Uppsalafamiljen valde livet på en bondgård i Andalusien

Joanna Górecka

helskärm

Familjen Granroth Palm gjorde det många drömmer om. Efter 17 års fantiserande ryckte de upp sig med rötterna, samlade pick och pack, och lämnade hem och jobb i centrala Uppsala för att påbörja ett nytt liv på en bondgård i ett naturreservat i soliga Andalusien. Tanken var att odla egen mat och leva närmare skog och mark.

– Vi lever mycket mer i samklang med naturen nu, säger Hanna Granroth Palm.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Orörd natur, en ort strax intill havet, en timme från Malaga. Här bor familjen Granroth Palm på ett naturreservat.

– Hör du syrsorna? Jag sitter i trädgården. Bakom mig har jag höga berg, säger Hanna Granroth-Palm när Aftonbladet når henne över telefon. När vi kom fram till det här området föll vi pladask. Det är en så stor kontrast jämfört med livet i Uppsala, här har vi en helt annan kontakt med naturen och vi ser havet och stjärnhimlen och månskenet.

”Nu eller aldrig”

Fram till för ett och ett halvt år sedan levde familjen ett ganska vanligt liv i Uppsala. Både Hanna och hennes man Thomas är psykologer. Hon jobbade på Akademiska sjukhuset och maken arbetade på en privat mottagning.

– Både jag och min man kommer från Finland men vi bodde i Uppsala i 16 år. Det var ett helt normalt liv. Vi hämtade och lämnade barn, skjutsade till aktiviteter och lagade mat. Vi bodde i en liten lägenhet mitt i centrum.

Men drömmen om sydvästra Europa har alltid funnits där. Redan när Thomas och Hanna träffades för 17 år sedan pratade de om att lämna Sverige

– Vi har alltid haft det här i bakhuvudet, en dröm om att vi vill ha liv och verksamhet längre söderut, närmare naturen. Drömmen kom och gick genom åren men när barnen började närma sig skolåldern kände vi att det är nu eller aldrig. Vi tänkte att det skulle vara svårare om barnen verkligen rotar sig i Uppsala. Så vi bestämde oss för att flytta.

Sagt och gjort. Jakten efter den perfekta hemmahärden började för tre år sedan.
– Vi åkte runt med en husbil längs hela spanska medelhavskusten och letade efter ett område som vi gillade. Det var inte helt lätt, stora delar av kusten är väldigt exploaterade.

Dramatiskt väder och saboterande vildgetter

Men på naturreservatet i närheten av Malaga klickade det till. De blev betagna av en gammal bondgård som sedmera blev deras hem. Tanken var att äta det de själva kunde producera på marken.
– Vi ville odla vår egen mat, ha djur på gården. Men det är en långsam process att lära känna klimatet. Man kan säga att vi nu har odlingar på hobby. Ärligt talat har det mesta vi har försökt odla ätits upp av vildgetter eller torkat bort. Så jag har stor respekt för de som odlar mat. Men kanske kan vi bli helt självförsörjande på sikt, skrattar Hanna.

Att köpa ett gammalt hus som ingen har bott i på många år visade sig vara ett äventyr i sig. Termiter hade tagit för sig av fasaden och familjen fick börja med att bygga upp, reparera och renovera. Och så gällde det att vänja sig vid väderskiftningarna.

– Det är väldigt dramatiska väderomställningar. Ibland regnar det, ibland är det torka. Det stormar. Vi är mycket mer i samklang med det som händer runtomkring oss.

”Magiskt att våga följa drömmen”

Just nu är familjens vardag, precis som alla andras, annorlunda på grund av corona. Barnen, som går i en spansk-engelsk skola, har varit hemma sedan mars och alla aktiviteter är inställda. Både Hanna och Thomas jobbar som onlinepsykologer på en svensk onlinevårdcentral.

– Jag är väldigt tacksam över att ha möjligheten att jobba på svenska och samtidigt bo här. Först var jag nervös: hur ska det gå att ha terapi över videosamtal? Jag var rädd att de djupa samtalen skulle gå förlorade men det har gått hur bra som helst

Saknar du något från Uppsala?

– Det som är det svåraste för mig är lämna nära relationer, mina vänner i Uppsala, min familj i Findland. Att inte ha den vardagen tillsammans, den komplexiteten. Jag kan känna väldigt stor lycka över att få vara på den här platsen jag älskar, samtidigt som jag känner en stor sorg över alla jag saknar. Det är en utmaning att vara utlänning, inte kunna språket och lära sig alla kulturella skillnader. Sånt som jag tog väldigt för givet i Sverige och Uppsala. Men det är helt fantastiskt och magiskt att våga följa sin dröm.