Elin, 23, ringde i tre månader – polisen svarade aldrig

”Skandal för ett välfungerande tekniskt samhälle”

Publicerad 2023-01-24

Undersköterskan Elin Westphal, 23, i Stockholm försökte anmäla till polisen att hon förlorat sitt ID-kort.

Det var aldrig någon som svarade i telefon.

– Jag ringde varje i dag i tre månader. Efter fyra–fem timmar bröts samtalen. Till slut gav jag upp.

200 sekunders granskning visar hur svårt det är att få prata med polisen i Sverige.

Det handlar om de så kallade vardagsbrotten. Brott som inte handlar om liv eller död, men som kostar i pengar, ångest och otrygghet. Brott där försäkringsbolagen kräver en polisanmälan för att betala ut ersättning.

Det handlar om bedrägerier och stölder, om näthat och borttappade id-handlingar.

Uppgivna och förbannade människor vittnar om hur de hamnar i oändliga telefonköer när de försöker komma fram till polisen.

Börja om från noll

De förstår att polisen måste lägga resurser på den grova brottsligheten. De uttrycker stor respekt för de poliser som jobbar och sliter ute på fältet.

Men de kan inte begripa hur en samhällsbärande myndighet kan få vara så otillgänglig när folk behöver hjälp.

Efter flera timmars köande bryts samtalen utan förvarning. Och då är det bara att börja om från noll, ringa igen, stå i kö igen, tills samtalet i många fall åter kopplas ner och allt börjar om. I dagar och nätter, ibland i flera dygn.

Shorok Lindgren, 57, i Spånga, satt över 15 timmar i telefonkö.

Fick böna och be

Shorok Lindgren, 57, i Spånga, satt i telefonkö i över 15 timmar för att anmäla att hon förlorat en ID-handling. Till slut gick hon till polisstationen, där hon efter att ha bönat och bett fick lämna en anmälan.

– De hanterade bara pass där, tog inte emot några anmälningar. Men jag nästan grät, jag var så uppgiven. Till slut hjälpte kvinnan i receptionen mig. Om jag inte träffat den snälla kvinnan vet jag inte hur det hade gått.

– Det är skandal för ett välfungerande tekniskt samhälle att man ska behöva gå igenom det här bara för att anmäla en förlust så att man kan ta ut sitt nya ID. Och tänk på alla som inte har möjlighet att sitta i timmar i telefonkö, de som jobbar med barn eller äldre till exempel, eller de som jobbar med service. Vad ska de göra? Ska de behöva ta ledigt från jobbet för att ringa, säger Shorok Lindgren. 

Janne Andersson, 68, tröttnade och åkte till polisstationen. Men den var stängd.

”Det är inte acceptabelt”

Janne Andersson, 68, pensionär i Gnesta, skulle anmäla att någon hade stulit diesel ur hans hjullastare. Efter närmare två timmar i telefonkö fick han nog och bestämde sig för att åka och prata med polisen.

– Men stationen här i Gnesta är bara öppen på tisdagar. Jag åkte till Trosa i stället, det stod på nätet att det var öppet på onsdagar. Men när vi kom dit var det inte där öppet heller. Det stod fel på nätet visade det sig, det var på torsdagar de hade öppet. Så det blev ytterligare en resa på torsdagen innan jag kunde göra anmälan.

– Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle vara så här. Det är inte acceptabelt. Det är löjligt att ha ett nummer där ingen svarar, säger Janne Andersson.

Elin Westphal, 23, ringde i tre månader innan hon gav upp.

Kom aldrig fram – gav upp

Elin Westphal, 23, förlorade sitt nationella id-kort i somras. Hon var rädd för att någon skulle stjäla hennes identitet och till exempel ta sms-lån.

– Jag satt och ringde hela dagarna under semestern. Och från juli till september ringde jag varje dag utan att någonsin komma fram.

– Polisstationen har inte haft öppet på tider då jag kunnat gå dit, jag har skola och jobb på dagarna. Men kortet gick ut i december, så nu får det vara. Det blev aldrig någon anmälan, säger Elin Westphal.


200 sekunder är Aftonbladets tv-program för snabba granskningar.

Robert Aschberg, Lindah C Mohlin och Katarina Norrgrann synar maktmissbruk, samtidsfenomen och enskilda fall som väcker känslor.

SÅ TIPSAR DU 200 SEKUNDER

Missa inte förra avsnittet av 200 sekunder!

ANNONS

Följ ämnen i artikeln