De skjuter – för att inte själva skjutas

Uppdaterad 2023-01-12 | Publicerad 2022-10-16

SÖDERTÄLJE. Alla som häktats för skjutningarna är tonåringar. De flesta fanns på polisens radar.

Och trots polisnärvaron har de fortsatt att skjuta.

– Det är häpnadsväckande, det är verkligen det, säger polischefen Kristoffer Olofsson i en längre intervju.

Södertäljes polisstation ser fräsch och välhållen ut i den friska förmiddagssolen. Utanför står polisbilar uppradade i tiotal. Folk strömmar in och ut till receptionen för att fixa pass.

Vid sidan om ligger förhörsingången, där Kristoffer Olofsson möter upp och leder in oss till konferensrummet "Järven". Olofsson har den knöliga titeln tillförordnad biträdande polisområdeschef, och har jobbat i Södertälje i drygt 13 år.

Vi ber honom summera vad det är vi ser i Södertälje.

– Vi har sett ett eskalerande skjutvapenvåld under de senaste två åren, skulle jag säga. Det är inte unikt för Södertälje i sig, men om vi fokuserar på Södertälje som stad så har det från 2019 fram till i dag skett ett 50-tal skottlossningar. Bara i år är det sex mord som skett genom skjutningar och en handfull försök till mord.

Kristoffer Olofsson, biträdande tillförordnad polisområdeschef i Södertälje.

Polisstationen där vi sitter ligger nära Saltskog, ett lugnt bostadsområde som få haft anledning att känna till. Men unga från området befinner sig nu i en dödlig konflikt med en falang från Ronna.

Aftonbladet har tidigare rapporterat om den nya falangstriden och Kristoffer Olofsson bekräftar att den existerar. Även om den inte ringar in allt som hänt i Södertälje under året.

 

Tre döda på sex dagar – här är falangstriden bakom

 

– Nu har vi ju sett hur våldet varit ganska koncentrerat runt bostadsområdena Ronna och Saltskog. Dock är lojaliteterna inom de kriminella grupperingarna många gånger kortvariga, vilket gör att våldet kan förflyttas geografiskt.

Det som driver konflikterna är ofta strid om väldigt lokala narkotikamarknader, såsom ett mindre bostadsområde.

– Sen drar det igång en spiral. När väl det grova våldet är i gång så drivs det också såklart av hämnd, vedergällningar och så vidare.

Vad som är verkligt alarmerande just nu är hur unga våldsutförarna är. En ung man i 20-årsåldern kan man benämnas som en ”äldre kriminell”.

Sex personer har häktats misstänkta för inblandning i de senaste veckornas tre dödsskjutningar. Alla som häktats är mellan 16 och 19 år gamla.

– Jag kan tänka mig att de lever i en otroligt stressad miljö och är livrädda, vilket jag också tror driver på våldet i sig. Det här är barn, unga pojkar, som inte kan hantera våldet. Många gånger skjuter man nog för att döda för att man själv är livrädd att skjutas. Vilket gör att det blir en väldigt forcerad miljö, och då blir det de här skjutningarna som vi ser på öppen gata.

Av de som skjutits till döds har två varit 19 år gamla och en varit 41 – men där är arbetshypotesen att mannen sköts av misstag.

För inte särskilt många år sedan så var det inte så här.

– Skjutningar förekom men det var mycket mer för att markera, driva in skulder och liknande. I dag är det ett dödligt våld på ett helt annat sätt, ett oerhört våld egentligen.

I den senaste av skjutningarna dödades en 19-åring och 16-åring skadades, i stadsdelen Saltskog den 6 oktober.

I slutet av 00-talet pågick en blodig gängkonflikt som satte Södertälje i strålkastarljuset. Tre mord inom loppet av ett halvår stack ut.

Det hade det inte gjort i dag, som Kristofer Olofsson konstaterar.

Sedan följde en lugn period. Södertälje började till och med nämnas som ett exempel på att dystra trender går att vända.

En nyckel var ”Tore 2”, en insats som inleddes 2011 där elva myndigheter skulle slå ner den ”kriminella parallellstrukturen” i Södertälje. De flesta åtgärderna riktades mot ekonomisk brottslighet.

