Nelson Mandelas arv riskerar att försnillas

Nelson Mandela.

Ska ANC ta ännu ett steg bort från Nelson Mandelas arv?

Striden om vem som ska bli partiledare efter den korrupte Jacob Zuma blir avgörande för Sydafrikas framtida vägval.

Efterträds Zuma av sin ex-fru är det sannolikt kört.

För dryga 20 år sedan gick det nästan inte att överskatta partiets anseende. Så gott som alla svarta sydafrikaner kände att ANC var det självklara valet för att få landet på rätt köl efter de många åren av vitt förtryck under apartheidsystemet.

Frihetshjälten Nelson Mandela stod som garant för att partiet trots sin dominerande ställning inte skulle tumma på demokratins spelregler och inte förvandla Sydafrika till ännu en av dessa misskötta, korrupta afrikanska nationer.

I dag är bilden av partiet och av Sydafrika en helt annan.
Stödet har gått ner kraftigt sedan ANC tog makten i valet 1994. Partiledaren och tillika landets president Jacob Zuma är kraftigt ifrågasatt och närmast impregnerad av oerhört omfattande korruptionsanklagelser.

Demokratins hopp

Därför är det partiledarval som just nu pågår avgörande för Sydafrikas framtid och partiets anseende. Ett val som karakteriseras av precis ett sånt kaos som man inte vill se i ett land som ska vara demokratins hopp i Afrika.
Delegater stängs av och omröstningar försenas. Rykten om röstköp florerar vilt.

Bortsett från den kaotiska processen inger även kandidaterna stora frågetecken, framförallt en av dem. Nkoazana Dlamini-Zuma har innehaft ett antal ministerposter. Hon har varit ordförande i samarbetsorganisationen Afrikanska unionen. Problemet är att hon också är presidentens ex-fru.

Slippa åtal

Jacob Zuma och de som stödjer honom gör allt för att Dlamini-Zuma ska bli ny partiledare och sannolikt president i valet 2019. Det anses vara en garanti för att presidenten slipper åtal för någon av de många korruptionsanklagelser som omger honom.

Vi talar inte om någon miljon hit eller dit utan om ett systematiskt sätt att plundra statskassan. Zuma har berikat sig själv på ett groteskt sätt men skyddas av dem som det också regnat rejält med manna över.

Ett av flera uppmärksammade fall är när Zuma byggde om sitt barndomshem i byn Nkandla för minst 150 miljoner kronor och lät staten betala nästan hela notan genom att hävda att det handlade om en säkerhetsuppgradering. En lyxig swimmingpool kallar han för branddamm.

Åklagarmyndigheten drar benen efter sig när det gäller att besluta om åtal.

Nedåtgående spiral

Zuma vill kunna njuta av sin pension och han vill behålla sina tillgångar. Ex-hustrun ska hjälpa honom med det.

Mot Dlamini-Zuma står tidigare fackföreningspampen och numera stenrike affärsmannen Cyril Ramaphosa. I dag är han landets vicepresident. Han har rykte om sig att inte vara någon mutkolv. Men han känns inte som de många fattiga sydafrikanernas främsta förespråkare.

Med honom som partiledare och därmed sannolikt framtida president, har Sydafrika i alla fall en större chans att vända den nedåtgående spiralen.

Thabo Mbeki, mannen som efterträdde Nelson Mandela började montera ner landets goda rykte genom att hävda att hiv-viruset inte orsakade aids. Med Zuma har utförsbacken fortsatt i rekordfart. Redan när han blev vald 2007 hade han över 700 åtalspunkter för korruption hängande över sig. Ett mål som nu kan komma upp igen.

Varningsklockor

Men det handlar inte bara att berika sig själv utan också misskötsel av landets ekonomi som en gång var Afrikas överlägset starkaste. Senaste åren har Sydafrika haft flera kvartal med negativ tillväxt.

Många hoppas att Ramaphosa med sina kontakter i näringslivet ska kunna göra ett bättre jobb.

På ett sätt är det positivt att ANC förlorar stöd. Snart 25 år har gått sedan den svarta majoriteten tog över makten och det går inte längre att skylla alla misslyckanden på det förkastliga rasåtskillnadssystemet. Ur demokratisk synvinkel är det bra med lite mer konkurrens mellan partierna.

Det är uppenbart att många i ANC:s elitskikt tycker att det är deras tur att sitta vid köttgrytorna. Att de har rätt att skörda efter många år av frihetskamp.

Varningsklockorna har ringt en längre tid när det gäller Sydafrika. Inför partiledarvalet har oljudet ökat i styrka till ett ihärdigt brandlarm.