Juholt: ”Det var fullkomligt fri jaktsäsong”
Publicerad 2020-08-31
Han avgick som partiledare för Socialdemokraterna efter knappt tio månader på posten.
Håkan Juholt medger att han kände sig som ett jagat villebråd.
– Det var en fullkomligt fri jaktsäsong.
Efter drygt tio turbulenta månader på posten som Socialdemokraternas partiledare gjorde Håkan Juholt en väldokumenterad sorti av sällan skådat slag 2012. Men han lyckades resa sig igen och de tre senaste åren har han verkat som Sveriges ambassadör på Island. Men snart är det förordandet över och enligt uppgifter väntar ett nytt ambassadörsuppdrag i Sydafrika.
Vi ses på Lundins Konditori i Juholts älskade Stockholmsförort Västertorp och han ler stort när vi frågar hur tiden i Reykjavik har varit.
– Helt enastående. Jobbmässigt har vi fått så mycket gjort, vi har utvecklat ambassadens arbete och breddat kontakten med Sverige på många sätt. Det har varit väldigt stimulerande. Det har också varit väldigt stimulerande att få komma in i ett helt nytt samhälle och bygga upp en vänkrets och hitta nya sociala rutiner.
Känns det vemodigt att lämna Island?
– Mycket. Jag har väldigt svårt för avsked och för att säga farväl, jag är en otroligt vemodig människa. Men min fru sa att även om jag är ledsen och känner mig vemodig så hade det bara blivit värre om ett år. Då hade man borrat sig ännu djupare in i samhället.
En fågel viskade om ett nytt förordnade i Sydafrika?
– Det är spekulationer...
Det är rätt många fåglar som viskar.
– Vi har ett väldigt rikt fågelliv i Sverige, haha! Jag har en god vän som heter Urban Ahlin och som är ambassadör i Ottawa. Han är ornitolog och berättar ofta för mig om den rika uppsättning av fåglar som finns i vårt land. Så det är många fåglar som viskar, men vi får väl se vad det blir.
”Ett drömuppdrag att företräda Sverige”
Tycker du att det är en trevlig sak som det viskas om?
– Ja, det tycker jag naturligtvis. Jag har givit beskedet att jag är 57 år gammal och har samlat på mig erfarenheter som jag hoppas att Sverige kan ha nytta av. Jag tjänar inte ett politiskt parti idag, men jag har efter över 20 år i riksdagen i olika positioner och som ambassadör samlat på mig ett nätverk, kontakter och erfarenheter som jag hoppas kan komma Sverige till nytta. Kan det inte det så gråter jag inte, men jag erbjuder mig. Jag vill fortfarande kavla upp ärmarna, och kommer det ett erbjudande som är bra så kommer jag säga ja.
Skulle du säga att det är ett drömuppdrag?
– Det är ett drömuppdrag att få företräda Sverige om man gör det bra. Det finns de som sa ”nu blev han ambassadör, det var tacken för det han hade gjort, nu kan han sitta där och vila upp sig”. Jag arbetade hårdare än jag någonsin gjort. Helt plötsligt så företrädde jag ett helt land, inte bara min kommun eller mitt parti. Därför är det ett drömuppdrag. När jag klev in på ambassaden i Reykjavik sa jag att vi ska ha varit ambassaden som sa ja. Vem som än kommer med en idé som knyter Sverige och Island samman ska den personen få ett ja. Och så blev det, vi sa inte nej till någon idé under tre års tid.
Skulle det vara en större utmaning att vara ambassadör i Sydafrika?
– Ja. Island är ett nordiskt land och det gäller att fylla Norden med ett innehåll, när det gäller Sydafrika eller andra länder utanför Norden är det naturligtvis en annan uppgift. Det blir mer av politiska analyser. Sydafrika som ett exempel är också ett viktigt land för svensk export.
”Förändrade mig för alltid”
”Skandiamannen” Stig Engström har pekats ut som Olof Palmes mördare. Köper du den lösningen?
– Först och främst har jag ingen som helst kunskap i sakfrågan, men jag tycker det är skönt med ett avslut. Om de som jobbar med detta säger att det är såhär… Det är en förfärligt dålig liknelse, men om jag känner mig dålig och åker till läkaren och han säger att det är på ett visst sätt, då säger inte jag att jag har en annan diagnos. Likaså om jag lämnar in bilen och de säger att drivaxeln är trasig, då säger jag inte att jag tror att det är backspegeln som är skev. Så ja, det är ett avslut för mig.