Samtidigt lagfördes de kriminella med våldskapital. Efter den mest omfattande polisutredningen sedan Palmemordet dömdes 17 personer inom Södertäljenätverket, däribland ledaren Berno Khouri som fick livstid i hovrättsdomen från 2014.

Men 2015 avvecklades Tore 2.

 

90 gängmän bakom blodiga våldsspiralen

 

– Det finns för- och nackdelar med stora insatser. Fördelen är att mycket resurs och oerhört mycket kompetens fokuseras under en viss tid. Nackdelen är att det ofta finns ett slutdatum, och det såg man efter Tore 2. Vi har gemensamt trappat tryck mot den här problematiken under ett antal år, vilket jag tror gör att den uppstår igen.

– Under ett antal år tappade vi gemensamt tryck mot problematiken i Södertälje, vilket jag tror gjorde att vissa delar av kriminaliteten uppstod igen.

2020 inleddes Tore 3, som återigen riktas mot våldsdrivande aktörer och den kriminella ekonomin i Södertälje. Något som ökat förmågan markant, enligt Olofsson.

Polischefen förstår att människor känner rädsla i sina bostadsområden. ”Det är ju militära vapen med oerhört hög kraft – och så skjuter man med dem okontrollerat på öppen gata. Det klart att det är livsfarligt”.

Efter de senaste veckornas våldsspiral har ”hela Sveriges poliskår kraftsamlat i Södertälje”, som regionpolischefen Mats Löfving uttryckt det.

Men det har framstått som att de inblandade inte kunde bry sig mindre.

På fredagskvällen den 30 september sköts en 19-åring till döds i Ronna. Dagen därpå hade polisen en stor närvaro i stadsdelen. Ändå kom en person in och sköt en 41-årig man till döds, i området mellan Gulfmacken och Ronnaskolan.

– Jag tycker det är häpnadsväckande. Det är verkligen det, säger Kristoffer Olofsson om djärvheten.

Polisiära enheter fanns väldigt nära, säger polischefen med eftertryck.

– Man var på plats nästan direkt när det här skedde. Det visar ju både hur motiverat och stressat det är i den här miljön. Man väljer att genomföra såna här dåd, fastän upptäcktsrisken är betydligt högre.

I sitt underrättelsearbete följer polisen noga konflikterna mellan falangerna i Södertäljenätverket.

Enligt Aftonbladets uppgifter har i princip samtliga som häktats misstänkta för de senaste tidens skjutningar funnits på radarn som möjliga våldsutövare. Personer som har dödats eller skottskadats har också figurerat.

Så om man vet vilka det handlar om, och att det just nu är en väldigt hög risk – varför kan man inte stoppa dem från att mörda eller mördas?

– Det är en relevant fråga, såklart, och jag tror många ställer sig den.

Polisen har en väldigt god bild över de kriminella grupperingarna och det grova våldet som sker mellan dem, inleder Olofsson.

– Men problemet är att det är oerhört drivna, eller vad ska man säga... motiverade gärningspersoner. Vilket kräver mer eller mindre en punktmarkering dygnet runt. Så att förhindra enskilda våldsbrott är väldigt svårt.

– Men med det sagt vill jag också säga att vi också förhindrar många skjutningar, vilket sällan märks.

Det förekommer att samma vapen används vid flera skjutningar, säger Kristoffer Olofsson. ”Man har det i ett trapphus där det absolut inte ska vara, i den gemensamma tvättstugan, eller nedgrävt i lekparken eller skogsdungen intill”.

Den tillförordnade biträdande lokalpolisområdeschefen återkommer till att man måste ha flera tidshorisonter i huvudet samtidigt.

På kort sikt handlar det om att bryta våldsspiralen. Vilket man haft viss framgång med då ett flertal personer har gripits, anhållits och häktats.

På längre sikt handlar det om att en pojke som är 10 år i dag inte ska ta upp en pistol när han fyller 15. Det arbetet är förstås komplext och inte enbart polisens.

Och att påverka en ungdom i 15-årsåldern är inte helt lätt – även om den inte har nåt med gängkriminalitet att göra, lyfter Olofsson.

– Det är ganska starka krafter runt en ungdom, inte minst från vänner och kompisar. Lägger man då på det här lagret som dessa personer lever i: Man kanske inte har rätt förutsättningar hemma, klarar inte skolgången, och ser äldre kriminella som på väldigt kort sikt verkar gynnas av brott. Då är det såklart oerhört starka krafter som man måste jobba mot.

