”Kan bli svårt för väljarna att veta vad den här regeringen vill”

Publicerad 2023-04-11

Hur ska Sverige klara klimatmålen när reduktionsplikten blivit en stridsfråga – och landets utsläpp kommer att öka?

Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) menar att SD inte har vetorätt över klimatpolitiken – men är kritisk till hotet om regeringskris.

– Det blir svårt för väljarna att veta vad den här regeringen vill, när Oscar Sjöstedt ena dagen säger att det blir regeringskris och Martin Kinnunen andra dagen backar, säger Romina Pourmokhtari.

Den svenska klimatpolitiken har tappat styrfarten. Det slog Klimatpolitiska rådet fast i sin rapport nyligen, där man riktade skarp kritik mot den nuvarande regeringens plan för att minska utsläppen.

”Inget av målen i det klimatpolitiska ramverket bortom 2020 kommer att nås med nuvarande förutsättningar och beslutad politik”, slog man fast.

Den politik som den nya regeringen hittills presenterat kommer att leda till ökade utsläpp under de närmaste åren – för första gången på åtminstone två decennier.

I höst ska regeringen presentera en klimatpolitisk handlingsplan, men vad den ska innehålla är än så länge höljt i dunkel.

För drygt två veckor sedan kom också IPCC:s syntesrapport, som slår fast att utsläppen måste halveras till år 2030 för att klara 1,5-gradersgränsen.

I bakgrunden skramlar SD med vapnen om reduktionsplikten.

Det finns med andra ord många frågor att ställa till klimat- och miljöministern när Aftonbladet träffar henne i ett nyrenoverat konferensrum i regeringskvarteren.

”Det har skett en rörelse i svensk politik som verkligen bekymrar mig. För den rörelsen indikerar att man vill ta ett steg tillbaka och det kan inte Sverige göra.”

Tror du att världen klarar igenom 1,5-gradersmålet för klimatet?

– Jag tycker det är bra att vi inte har släppt på det. Det är mycket som pekar på att det kommer vara väldigt svårt. Med tanke på att när klimattoppmötena drog igång så pratade vi om sju graders uppvärmning. Och nu, ja, om vi jobbar hårt landar vi på kanske 2,8. Alltså att det är där det har liksom rört sig från 7,5 till 2,8. Det tyder ju på att det kan gå, om man nu ska vara optimist. Jag tycker det är bra att siffran står där, att vi har ett 1,5-graders mål. Om vi kommer nå det – det är mycket som pekar på att det blir väldigt, väldigt svårt.

– Främst eftersom vi inte ser större förändringar av länder som genererar stora utsläpp. Så om inte Ryssland, Kina och USA rör på sig mer – om inte hela den kolossen rör sig framåt så är det mycket som tyder på att det blir som IPCC kalkylerar helt enkelt.

IPCC skriver ju allt mer om så kallade ”tipping points”. Vi behöver ju minska våra utsläpp väldigt snabbt för att undvika att kliva över trösklar som förvärrar klimatförändringarna. Hur hänger det ihop med att våra utsläpp ska öka de närmaste åren här i Sverige?

– Sverige behöver också minska sina utsläpp de kommande åren och den här tiden som vi har framför oss kommer vara väldigt avgörande för Sverige, för hur Europa lyckas och för den globala hanteringen av klimatkrisen. Vi har en kontext i Sverige som man faktiskt inte kan ignorera där vi har lagt väldigt mycket vikt på reduktionsplikten som verktyg. Sedan är det ett faktum att utbud på biodrivmedel och bränslepriserna i grund och botten ligger i Rysslands händer, säger Romina Pourmokhtari.

”Man kan komplettera med olika verktyg som finns, till exempel med trängselskatter eller med hastighetsbegränsningar”, säger Pourmokhtari apropå minskad reduktionsplikt.