Du avgick som partiledare i januari 2012 efter tio omskrivna månader. Hur går tankarna när du ser tillbaka på den tiden?
– Den tiden förändrade mig för alltid. Men jag kommer alltid vara en referenspunkt i Socialdemokratins historia, det har jag med mig. Men jag kan naturligtvis inte frigöra mig från tanken vad som hade hänt om jag gjort på det här sättet, om jag inte hade gjort så eller om jag hade fortsatt. Det är klart jag ofta tänker på vad som hade hänt ”om”.
Med tanke på vilket parti du företrädde antar vi att målet med ämbetet var att bli statsminister?
– Ja, absolut. Det är klart.
Känner du en besvikelse?
– Nej, varken besvikelse eller bitterhet. Det är klart jag funderar på varför man inte lät mig få komma in ordentligt och bli varm i kläderna. Jag gjorde misstag, men jag gjorde sannerligen inte fler misstag än varken min företrädare Mona Sahlin eller min efterträdare Stefan Löfven gjorde när de var nya. Är du på en sådan post och har en mikrofon under näsan hela tiden så gör du misstag. Man talar mycket om Olof Palmes första år, han var helt utskälld. Han var utskälld i tolv år men fick bli varm i kläderna, jag fick inte ens tolv månader.
– Men det var en politisk maktkamp och då är det enklast att säga att ”allt ligger på dig Håkan, för du är helt oduglig”. Det har tagit mig närmare tio år att komma till insikten att jag inte var helt oduglig. Det fanns andra syften att göra sig av med mig. Inte minst politiska, men också egna ambitioner för de som fanns nära mig.
”Kastade mig ner på golvet”
Du hamnade bland annat i rejält blåsväder när det kom fram att du fick ersättning för dubbel boende?
– Jag ska inte förminska det. Men om vi talar om lägenheten och att jag pekades ut som någon som hade roffat åt sig så var det fruktansvärt plågsamt. Det är fortfarande väldigt jobbigt… Fan, jag orkar nästan inte ens prata om det. När jag kom in i riksdagen sa de att jag skulle betala mitt boende i Oskarshamn medan de skulle betala för boendet i Stockholm. Det är det som gäller för alla, sa de. Jag hade mina barn på halvtid i Oskarshamn i det hus som jag betalade hundra procent själv, den andra tiden var jag i Stockholm och hade min bostad med Åsa. Varje år skickade jag in alla papper med mitt och Åsas namn på. Ingen jävel sa något. När jag sedan fick frågan varför riksdagen ska betala min hustrus lägenhet… Har jag gjort något fel? Då ska jag självklart rätta till det. Men riksdagen sa att jag inte hade gjort något fel och att jag hade följt reglerna.
– Resultatet blev att jag var den enda riksdagsledamoten med dubbelt boende som skulle betala en och en halv hyra. Jag förstår fortfarande inte varför. På Wikipedia står det att jag fick avgå på grund av en bostadsskandal. Hur fan kan det vara en skandal om jag inte gjorde något fel?
Minns du ögonblicket när du beslöt dig för att kasta in handduken?
– Absolut. De som stod bakom mig sa att jag inte behövde göra det. Men i grund och botten är jag en väldigt lojal människa och jag kände att det kommer bli ett utdraget inbördeskrig och de kommer inte ge sig förrän de fällt mig. Då blir det en utdragen jaktsäsong och det kommer bara skada partiet som jag tjänat ännu mer.
Kände du dig jagad som ett djur?
– Ja, det var en fullkomligt fri jaktsäsong.
Det måste ha varit vidrigt?
– Ja… Jag kommer fortfarande ihåg hur jag upptäckte fotografer som fotograferade in i mitt kök och mitt sovrum. Jag hade inga rullgardiner då och jag kastade mig ner på golvet och kröp runt med min kaffekopp.
”Bitterheten fick aldrig fäste i mig”
Hur mådde du under den perioden?
– Jag var så fokuserad på att klara uppgiften och inte på att tycka synd om mig själv. Sedan kom känslorna ikapp. Men vi har alla ett val, att välja mellan självömkan och bitterhet eller livslust och glädje. Bitterheten och självömkan fick aldrig fäste i mig, men jag fick jobba hårt på det. Men det hade varit enkelt för mig att falla in i det och fått bekräftat att hela världen var emot mig. Men vad hade jag då varit för farsa till mina barn eller man till min fru? Vad hade jag varit för arg, sur, bitter och hemsk människa att vara med?
