Starkt när LO-basen pratar om mamman
Uppdaterad 2015-07-20 | Publicerad 2015-07-19
Mycket låter som ett pliktskyldigt 1:a majtal.
Men när Karl-Petter Thorwaldsson pratar om sina föräldrar, sin homofobi och sitt förhållande till alkohol glimrar det till.
Det känns som att Karl-Petter Thorwaldsson inte riktigt har vågat släppa den trygga LO-fanan i sitt "Sommar" i P1.
Men det är aldrig i arbetslösheten och jämlikheten spänningen finns.
När han däremot berättar om sin mamma, som lämnades bort som 4-åring eftersom hennes mamma inte hade råd med alla barnen, sprakar det till i högtalarna.
Hans mamma Eva som slet som damfrisörska och var den som stod för brödfödan och sockrade allt som ställdes fram till sina barn hatade fattigdom, den som skilde henne från sin mamma.
Hon växte upp hos fostermodern Evy och hoppades in i det sista, när hon insjuknat i bröstcancer, att bli adpoterad.
Det hände aldrig och Karl-Petter Thorwaldsson bröt kontakten med kvinnan som han kallat mormor.
Det är lite muntrare när han berättar om sin pappa och hans försök att laga en toalettstol eller slå upp tält.
Berättelserna är detaljrika och glimrande och jag hade önskat att de fått ta större plats.
Sedan har han modet att prata om mindre tjusiga sidor hos sig själv.
Han berättar när han upptäckte att kompisen Kent Carlsson var homosexuell och blev så rädd att han flydde ut i natten innan han besinnade sig.
Uppväxten i lilla Kosta innebar också ett skevt förhållande till alkohol. Första fyllan i 12-årsåldern var något som uppmuntrades och de kommande 25 åren kämpade Karl-Petter Thorwalsson med att hitta en balans i drickandet. Han lyckades nästan men bestämde sig för tio år sedan att sluta dricka helt och hållet för att slippa vakna med dåligt självförtroende över vad han gjort eller sagt kvällen innan.