Reduktionsplikten för diesel – alltså hur mycket biodrivmedel man ska blanda in – har blivit en infekterad fråga. Sverigedemokraterna vill att den sänks till i princip noll och har hotat med regeringskris om det inte blir så. Moderaterna och Kristdemokraterna menar att de kan handla om runt sex procent medan Liberalerna signalerat att det kan landa på 12 till 16 procent. I dag ligger reduktionsplikten för diesel på runt 30 procent.

Men Romina Pourmokhtari är kritisk till Socialdemokraterna som hon menar också gått till val på att minska reduktionsplikten.

– En brist på ett utbud som gjort att Sverige behövde importera mycket biodrivmedel i kombination med ett krig som har drivit upp bränslepriserna, skjutit fart på inflation och lågkonjunkturen, har gjort att vi har hamnat i ett politiskt läge, där väldigt många partier har gått till val på sänkta bränslepriser. Bland annat Magdalena Andersson stod i fjol och pratade om att sänka drivmedelsskatterna till EU:s lägstanivå och att bromsa reduktionsplikten. Det har skett en rörelse i svensk politik som verkligen bekymrar mig. För den rörelsen indikerar att man vill ta ett steg tillbaka och det kan inte Sverige göra. Sverige måste fortsätta vara ledande i klimatarbetet globalt, i Europa och nationellt.

Men vad signalerar det då att vi i Sverige kommer att öka våra utsläpp de närmaste åren?

– Det finns en kalkyl som säger att vi kommer att öka våra utsläpp om vi inte kommer med ytterligare åtgärder för att minska dem. Det regeringen har lagt fram i vår statsbudget är inte tillräckligt. Det är det som Klimatpolitiska rådet och som vi i regeringen själva påpekar. Men det utgår ju från en kalkyl helt enkelt. Så vi kommer ju behöva göra mer från politikens håll.

Det kommer åtgärder som gör att det här med ökade utsläpp inte kommer att bli verklighet?

– Nej, det är ingenting jag kan garantera för vi påverkas ju av läget i världen. Tidigare gick förra regeringen ut och lovade dubbleringar av klimatbiståndet. Det uteblev helt för plötsligt kom en pandemi och ett krig i Ukraina som ändrade saker och ting. Man kan göra en kalkyl men jag kan ju inte förutspå vad utsläppen blir eller inte.

Aftonbladets reporter Jonathan Jeppsson och Romina Pourmokhtari.

Förra våren så skrev en utredare, Daniel Westlén, med ansvar för klimatfrågor på Liberalernas riksdagskansli så här på Twitter: ”Reduktionsplikten är vårt verktyg för att nå klimatmålen i transportsektorn. Alternativet är förbud, ransonering eller att överge klimatmålen.” Den utredaren är din nuvarande statssekreterare. Håller du med din egen statssekreterare?

– Jag tycker att reduktionsplikten är ett väldigt bra verktyg. Däremot ser jag att det finns fler alternativ än de som Daniel har räknat upp i sin tweet. Det man behöver förstå här är att vi är olika partier som sitter i en och samma regering nu. Miljöpolitiken är ett område där partierna i regeringsunderlaget står långt ifrån varandra. Så att Liberalernas politik, exempelvis som Daniel har skrivit till sin tweet här, den kvarstår ju. Men det vi gör nu är att vi sitter i en regering där vi förhandlar, kompromissar och försöker hitta vägar framåt. Och där jag ska leda det arbetet tillsammans med Daniel.

Han är lite fel ute här då? Han har inte hela bilden?

– Han försöker ju i sin tweet poängtera vilket kraftfullt verktyg reduktionsplikten är. Och det vet ju hela regeringen att reduktionsplikten är ett väldigt kraftfullt verktyg för att få ner dessa utsläpp väldigt snabbt.

Men du menar att det finns andra åtgärder som är lika kraftfulla?

Inte lika kraftfulla. Men det finns. Först måste man förhandla fram vad reduktionsplikten ska vara – den förhandlingen är inte klar. När man har förhandlat den måste man se hur mycket vi behöver komplettera med. Vad behöver vi väga upp med för att kalkylen ska gå ihop? Då kan man komplettera med olika verktyg som finns, till exempel med trängselskatter eller med hastighetsbegränsningar.

