Putins bomber i Aleppo är avgörande för hela Europa
Uppdaterad 2016-02-09 | Publicerad 2016-02-08
Vad vill Vladimir Putin med Syrien?
En blick på Aleppo just nu kan ge svaret på den frågan.
Utvecklingen på det massiva bombandet i den strategiska staden är avgörande för hela Europa, även Sverige.
Den senaste veckans bombregn över Aleppos landsbygd talar sitt tydliga språk:
Den syriska regimen vill ha landets största stad tillbaka.
Rebeller och islamistgrupper har kontrollerat stora delar av miljonstaden sedan starten av det som nu har blivit ett blodigt femårigt inbördeskrig.
Men med hjälp av ryska stridsflyg är president Bashar al-Assad på god väg att återta Aleppo.
Det kan knappast bli mer symboliskt att bomberna började falla i allt högre grad samtidigt som FN-sändebudet Staffan de Mistura försökte samla till ett fredsmöte mellan opposition och regim förra veckan.
Om någon mot all förmodan inte hade förstått budskapet fortsatte offensiven under givarkonferensen i London när grannländer som Turkiet, Libanon och Jordanien vädjade om pengar till de miljoner syrier de just varnat för att de inte längre klarar av att ta emot.
För samtidigt som omvärldens ledare tävlade i uttalanden och pengasummor till humanitär hjälp bröt regimstyrkorna rebellbelägringen av två shiitiska byar, Nubl och Zahra, norr om Aleppo. De familjer runt Aleppo som inte välkomnade militärens intåg flydde mot den humanitära katastrofen som håller på att utveckla sig vid gränsen mot Turkiet.
Tiotusentals sitter nu fast i provisoriska läger vid gränsområdet, där portarna mot ett liv i Europa är stängda.
– Det är i huvudsak kvinnor och barn. För att rädda sina liv så har de tagit med sig några få klädesplagg och gett sig av till fots mot gränsen, säger Mustafa Özbek, presstalesman på den turkiska hjälporganisationen IHH till TT.
Denna nya flyktingström sker i ett läge där Turkiet just har förhandlat med ett pressat Europa om flera miljarder euro för att fördela syriska flyktingar i utbyte mot nya diskussioner om statens inträde i EU.
En förhandling där också Sverige har bidragit med ungefär 700 miljoner kronor.
Men i fallet Aleppo har också Assads mest hängivna supportrar frågat sig vad som pågår:
Varför intensivbombar inte Assad och Ryssland terrorgruppen IS självutnämnda huvudstad Raqqa i samma grad i stället om det nu är IS som har deklarerats som den gemensamma fienden?
Offensiven mot Aleppo ger vatten på rebellernas kvarn om att regimen inte är intresserad av att förhandla med oppositionen.
Att Rysslands militära styrka riktas mot att radera ut oppositionsgrupper är inget nytt. Putinregimen har redan visat sin inställning till oppositionella grupper i andra konflikter: De ska helst inte finnas alls.
Att så tydligt understödja Assadregimens offensiv är också ett sätt att visa att Ryssland inte ska räknas ut som makthavare i Mellanöstern.
Frågan är om den turkiska armén kommer att svara - och hur. Även Saudiarabien har sagt att marktrupper kan bli aktuellt för att stödja rebellerna.
Förlorar de syriska beväpnade oppositionsgrupperna Aleppo framstår IS som Assads starkaste sunnimuslimska motståndare, och stödet till terrorgruppen riskerar att öka när all annan opposition försvagas.
De Misturas fredssamtal pausades på grund av Aleppooffensiven. En fortsättning ter sig längre bort än någonsin.
De enda som går stärkta ur Aleppo är den syriska regimen.
Och förstås, Vladimir Putin.