Det handlar om liv och död

Uppdaterad 2015-07-04 | Publicerad 2015-07-03

Saga Becker.

I Eringsboda föddes 1988 en pojke som inte var en pojke. 

Den otroligt tjusiga kvinnan i svart klänning med snygga läderdetaljer, slät page och vackra läppar som står på scenen och svär har kommit en lång väg.

Det är långt från Eringsboda, trångsynthet och böghat.

Det är långt till priset för bästa kvinnliga huvudroll. 

Och hennes pris var allas pris, alla de som föds i fel kön och sedan måste betala ett högt pris för att få rätt till den plats som för alla oss andra är så självklar. 

Pratar för många

Saga återkommer gång på gång till att hon pratar för många. För så är det, alla har inte rösten som Saga har och möjligheten att vara en ansikte för alla de som fortfarande sitter där med saxen eller kniven eller står vid röda linjens tunnelbanekant. Den smärtsamma drömmen om att vara hon som finns på insidan.

”Om jag berättar lämnar alla mig och då blir jag ensam”. Men kan man uppleva en större ensamhet än den att leva i en påtvingad identitet?

Så kommer den förbjudna förälskelsen som slutar i skam. Alla som såg kyssen och hon blev skolans bögjävel.

”Ta livet av dig”. Kukar i lera på skåpet. 

Om man inte kan vara den man är, vad finns det då för poäng med att leva?

Det som gör ont

Svaret var att låta Saga komma ut i ljuset.

Mammas reaktion var så fin som den kan bli, allt man kan önska sig. Jag älskar dig. För den du är.

Sagas Sommar handlar om det som gör så ont att det knappt går att prata om, men också det som helar, om Filip som räddade och om älskade mormor med Lakrisal och Emser.

50 procent av alla transidentifierade personer har övervägt självmord som en väg ut ur smärtan.

Viktigt sommarprat

Saga Becker orkade vara kvar och komma ut på andra sidan. Och där fanns acceptans, kärlek och ett sensationellt filmpris.

Jag har svårt att tänka mig ett viktigare sommarprat än Sagas.

För som hon säger: Det handlar om liv och död.

Och just det patrikatet: Go fuck yourself.

Följ ämnen i artikeln