– Vi pratar inte om det där hemma ännu. Det var nog jobbigt som det var och mina barn som var i tonåren då mådde väldigt illa under den perioden. De gick från att vara väldigt trygga pojkar till extremt otrygga och rädda. Det var fruktansvärt att mitt engagemang och de konsekvenser som följde kunde skada dem så mycket. Jag ville bara göra en god sak och sedan skadade jag det som är viktigast för mig – mina barn.
”Jag tog inte en enda öl med någon”
Du har sagt att du aldrig byggde upp något nätverk eller tog en öl med kollegorna efter jobbet. Har du ångrat det?
– Absolut, det misskötte jag under min tid i riksdagen. Jag var så övertygad om att jag bara var där på besök och tänkte att om jag bygger upp mitt sociala nätverk och väljarna sedan kommer skicka hem mig så förlorar jag inte bara uppdraget utan mitt liv. Så jag stängde ute det livet, när jag var färdig för dagen sprang jag till Arlanda Express och tog det första flyget hem. Det var hem och läsa sagor och bygga lego. Under alla mina år i riksdagen byggde jag inte upp något som helst nätverk. Jag tog inte en enda öl med någon.
I efterhand kanske det skulle varit rätt smart?
– Skojar ni! Har man ambitioner att leda Sveriges största politiska parti ska man inte följa mitt exempel, det är ingen taktik jag rekommenderar någon med maktambitioner.
Daniel Suhonen skrev boken ”Partiledaren som kom in i kylan”, Mona Sahlin släpper sin biografi nu i september. Har du själv funderat på att ge din version av vad som hände?
– Jag är en skrivande människa och skriver väldigt mycket. Men jag kommer inte ge ut någon bok om hur det var från min sida, minnen eller så. Aldrig i livet. Det blir patetiskt och ganska ointressant.
”Jag är väldigt romantisk”
Du och frugan Åsa gifte er 2014. Ni träffades för femton år sedan på nätet. Var det ett läskigt sätt att dejta på?
– Nej, det var självklart för mig eftersom jag var småbarnsförälder i Oskarshamn. Där var det spaghetti och köttfärssås, läxläsning och lek. Man kunde alltså inte hänga på krogen och när jag var i Stockholm var det bara jobb. Efter en stund upptäckte jag att om jag inte ska leva mitt liv ensam så måste jag göra något, och då fick jag tips om att kasta mig ut på nätet. Jag gjorde en profil och försökte göra en så ärlig presentation som möjligt. När jag kom hem efter en jobbresa i Albanien såg jag att min profil hade gillats och att ganska många personer hade skrivit till mig. Där hittade jag och Åsa varandra. Men jag tror inte att Åsa aktivt sökte en gråhårig politiker från Småland med två tonårsbarn… Det var nog inte hennes kravprofil. Men det sa klick!
Du har tidigare kallat Åsa för din ”kulbo”. Har ni skojigt tillsammans?
– Ja, jätteroligt. Vi busar mycket med varandra. Det tror jag är jätteviktigt. Vi har tagit oss igenom en del svårigheter, så vi lägger mycket tonvikt på saker som gör livet roligt. Vi skrattar också mycket. Jag brukar servera Åsa en strawberry daiquiri när hon ligger i badet. Det brukar hon uppskatta.
Det låter som du är en romantisk jäkel?
– Jag är väldigt romantisk! Daiquiris och skojiga pranks, då håller man lågan vid liv! Haha!
Blir ofta stoppad på stan
Om vi pratar framtid, var tror du att du är om några år?
– Jag hoppas på att vara full av energi för jag tycker inte om att göra något på halvfart, då avstår jag hellre. Jag vill köra in i kaklet och att folk ska tycka att jäklar vad han kämpade. Det kanske också är någon form av önskan av bekräftelse efter det som inte blev.
Det har gått nästan tio år sedan du lämnade toppolitiken. Du blev precis igenkänd här. Blir du ofta stoppad på stan?
– Ja, så är det. Men alla är vänliga, jag känner en väldig värme. När jag var i Södertälje och handlade nyligen kom det fram en dam som jag aldrig hade träffat. ”Vad dumma de var mot dig”, sa hon och klappade mig på kinden. Det var en ömhetsbetygelse och det berör otroligt mycket. Det var nog inte bara min mustasch som stack ut. Antingen retade man sig och blev upprörd och störde sig – eller så tyckte man att jag var intressant eller till och med tyckte om mig. Men jag lämnade nog få oberörda.