Aftonbladet 190 år

Aftonbladet-profilerna om sina minnen

Ett ögonblick...

Av: 

Jon Forsling

Jan Helin på Aftonbladets redaktion 2001.
Jan Helin på Aftonbladets redaktion 2001.

NYHETER

Jan Helin, 53, chefredaktör och ansvarig utgivare 2008–2015:

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– Den är en tredelad förstaplats: Som reporter en reportageresa till Nordkorea, som chefredaktör kampanjen ”Vi gillar olika”, som vd i arbetet med att transformera affären från upplageintäkt till digital annonsaffär.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– För mig var det medarbetarna. Gemenskapen och den kultur vi byggde tillsammans. Energin, kreativiteten och snabbheten, drivet av en starkare vilja att komma framåt än att problematisera.

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Så länge passionen för journalistiken får styra – ljus! Jag tror att fokus för affären kommer att behöva riktas om från annons till Aftonbladet Plus, givet hur globala techjättar omdefinierat annonsmarknaden. Med den enorma räckvidd Aftonbladet har i dag finns alla möjligheter att klara det. Det kommer att kräva förmåga att rikta om målet från räckvidd till prenumeranter, ungefär som vi en gång klarade att släppa upplagesiffran till förmån för räckvidd. Olika tider kräver olika fokus.

Har din bakgrund på Aftonbladet format dig i din roll som mediedirektör på SVT?

– Ja, verkligen. SVT är en annan miljö, men glädjen och lusten till det journalistiska berättandet jag lärde mig på Aftonbladet är en magnifik kraft att ha kontakt med oavsett var man befinner sig. Jag hade varit en annan människa utan Aftonbladet och de människor jag lärde känna där.


Amelia Adamo med Aftonbladets nya bilaga Söndagsbladet i januari 1984.

…Amelia Adamo, 73, featurechef 1984–1991:

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– Mitt bästa minne är att få Stora journalistpriset för söndagsbilagan 1986. Mitt tråkigaste minne är att jag för många inte var önskvärd och mötte ett stort motstånd när jag först började på Aftonbladet.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– När det första motståndet hade lagt sig var det en fantastisk arbetsplats med så många roliga människor. Jag har aldrig haft en arbetsplats som var så vital, orädd och skojig. Det ligger något i att vara tvåa och ta rygg på en etta, som vi gjorde med Expressen på den tiden.

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Det är ett jättestort mediehus med så många olika ingredienser. Fortsätter de hitta saker som folk vill läsa, lyssna och titta på så kommer det gå bra, och varför skulle de inte kunna det? De är ju ”contentförsörjare” ända sedan Hiertas tid, det är något som sitter i husets dna. Du blir inte av med Aftonbladet i första taget.

Du startade Aftonbladets söndagsbilaga. Minns du vilket som var ditt favoritnummer av alla du gjorde?

– Nej, det gör jag inte. Söndagsbilagan kritiserades för att det var mycket sex i den, men jag hade faktiskt fler sidor om litteratur. Det är allmängods nu, men på 80-talet hade man inte författare i söndagsbilagor. Det är något jag är stolt över: mixen mellan sexrecept och Nobelpristagare.


Helle Klein, Aftonbladets dåvarande politiske chefredaktör, fotograferad utanför redaktionen på Arenavägen i Stockholm 2001.

…Helle Klein, 54, politisk chefredaktör 2001–2010:

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– Det är så himla många, men det allra största var när vi gick om Expressen. Jag var inte chef på den tiden utan bara en vanlig ledarskribent, men jag minns när vi blev inkallade till redaktionen och fick veta det. På kvällen hade vi en enorm fest på Operaterrassen, och Gösta Ekman kom dit och gjorde sin klassiska Aftonbladet och Expressen-sketch. Till allas jubel valde han Aftonbladet till slut!

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– Det är kulturen som fanns, i alla fall då när jag jobbade. Man var ständigt på barrikaderna och kämpade, först för att bli störst och sen för att ständigt vara nyfiken och upptäcka nya saker. Att känna att man är en i laget har främjat mig och hjälpt mig senare i livet.

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Hela mediebranschen har rätt mörka moln framöver, vi alla kämpar för att få ihop affären. Det är tungt när man ser tappet på pappersupplagan, men Aftonbladet är helt ledande på nätet så jag tror att framtiden är stark.

Har din bakgrund på Aftonbladet påverkat dig i din roll som präst i Svenska kyrkan?

– Jag var teolog och hade i princip gjort klart min prästutbildning när jag kom till Aftonbladet, så båda världarna har präglat mig. Men det journalistiken och Aftonbladet har är förmågan att känna av hur vår tid mår, en kvällstidning som inte känner av trender i samhället kan inte överleva. Det är samma sak med kyrkan, vi kan inte leva som ett museum utan vi måste finnas för medmänniskan här i dag.


Lena Mellin fotograferad i januari 1987.

…Lena Mellin, 66, inrikespolitisk kommentator:

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– Det måste vara när vi gick om Expressen 1996. Jag var inte ens där när det hände, jag befann mig i Washington DC. Men jag minns att Anders Pihlblad, som numera är på TV4, lyckades hitta mig där jag bodde. Det krävde en detektivinsats av honom, för det var innan mobiltelefoner kunde nå överallt. Sen fick jag prata med vår chefredaktör, Thorbjörn Larsson. Han var så glad att han knappt kunde andas.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– Vår laganda och jävlar anamma, när vi känner att ”nu ska vi visa världen vad vi går för!”

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Ja, den som det visste. Det är svårt att få betalt för journalistik, så därför är ju framtiden oviss. Vi vill såklart fortsätta vara ute på fältet och producera bred, djuplodande och snabb journalistik. Men att göra det kostar pengar.