”Det är bara att läsa Sverigedemokraternas klimatpolitiska åsikter. Det blir tuffa förhandlingar.”

Var ser du framför dig att dessa hastighetsbegränsningarna ska träda i kraft? Stadstrafik eller motorvägar?

– Ja, det beror helt på var reduktionsplikten landar. Utifrån vad vi kommer överens om att vi ska lägga den på, så kan vi se vad vi behöver komplettera med. Men det är viktigt att tänka på kontexten här. Vi är i ett läge som vi inte var i när vi satte den reduktionsplikten – med en hög trappa och vi ville fortsätta på den vägen.

– Utformningen av sådana förslag beror ju på hur mycket vi behöver hämta in. Man kan ha trängselskatter på olika platser. Man kan ha hastighetsbegränsningar på olika typer av gator. Det finns en stor flexibilitet i hur man kan utforma de här verktygen.

Men när SD hotar med regeringskris om inte reduktionsplikten sänks till EU:s miniminivå eller i princip tas bort – hur reagerar du då?

– Det är ju ytterligare ett bevis på att det här är frågor där vi står långt ifrån varandra. Det är vi medvetna om. Det är bara att läsa Sverigedemokraternas klimatpolitiska åsikter. Det blir tuffa förhandlingar. Vi står långt ifrån varandra och man vill såklart få som man vill.

Men hur är det då att behöva att administrera en klimatpolitik där SD sitter med vetorätt?

– Jag ska inte säga att de sitter med vetorätt, en stor del i att jag ens vill sitta i den här regeringen är ju att Ulf Kristersson är en person som jag gärna ser som Sveriges statsminister. När man presenterade Tidöavtalet så var det väldigt tydligt att här finns det sött och salt. Och här har Liberalerna möjlighet att äga klimat- och miljöfrågorna.

– Det vore ansvarslöst att backa från en sådan möjlighet. Exempelvis får jag se till att pengarna inte försvinner från våtmarkssatsningarna. Jag får utöka elektrifieringen och ge tillstånd till havsbaserade vindkraftsparker längs hela svenska kusten och se till att lagstiftningen öppnas för SMR-reaktorer. Och göra historiska satsningar på laddinfrastruktur och CCS. Det där är ju toppen för mig.

”Vi kan nå klimatmålen med teknik men också med lagstiftning och reglering”, säger Pourmokhtari.

Det är ju rätt ultimativt när Oscar Sjöstedt säger att vi har en regeringskris om inte reduktionsplikten sänks till i princip noll. Hur känns det?

– Jag känner inte så mycket inför det. Jag tror att Oscar Sjöstedt inser också att det kanske inte vore så bra om Magdalena Andersson är statsminister för Sverige just nu. Där tror jag att Sverigedemokraterna i en bredare bemärkelse än Oscar Sjöstedts spontana intervjuer landar i att det är viktigt att den här regeringen får fortsätta arbeta och se till att Sverige är på en bättre plats än var vi var innan valet. Så jag känner mig inte särskilt bekymrad över det. Däremot kan jag tycka att det blir svårt för väljarna att veta vad den här regeringen vill, när Oscar Sjöstedt ena dagen säger att det blir regeringskris och Martin Kinnunen andra dagen backar lite från det uttalandet. Så jag tycker att det finns en potential att kommunicera tydligare från det här regeringsunderlaget.

Angående det här med koldioxidinfångning CCS, du sa i en intervju i höstas: ”Det låter lite som science fiction, men det är det faktiskt inte. Det finns enormt mycket innovation och teknik som sker, som faktiskt kan se till att vi når klimatmålen”. Det här låter som att du menar att vi ändå kan nå klimatmålen med teknik?

