Riskgrupper får pengar först i september
Uppdaterad 2020-06-29 | Publicerad 2020-06-28
Personer i riskgrupper kan få ersättning tidigast i september.
Flera tvingas nu sälja av ägodelar och gå tillbaka till jobbet för att inte ställas på ruinens brant, larmar Neuroförbundet.
– Flera kommer att bli allvarligt sjuka och behöva IVA-vård. Det är precis det här vi inte vill, säger Lise Lidbäck, ordförande.
Många ur riskgrupperna har hållit sig hemma sedan pandemin bröt ut av rädsla att bli dödligt sjuka i covid-19. Beslutet om deras ersättning har dock dröjt och nu har de stått utan inkomst i fyra månader.
Många hade sett fram emot 1 juli då ersättningen börjar gälla. Men i veckan kom ett nytt besked: ersättningen går att söka tidigast i slutet av augusti.
– Det blev en kalldusch! Med handläggningstider får man i bästa fall pengarna i september eller oktober. Det betyder att vissa kommer att ha varit utan inkomst i sex månader. Det är inte många hushåll som har en buffert för att klara det, säger Lise Lidbäck, ordförande i Neuroförbundet, som har många medlemmar i riskgrupperna.
Hjälpen kommer för sent
Efter det nya beskedet har hon tagit emot flera samtal från människor som nu befinner sig i en akut ekonomisk kris. För att klara sig såhär långt har de tagit sms-lån, rensat sparkonton och använt skatteåterbäringen. Nu börjar de sälja av sina ägodelar.
– Pengarna är slut och man vågar inte låna mer. Folk börjar tömma förråden hemma. En man jag pratade med igår hade sålt sina trädgårdsredskap men folk säljer allt möjligt för att klara av att betala sina utgifter, säger Lise Lidbäck.
Hon är kritisk till regeringens hantering av coronakrisen när det kommer till att skydda riskgrupperna. Hjälpen kommer alldeles för sent och många har nu inget annat val än att gå tillbaka till sina jobb.
– Vi måste skydda riskgrupperna – det budskapet matades vi med från dag ett. De har tagit sitt ansvar och hållit sig hemma, men nu kan de inte göra det längre, säger Lise Lidbäck.
När de nu kommer ut i samhället riskerar smittspridningen att öka, med fler allvarliga sjukdomsfall och dödstal, tror Lise Lidbäck.
– Det här är precis det vi inte vill. Vi kommer att få en ökad tyngd på vården och samhällsspridningen. Det är inte bra för någon.
Det är ju många som har drabbats av coronakrisen och behöver hjälp. Har du förståelse för att man behöver göra kompromisser kring stöd och att arbetet med det kan ta tid?
– Ja, såklart har jag det. Men det mest centrala måste vara att vi räddar så många liv som möjligt och håller ner smittspridningen. Det här är ett av de mest prioriterade områdena vi kan ha. Varje intensivvårdsplats kostar mellan 30 000 och 40 000 kronor per dygn. För varje plats som inte tas upp så är det ju en vinst. I förhållande till det är det inte så dyrt att hjälpa en person i riskgrupp med 804 kronor om dagen, säger Lise Lidbäck.
”Tappade modet”
Anette Pettersson, 53, från Nässjö, har hållit sig hemma från sitt jobb som resurslärare på en skola sedan mitten av mars. Med en kronisk neuromuskulär sjukdom som orsakar flera hjärtproblem och en lungkapacitet på 48 procent är hon livrädd för vad utgången blir om hon blir smittad.
– Jag tog färdtjänst till ett läkarbesök en gång, med hjärtat i halsgropen. Annars har jag hållit mig hemma den här tiden.
Hon beskriver sig ändå som lyckligt lottad, då hon har kunnat jobba med andra uppgifter hemifrån i väntan på beslut om ersättning. Från juli är hon hemma utan lön.
Isoleringen, rädslan för coronaviruset och oron för ekonomin tar hårt på henne. Att åtminstone slippa oroa sig för den ekonomiska situationen skulle betyda mycket för många, menar hon.
– När jag fick veta att vi får hjälp först i september tappade jag hakan, modet och kraften. Många hade ju sett fram emot juli, och att ha lite pengar under sommaren. Nu tvingas folk istället göra ett omöjligt val, att gå till jobbet för att klara ekonomin eller stanna hemma för att inte riskera sitt liv, säger hon och fortsätter:
– Sen blev jag förbaskad och fick kraft att kämpa för oss i riskgrupperna och att vi ska få ersättning för hela den tiden vi stannat hemma!
”Förstår frustrationen”
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) svarar på kritiken i ett mail. På frågan hur han ser på att en del i riskgrupperna nu känner sig tvingade att gå tillbaka till jobbet, med en ökad risk för att bli smittade svarar han:
– Vi har vänt och vridit på de flesta systemen för att kunna ge ersättning till dem som drabbats på olika vis av coronaviruset. Det är en svår situation för den enskilde och jag förstår frustrationen med att det tar tid.
Stödet kan fås från juli till och med september.
Vad är planen om smittspridningen fortsätter eller om vi drabbas av en andra våg i höst?
– Vi fattar det här beslutet om att det ska gälla i tre månader efter hur läget ser ut nu. Det är en exceptionell situation och vi kommer att vidta de åtgärder som är nödvändiga vartefter situationen utvecklas, säger Ardalan Shekarabi (S).
PODD Så ska Sveriges strategi under pandemin utredas
Coronapandemin håller sitt stadiga grepp om världen och i Sverige har människor på äldreboenden drabbats extra hårt. Men hur har regeringen egentligen agerat? Har de gjort vad som krävts eller har de misslyckats med att hantera den största krisen i Sverige i modern tid? Nu instiftas coronakommissionen för att utreda hanteringen av pandemin. Det här handlar det här avsnittet av Aftonbladet Daily om.