Tio år som förändrade Sverige

Det gångna decenniet är det politiskt mest dramatiska på kanske hundra år i Sverige. Den politiska kartan har ritats om fullständigt med Sverigedemokraternas inträde.

De traditionella blocken har lösts upp, den borgerliga sammanhållningen har tagit en time-out och nya allianser har bildats.

Vad definierar egentligen ett decennium? Enskilda händelser, eller en gradvis mental förskjutning? Eller både och i ett korsbefruktande samspel. TT frågade ett antal debattörer vad de ser som det viktigaste som hände.

Lena Andersson, författare:

– Sverigedemokraternas inträde i riksdagen kom med decenniet och har präglat det helt genom att händelsen på många plan har tillåtits förlama och utarma det politiska och kulturella samtalet. Nyanser har försvunnit och det grovhuggna blivit grövre. Liberalismen som idé har starkt försvagats samtidigt som kollektiva rättigheter har använts allt flitigare som argument. Det ser ut som en paradox men är följdriktigt, för rättigheter utan ömsesidighet är inte liberalism. Den borgerliga osämjan i Sverige kanske har mindre effekter på framtiden än man tror, de har varit oeniga förr.

Lars Trägårdh, historiker:

– Likt andra länder har politiken i Sverige under 2010-talet dominerats av en ökad polarisering. Vad gäller händelser av speciell vikt skulle jag först peka på 2015-2016 - flyktingkrisen som nådde Sverige, Brexit-omröstningen i Storbritannien, valet av Trump i USA - och sedan på SD gradvisa framväxt som ett parti jämbördigt med S vad gäller anspråket på att vara största parti i Sverige. Det blir alltmer tydligt att de traditionella partierna har missförstått och underskattat nationalstatens vikt och betydelse för demokrati, samhällskontrakt, solidaritet, jämlikhet och delat välstånd. Den politiska polarisering, splittring och paralysering som detta lett till har även kommit att leda till alltmer dysfunktionella överstatliga institutioner, något som idag tonar fram som än mer allvarligt i ett läge där vi mer än någonsin behöver internationellt samarbete kring klimatfrågan.

Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör SvD:

– Världen har varit rörig och rörlig, stökig och orolig under 2010-talet och Sverige har inte utgjort något undantag. Den upplevda ökade otrygghet som inte minst under de sista åren på 2010-talet har manifesterats i ofattbar brutalitet, kommer att prägla det politiska 2020-talet i stor utsträckning. Ingen tycker att nuvarande tillstånd är acceptabelt, men det kommer att ta lång tid att vrida det rätt.

– Den politiska elitens förhållningssätt till Sverigedemokraterna under 2010-talet har inneburit att de har hållits utanför den formella politiska makten, men reellt vunnit ökat inflytande och ojämförligt växande väljarstöd. Att sju av de svenska partiernas ageranden huvudsakligen utgår från motståndet mot ett åttonde genom både decemberöverenskommelsen och januariavtalet är uttryck för ett slags politiskt undantagstillstånd, och jag tror att vi kommer att se effekterna av det framöver, framförallt när det handlar om förtroendet mellan medborgare och politiker.

Peter Wolodarski, chefredaktör DN:

– Finanskrisen är den viktigaste förklaringen till 10-talets olika skeenden. Jag tror inte riktigt vi förstår djupet av effekten av den krisen och hur den har påverkat politiken. Allt detta har bidragit till en politisk turbulens. Ska man förstå de politiska omvälvningarna går det inte att bortse ifrån ekonomin och vad som hände 2009. Den andra är digitaliseringen och sociala medier, som underlättades av den smarta mobilen. Det har inneburit en grundläggande maktförskjutning, i grunden demokratisering, men ändrat jämvikten och vi har inte hittat en ny. Det påverkar vår politik, hur vi inhämtar information. Den arabiska våren eller att Trump blev president på kort tid hade inte varit möjligt utan sociala medier. De två sakerna är definierande för 2010- talet och följer med oss in i 20-talet.

Ann-Chatrine Ljungar, docent i statsvetenskap:

– Sverigedemokraternas parlamentariska genombrott 2010 och snabba tillväxt i de två följande riksdagsvalen har fundamentalt förändrat det svenska politiska systemet. Den svenska politiken har tidigare dominerats av socio-ekonomiska vänster-höger frågor såsom välfärd och skatter. Partiernas konkurrens om väljarna, väljarnas partival och regeringsbildning har präglats av denna socioekonomiska dimension. Med SD:s genombrott har frågor på den så kallade socio-kulturella konfliktdimensionen blivit allt viktigare - invandring, trygghet och säkerhet, identitetsfrågor.

Andreas Johansson Heinö, statsvetare, förläggare Timbro förlag:

– Sverigedemokraterna. SD och dess väljare har på egen hand möblerat om det politiska landskapet. Resultatet är en död Allians, två svårt skadade politiska block, oräkneliga prestigeförluster och det mest oförutsägbara politiska landskapet på hundra år. Migrationen. Ingen politisk fråga har någonsin dominerat svensk politik så kraftigt som invandringen gjort under andra halvan av 2010-talet. Det har inneburit att SD lyfts från marginalen till näst största parti, drastiska åsiktsbyten hos andra partier samt en kraftig opinionssvängning i riktning bort från mångkultur och tolerans.

Katarina Barrling, statsvetare:

– Sverigedemokraternas inträde i riksdagen gör att Sverige kommit att få tre politiska block vilket gjort regeringsbildningen mer komplicerad, och fört med sig liknande komplikationer som i andra västeuropeiska demokratier. Utöver förekomsten av ett parti som övriga partier inte vill samarbeta med, försvåras regeringsbildandet också av en ökad polarisering och fler konfliktdimensioner. Sverige har därmed blivit mer likt andra länder, med större svårighet att bilda regering, och med regeringar som löper större risk att inte kunna sitta kvar hela mandatperioden ut.

Daniel Suhonen, chef för den fackliga tankesmedjan Katalys:

– Det svenska 2010-talet definieras av två politiska tal. Håkan Juholts installationstal på S-kongressen den 26 mars 2011 där han drog upp en ny möjlig riktning för socialdemokratin. Ett litet steg till vänster. Det andra talet är Fredrik Reinfeldts "Öppna era hjärtan"-tal den 16 augusti 2014 som målade upp en motsättning mellan invandring välfärd som sedan färgade valrörelsen, och den tid som sedan varit där SD alltmer kunnat etablera denna bild. Min åsikt är att SD:s framgångar byggdes på Fredrik Reinfeldts målmedvetna rasering av trygghetssystemen. Reinfeldt skapade en vi- och dom-känsla som under förment humanistisk retorik la uppläggsboll till SD för att för överskådlig tid splittra arbetarklassen och försvaga det socialdemokratiska samhällsbygget och partiet.

Jonas Hinnfors, statsvetare:

– Med Sverigedemokraterna fick de borgerliga partierna för första gången en konkurrent högerut. Det nya landskapet har inneburit att inget av de gamla blocken har majoritet och spänningarna har varit stora även inom de gamla blocken. I slutändan blev inställningen till liberalism i bred bemärkelse det som fällde avgörandet. Det som nu förefaller anas om hörnet är potentiellt ett nytt tvåblockssystem med de mer liberala januaripartierna på den ena sidan och de mer konservativt präglade på den andra sidan. Skillnaden från 70-80-talen är enorm. Svensk politik har förändrats i grunden.