Tumlare kan bli döva av försvarets bomber

helskärm

Snart är det dags för en ny övning med sjunkbomber utanför Blekinge.

Tumlare riskerar att bli hörselskadade eller till och med dö, varnar Havs- och vattenmyndigheten. Och nyfödda små tumlarkalvar riskerar att skiljas från sina mammor när de flyr i panik.

– De föds på försommaren och honorna ger dem di i åtta till tio månader, säger Julia Carlström, tumlarexpert på Naturhistoriska riksmuseet, och varnar för att tumlarna kan dö ut om vi människor fortsätter som vi gör.

Försvaret menar att man gör vad man kan för att hålla tumlarna borta och att övningarna är nödvändiga. Men de kan inte garantera att tumlare inte skadas vid bombövningar, något som P4 Blekinge uppmärksammat i veckan.

– Vi har ett uppdrag från riksdag och regering att försvara Sverige om det värsta skulle inträffa och det här är en del av våra undervattensvapen. Oftast kan vi simulera och ofta kan vi använda väldigt små laddningar för att öva, men några gånger om året så måste vi genomföra de här övningarna, säger Jimmie Adamsson, kapten och kommunikationschef vid Tredje sjöstridsflottiljen i Blekinge.

Att inte öva med kraftiga sprängladdningar några gånger per år skulle vara som att sätta ett gevär i händerna på en soldat första gången när det redan är krig, menar han.

– Du måste känna förtroende för den utrustning du har, vara bekant med den och lita på den.

"Intressen mot varandra"

Inför övningstillfällena försöker Försvarsmakten skrämma bort tumlarna genom att bullra med båtar och använda sonar. Vattenområdet söks också av från ytan. Men några garantier för att tumlare inte kommer till skada kan försvaret inte ge.

TT: Anser du att ni gör tillräckligt?

– Det är upp till betraktaren. Vi vidtar många åtgärder, men vi har ett uppdrag från riksdag och regering att förbereda oss för att försvara Sverige och ibland ställs intressen mot varandra, säger Jimmie Adamsson.

Inför en kommande övning utanför Sturkö i östra Blekinge har bland andra länsstyrelsen, Havs- och vattenmyndigheten och Naturhistoriska riksmuseet fått yttra sig. De anser inte att försvaret gör tillräckligt.

Akut hotade

– Jag kan bara uttala mig ur tumlarsynpunkt, men det finns bara några hundra individer kvar av Östersjötumlaren. De är akut hotade och om människan fortsätter som vi gör med undervattenssprängningar, garnfiske och miljögifter dör de ut ganska snart, säger Julia Carlström vid Naturhistoriska riksmuseet.

Havs- och vattenmyndigheten listar i sitt remissvar vilka risker undervattenssprängningar utgör för tumlare:

•Dödlig skada

•Permanenta eller tillfälliga hörselskador

•Beteendepåverkan, till exempel panikartad flykt, som kan göra att diande kalvar och honor skräms isär

Hörseln avgörande

En blind tumlare kan klara sig, men inte en döv, förklarar Julia Carlström. Hörseln är djurartens främsta sinne. Precis som fladdermöss använder de ekosignaler för att orientera sig och för att hitta föda.

– Vi har sedan tre år tillbaka försökt ha en dialog med Försvarsmakten om den här problematiken. Jag är själv inte särskilt belåten med utfallet av den dialogen, säger marinbiolog Ulf Lindahl vid länsstyrelsen i Blekinge.

Han understryker att länsstyrelserna inte är motståndare till att militären övar, men anser att det behövs fler försiktighetsåtgärder. Exempelvis kan spaningen efter tumlare i området inför övning utvecklas. Dessutom borde mindre laddningar kunna användas, anser Ulf Lindahl.

– Om övningen går ut på att skjuta ner sjunkbomber och pricka rätt, varför måste de innehålla 100 kilo trotyl?

Bubbelridåer

Han pekar också på möjligheten att använda bubbelridåer, en teknik som använts i samband med pålning inför vindkraftverkbyggen till havs.

– Man pumpar ner luft i ledningar och så stiger den upp som en bubbelridå. Det har en väldigt avskärmande effekt på ljud. Har man en skärm av bubblor så har de en väldig förmåga att absorbera ljud- och tryckvågor, säger Ulf Lindahl.

Detta är en tanke som finns inom försvaret, men som ännu inte lämnat idéstadiet, enligt Jimmie Adamsson.

– Det finns en massa idéer, men än så länge är det mest teorier. Det finns säkert mer man kan göra, men vi är inte riktigt där ännu.