Det räcker inte med punktinsatser, är Kristoffer Olofssons slutsats.

– Det vi ser är helt avgörande är att varken polisen eller det övriga samhället släpper taget. Det här är gemensamma satsningar som behöver göras kraftfullt och över tid för att vi ska få långvarig effekt.

I hur lång tid då?

– Jag tror att vi pratar 10-15 år för att få en utveckling som är konstant och hållbar över tid. Och under en period framåt så kommer det säkert att ske nya skjutningar, innan det vänder.

Poliserna Christine och Robert, i yttre tjänst.

Efter intervjun ordnar Kristoffer Olofsson så att vi får träffa ett par poliser i yttre tjänst.

Från dolt nummer ringer en Robert och säger att vi kan mötas upp i Ronna centrum. Vi kör ditåt och längs vägen från bilen skymtar vi två av de senaste veckornas mordplatser.

Robert har 15 års erfarenhet, kollegan Christine har varit färdig polis i två år.

– Det är ju lite speciellt att jobba i Södertälje, i och med att vi har den situationen som vi har. Men som polis är det nånstans det här man jobbar för. Man vill ju finnas där för allmänheten, och få stopp på våldet, säger Christine.

”Den senaste tiden märker man att folk vill ha lite mer koll på var deras barn är, man åker och hämtar dem i större utsträckning än förut”, säger Robert.

Poliserna berättar att de möts av en hel del frågor om våldet. Exempelvis hur man ska tänka kring sina barn när skottlossning kan utbryta var som helst, när som helst.

När en av den senaste tidens skottlossningar skedde var Robert i yttre tjänst, och tidigt på plats. Vi frågar hur han tänker om att skottlossningarna sker trots den utökade polisnärvaro. 

– Det är svårt att gå in i hjärnan på en sån som utför de här grova brotten. Men jag skulle nästan vilja säga att det är en hänsynslöshet, utifrån att de här skjutningarna sker när folk är ute i rörelse.

Christine tar några steg bort och pratar in i sin polisradio.

– Kollegorna vill ha lite stöttning, säger hon sen till Robert.

Det går att utläsa aningens lättnad i poliserna när de åker iväg på sitt uppdrag och slipper svara på fler nyfikna frågor.

Kvar står vi i Ronna Centrum.

De boende som vi söker kontakt med bemöter oss vänligt och flera säger ”välkomna” när vi säger att vi kommer från Aftonbladet. Språkförbistringar och försiktighet hindrar oss från djupare resonemang om de unga som mördar och mördas.

Men ”alla pratar om det”, som en kvinna säger.

Två medelålders herrar efterlyser högre straff och fler utvisning.

– Lagarna här i Sverige är för svaga. Om man gjorde nånting borde man få fängelse, tio år.

– Eller åka till hemlandet. Direkt!

Men de föredrar att ligga lågt.

– Jag jobbar som taxichaufför. En gång sa en kund att jag var rasist, för att jag sa att man måste göra nånting åt det här. Aa, förlåt, sa jag då. Så jag pratar ingenting. Ha en bra dag, säger en av männen glatt och går iväg.

Kefah Assad drev tidigare en italiensk restaurang i Trollbäcken.

I Ronnas centrum finns mataffärer och ett par restauranger, en klädbutik, en frisörsalong, en guldbutik och en skönhetssalong där man kan göra fillers och fixa ögonbryn.

Sedan 10 månader finns också ”Mr. Kunafa” som säljer kaffe och sockerdrypande delikatesser från Mellanöstern. Stället är döpt efter den ostiga desserten Kunafa.

– Det är som ”Mr. Pasta”, eller ”Mr. Cake”, förklarar innehavaren Kefah Assad.

Omedelbart då den senaste våldsvågen drog igång försvann ungefär halva hans försäljning. Han har till och med fått avbeställningar.

– Många kunder bor utanför Södertälje och Stockholm, de kommer inte alls i de här tiderna. Det har varit så i två veckor nästan. De är rädda, har hört att folk blivit skjutna och så.

Själv är han inte rädd.

– Nej, jag är inte rädd här. Det är några killar som bråkar, det kommer lösa sig när polisen fångar dem. Annars vi har inte så stora problem. Vi har varit i Syrien i kriget, där var det problem, säger Kefah Assad och ler.