Som gjort för en Trump-deal
I stället för att riva upp avtal har president Donald Trump för en gångs skull chansen att fixa ett.
Se till att Irak och kurderna i norra delen av landet inte hamnar i ett fullskaligt krig.
Omvärlden vill inte se någon delning av Irak.
Sedan Islamiska staten, IS, besegrats i Irak var det bara en tidsfråga innan andra underliggande konflikter skulle bubbla upp till ytan.
Fram till för någon vecka sedan var Iraks armé och de kurdiska peshmergasoldaterna goda allierade som samarbetade nära om att kasta ut IS från Mosul och andra städer i norra Irak. Båda med starkt stöd från USA:s form av vapen och militära rådgivare. Båda nödvändiga spelare i USA:s månghövdade koalition mot IS.
Ett öppet krig mellan Irak och kurderna vore inte bara oerhört pinsamt för USA. Det skulle också hota det som Donald Trump sagt är landets viktigaste uppgift, att bekämpa terrorgruppen IS.
Revansch
Efter att i hög grad ha bidragit till att skapa kaos och osäkerhet i världen har president Trump nu en chans att revanschera sig genom att medla mellan de två kombattanterna. USA är ett av få länder med tillräckligt inflytande hos båda parter för att få dem att lyssna.
Kurderna verkar vilja använda sin nyvunna maktställning och goodwill för att omvandla det långtgående självstyre man redan har till en formell självständighet. Tanken var att folkomröstningen skulle tvinga regimen i Bagdad till förhandlingsbordet på precis samma sätt som katalanerna genom sin omröstning försöker pressa Madrid till samma sak.
Kurderna har på många sätt rätten på sin sida. De är en minoritet som tidigare utsatts för starkt förtryck från centralregeringen. De kontrollerar sitt område. I nästan all praktisk mening är de redan självständiga.
Inte frivilligt
Problemet är att ingen utom kurderna vill bryta upp Irak eftersom de skulle kunna leda till nya krig. Omvärlden vill ha stabilitet. Den irakiska regimen tänker inte frivilligt avstå de kurdiska områdena.
Irak är en konstruktion av kolonialmakterna som drog upp gränslinjer i Mellanöstern helt utan hänsyn till områdens etniska sammansättning. Den hölls samman till 2003 av en diktator med järnnypor, Saddam Hussein.
USA invasion och störtande av Saddam fick de etniska motsättningarna att blossa upp igen. Underblåsta av att al-Qaida (som senare blev IS) gjorde sitt bästa för att elda på dem genom att använda den amerikanska invasionen som bränsle.
Giftgas
Kurderna var den minoritet som råkade mest illa ut under Saddam. Diktatorn använde till och med giftgas för att försökte utplåna kurdiska byar.
Saddam gav sunnimuslimerna ett betydligt större inflytande än vad deras numerär motiverade. Den största gruppen, shiamuslimerna stod även de under Saddams tumme.
Nu är maktförhållandena omvända. Shiiterna dominerar den demokratiskt valda regeringen i kraft av att de utgör 65 procent av befolkningen. Kurderna har sitt självstyre.
De mest missnöjda är sunnimuslimerna som känner sig åsidosatta och därför under en tid allierade sig med IS och möjliggjorde deras kalifat i norra Irak.
Den som tjänat mest på kaoset i Irak är det shiamuslimska grannlandet Iran.
Allas krig mot alla
Ska ett nytt allas krig mot alla, som det i Syrien, kunna undvikas i Irak så måste sidorna göra upp vid förhandlingsbordet istället för på slagfältet. Utan USA blir en sådan medling inte möjlig.
Donald Trump måste ta takpinnen och skapa en av de fantastiska dealer som han så ofta skryter om att han är den ende som kan åstadkomma.