Kompetens avgör när partiledare får sparken

Men kön spelar också roll

Nyamko Sabuni meddelade att hon avgår som Liberalernas partiledare den 8 april.

I dag är det exakt nio dagar sedan Nyamko Sabuni abrupt avslutade sin partiledarkarriär. Hon hade suttit på posten i nära tre år.

Ett par dagar efter hon på klapprande klackar lämnade sin sex minuter långa pressträff förklarade hon i TV4 varför hon slutat. Hon hade misslyckats med att ena det svårt splittrade partiet. Hon hade inte heller förmått att höja partiets usla opinionssiffror.

Jag ger Sabunis analys fem plus. Hon förmådde inte att leverera på det som är en partiledares absolut viktigaste uppgifter. Att hålla ihop partiet och vinna val. Eller i alla fall fler väljare.

 

Med det sagt tycker jag att Sabunis avgång väcker nytt liv i diskussionen om att kvinnliga toppolitiker behandlas hårdare än män. Hon var själv inne på det i det korta avskedstal där hon hoppades att Liberalernas tredje kvinnliga partiledare skulle få chansen att möta väljarna i ett val. Det fick hon inte själv. Det fick inte heller Maria Leissner, ordförande för Liberalernas föregångare Folkpartiet mellan 1995 och 1997.

Maria Leissner, tidigare partiordförande för Folkpartiet.

Detsamma gäller Moderaternas Anna Kinberg Batra, partiledare från 2015 till 2017. Hon fick gå sedan hon sagt att hennes parti skulle prata med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott. Efter uttalandet störtdök Moderaternas opinionssiffror. Kinberg Batras öde var beseglat.

Men att partier, oavsett vilket det är, känner ett starkt behov av att göra sig av med partiledare utan att veta om hen är en valvinnare eller inte drabbar även män. S-ledaren Håkan Juholts karriär som partiledare blev rekordkort – tio månader. Under denna korta tid eroderade Socialdemokraternas väljarstöd. Orsaken var Juholts, ska vi säga, fria förhållande till fakta. Det blev fel alltför ofta. Alldeles för ofta.

 

Jag skulle säga att det absolut vanligaste skälet till att partiledare får lämna av andra skäl än en valförlust är oro i partiet. Och då handlar det inte främst om omsorgen av partiets framtid. Utan den egna, personliga. När rädslan för att bli av med sitt intressanta och inte sällan välavlönade förtroendeuppdrag drabbar för många är partiledarens karriär slut. Avskedet är ofta brutalt. Fullständigt osentimentalt.

De här tre fallen handlar alla om partiledare som tvingats lämna sin post utan att ha prövats i ett val. Två är kvinnor, en är man. Alla tre utgjorde ett hot mot sina förtroendevalda partimedlemmars status och plånbok.

Men är det verkligen så enkelt? Ja, i grunden skulle jag säga att det är så. Men att helt frigöra sig från att det också är en fråga om kön är svårt. Att vara kvinna och toppolitiker kan vara en fördel i medvind. Men inte i motvind.


Fem saker att hålla koll på i veckan

  • Dambergs första
    På tisdag, dagen efter annandag påsk, presenterar finansminister Mikael Damberg sin första budget. Det är årets vårproposition och årets vårändringsbudget. Det kan också bli Mikael Dambergs sista budget om S skulle förlora valet i höst. Nyheter? Den som lever får se.
  • Finsk Nato-debatt
    På onsdag är det dags för den finska riksdagen och statsminister Sanna Marin att debattera den heta Nato-frågan. Varje ord kommer att följas av ansvariga på regeringskansliet för att dels uppfatta vad det kan ha för betydelse för Sverige som nation och dels för den inhemska svenska debatten.
  • Hultqvist frågas ut
    För andra gången på ett par veckor ställs försvarsminister Peter Hultqvist inför riksdagens konstitutionsutskott, KU, som granskar hur regeringen sköter sitt jobb. Den här gången gäller det agerande vid evakueringen av lokalanställda tolkar i Afghanistan. På torsdag är det dags.
  • Två säkra vårtecken
    På lördag öppnar Liseberg i Göteborg och dagen därpå Gröna Lund i Stockholm. Två säkra vårtecken på en och samma helg alltså. Och ett tecken på något som vi nästan glömt, att covid-19-restriktionerna inte finns längre. Till fördel för de två nöjesparkernas köer och kassor.
  • Le Pen eller Macron?
    Den andra och avgörande omgången i det franska presidentvalet hålls om exakt en vecka – 24 april. Titelinnehavaren Emmanuel Macron står mot utmanare Marine Le Pen, precis som i förra presidentvalt för fem år sedan. I första omgången skilde det fyra procentenheter mellan kandidaterna. Till Macrons fördel.

Veckans citat

”Rysslands gränser slutar ingenstans.”

Vladimir Putin, Rysslands president till BBC redan 2006

Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!

Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.