andra sidan räcker det inte för en majoritet i EU-parlamentet, ens om liberalerna och socialdemokraterna skulle förena sig med både vänstergruppen GUE/NGL och de gröna – vilket samtidigt är högst osannolikt.

Samtidigt vet EPP också att det i princip är omöjligt att bygga en koalition utan Alde och S&D. Även om man skulle samarbeta med alla EU-kritiker och EU-skeptiker till höger får man inte ihop någon majoritet. Och inte heller om man får med sig liberalerna på att åtminstone acceptera konservativt EU-skeptiska ECR – vilket också är osannolikt.

Däremot är det fullt tänkbart att De gröna knyts till ett ännu bredare mittensamarbete med EPP, Alde och S&D.

– De gröna är en möjlig partner, fastslog EPP:s toppkandidat Manfred Weber sent på valkvällen.

ECR vill vara med

För de övriga partigrupperna väntar sannolikt en tid i rejäl opposition. Italiens inrikesminister Matteo Salvini har lovat förändra EU med sin nya partigrupp, men är fortfarande långt ifrån tillräckligt stark för att få något verkligt inflytande. Nigel Farage och hans Brexitparti lär fortsätta bjuda på eldfängda inlägg i debatterna – men står också vid sidan om när det gäller att påverka politiken.

ECR har för sin del visserligen sträckt ut en hand till samarbete åt mitten, genom att tydligt markera åt andra hållet.

– Vi kommer inte att försöka få in oacceptabla högerextremister i vår grupp bara för att bli större. Till exempel står det klart för mig att Alternativ för Tyskland aldrig kan bli en del av vår grupp, sade biträdande gruppledaren Hans Olaf Henkel i EU-parlamentet på valnatten.

Samtidigt har ECR redan medlemspartier som är ytterst svårsmälta för liberaler och socialdemokrater att samarbeta med – som exempelvis svenska SD och polska Lag och rättvisa.

Mandatfördelning EU-parlamentet