Du var ställföreträdande ansvarig utgivare i flera omgångar under åren. Hur trivdes du i den rollen?

– Jag var det i tretton år och slutade nu i september. Det har varit en väldigt intressant uppgift, eftersom journalistikens svårigheter ställs på sin spets när man måste bestämma vad som ska publiceras och vad som inte ska publiceras. Ingen situation är den andra sig lik.


Lasse Anrell på plats för att bevaka vinter-OS i Albertville 1992.

…Lasse Anrell, 67, redigerare, nöjeschef, krönikör 1979–1992.

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– I november 1999 flög jag och reporter Mats Wennerholm och fotograf Niclas Hammarström i skytteltrafik mellan Colorado och Las Vegas för att bevaka Peter Forsberg och VM-matcher i boxning var och varannan dag. Tuffa lämningstider. Pinfärskt internet. Det trådlösa var inte uppfunnet än. 13 november möttes Lennox Lewis och Evander Holyfield i Las Vegas. Kris med lämning. Jag lyckades lämna från planet. Kopplade upp mig på flygplanstelefonen långt där bak i turistklass. Sekunder före deadline. Wennerholm och Hammarström satt i lyxklass och fick inte hem en megabajt. När jag berättade vad den tekniske idioten lilla jag just lyckats med i turistklass såg de ut som två pårökta fågelholkar. Jag vann på teknisk knock. En enda gång.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– Skribenterna. Jag älskar såna som Erik Niva, Jan-Olov Andersson, Oisín Cantwell, Johanna Frändén, Simon Bank, Mary Mårtensson och många andra.

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Ingen aning. Papperstidningen har väl begravts varje år sen 1838, men lever ändå vidare. Kanske finns den kvar om 100 år också. Eller i alla fall två år…

Du var nöjeschef i många år. Hade du velat vara det som nöjesbranschen ser ut i dag?

– Absolut. Nöjesjournalistiken skulle jag snabbt göra om så att den blev roligare, folkligare, festligare och mer elitistisk. Sån som jag är själv. Jag skulle blanda Glenn Hysén mycket tydligare med Katarina Frostensson. Jag skulle ha mycket roligare analyser av texterna hos Cardi B och Ariana Grande,WAP och 34+35. Snusk och snask. Nu är nöjesanalyserna alldeles för kissnödiga och kreddängsliga. För övrigt var jag inte nöjeschef så himla länge – jag fick sparken ganska snabbt. Båda gångerna.


Lena Mellin och Kalle Jungkvist i februari 1981.

…Kalle Jungkvist, 75, bland annat chefredaktör på Aftonbladet Nya Medier 1999–2009:

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– Ganska självklart, dagen när Aftonbladet gick om Expressen 1996. I andra hand tio år av utveckling och framgångar för Aftonbladet Nya Medier.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– Testa, göra om, göra nytt. Att aldrig vara riktigt nöjd, att ständigt söka efter förnyelse.

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Ljus, men utmaningarna är större än på mycket länge. Förutsatt att journalistiken fortsätter att utvecklas och speglar och ger svar på alla våra miljontals läsares behov är det ändå inte självklart hur detta ska kunna finansieras. Behovet av att utveckla Aftonbladets affärsmodell är den stora utmaningen. Det kräver i sin tur nära samarbete mellan redaktion, produkt, tech och affär. Alla medarbetares kreativitet, förståelse och engagemang i att utveckla också affären kommer att vara avgörande.

Vilken nyhetssajt, förutom aftonbladet.se, beundrar du mest?

– Journalistiskt går det inte att gå förbi New York Times. Visserligen en elitprodukt med en svag användarupplevelse, men bredden och djupet i innehållet slår allt annat som jag har sett.


Staffan Heimerson intervjuar Ugandas störtade diktator Idi Amin i hans exil i Saudiarabien, februari 1981.

…Staffan Heimerson, 85, utrikeskorrespondent:

Vilket är ditt största minne från Aftonbladet?

– Min anställning. Jag växte upp som reporter under 1950-talet och jobbade ett tag på tidningen Se. Det var alla grabbars journalistdröm, men min dröm var att komma till Aftonbladet. En av de största dagarna i mitt liv var när Sigurd Glans (dåvarande redaktionschef, reds anm) sa ”Staffan, jag vill ha dig i Malmö”. Det var i april 1963.

Vad är det bästa med Aftonbladet?

– Det bästa är att vi lever med en journalistisk romantik. Vi är inte ett ämbetsverk för bokstäver. Kom ihåg att Aftonbladet växte upp och blev störst tack vare att vi drack tillsammans och att vi flörtade mycket med varandra.

Hur ser framtiden ut för Aftonbladet?

– Tack vare idogt och gott förstånd för nätet är Aftonbladet störst och starkast där. Det kommer tidningen att fortsätta vara om den vårdar stilistiken och en mer allvarlig inriktning i ämnesvalen.

Vilket land tyckte du allra bäst om att rapportera från?

– Utrikesjournalistik är mest givande när du är på de mest omöjliga platserna – ju svårare desto bättre. Jag har haft en väldig fäbless för kanoner och blod, av alla mina placeringar var Beirut och Hongkong de roligaste. Jag var även åtta år i USA, och där känner du dig alltid som en sämre journalist för att det händer så mycket som rapporteras så väl av de amerikanska medierna.

ANNONS

De nya Muminmuggarna ABC finns nu att förhandsboka hos Nordic Nest!

Extern länk från Nordic Nest

Köp här!

Publisert:

LÄS VIDARE

EN EPISK NYHETSHISTORIA

ÄMNEN I ARTIKELN

Aftonbladet 190 år

Aftonbladet

Jan Helin

Helle Klein

Lasse Anrell

Amelia Adamo

Lena Mellin