– Vi kan nå klimatmålen med teknik men också med lagstiftning och reglering. Man behöver många verktyg, inte bara ett kraftfullt som redaktionsplikten. Och jag har under många år i svensk politik knuffat mitt parti och de samarbeten som mitt parti befinner sig i framåt kring just ”carbon capture”-teknik.

2030 räknar man med att fånga in ett ton koldioxid kommer att kosta mellan 75 och 100 dollar i genomsnitt. Och IPCC räknar i sina rapporter med att vi behöver suga in cirka 7 miljarder ton årligen mellan 2020 och 2100. En mycket grov överslagsberäkning visar utifrån de siffrorna visar då att det här projektet med CCS kommer att kosta ungefär 42 000 miljarder dollar. Varifrån ska de pengarna komma?

– Det finns en fantastisk utveckling där man försöker ”streamlinea” finansiella flöden i högre utsträckning globalt för klimatarbetet. Det tror jag är väldigt viktigt. Det finns en anledning till att det tar så mycket utrymme på de globala klimatoppmötena. Och också i de lite mer slutna forumen pratar man jättemycket om hur vi kan allokera stora finansiella medel i rätt riktning.

Klimat- och miljöministern vid en pressträff i januari.

Du ser inte det här som en orimlighet.

– Jag ser inte det här som en orimlighet men det kräver ju att vi kommer till en annan plats än där vi är nu. Vi är långt ifrån att få till strukturerna för att få bättre finansiella flöden.

För två år sen var det 21 miljoner ton som fångades in.

– Det är en skarp kurva som ska till. Det ska ske samtidigt som vi ska göra genomför omställningen. Och utsläppsminskningar, det är en kompletterande åtgärd.

Ja, det här är egentligen inte själva omställningen.

– Exakt. Och det är väldigt viktigt att lyfta. Jag och Sverige är väldigt noga med det, särskilt nu när vi är på EU-nivå också och pratar allt mer om koldioxid- och koldioxidinfångning. Att det här är inte på något sätt att ersätta arbetet med utsläppsminskningar som måste hålla den takten det gör på europeisk nivå.

Men du måste ju reflektera mycket med de här frågorna. Vad är det för värld vi lämnar vidare när utsikterna ser så dystra ut?

– Ja, det är verkligen en legitim fråga. Det ger ju mig en ordentlig sporre att jobba hårt. En naturlig sak av att vara en del av min generation är att man går runt och har ont i magen över det här och känner sig ängslig. Och det är fullt legitimt. Men någonstans blir det ju min roll att lägga den ängsligheten åt sidan och bara göra allt jag kan och fatta tag i varenda verktyg jag hittar för att liksom laga den här jäkla jorden och lösa det. Och då är det inte alltid de mest tacksamma rubrikerna jag är ute efter.

I en annan intervju sa du att du ser problemen med konsumtion när det kommer till klimatet. Vad är det för problem du ser med konsumtion?

– En sån sak är hur välutvecklade länder reflekterar över sina utsläpp. Vi har konsumtionsbaserade utsläpp som vi måste ta hänsyn till i högre utsträckning än nu.

Ska politikerna lägga sig i vad människor konsumerar?

– Politikerna ska se till att det finns ett jordklot att leva på framöver. Och man har ett ansvar att vara obekväm och modig i de lägen då det krävs. Sen är vi inte i närheten av att prata om hur vi ska åtgärda de problemen med hur vi konsumerar, utan det handlar ju snarare om att ens reflektera över våra konsumtionsbaserade utsläpp som en del av svenskar.

Romina Pourmokhtari talar på FN:s klimatkonferens COP27 i Sharm El-Sheikh i Egypten.

Hur ska vi konsumera mindre generellt?

– Vi måste konsumera smartare. Vi måste se till att vi har mer cirkularitet i vårt system och minska vår råvaruutvinning. Den är totalt orimlig. Vi kan konsumera lika mycket som vi gör, men vi ska konsumera produkter som är cirkulära.

Vi ska köpa färre nya saker?

– Vi ska köpa färre nya saker, så kan man säga.