Jag utnyttjade systemet för att leva min dröm

Detta hände sigför länge sedan. Det var på den tiden då Olof Palme talade i tv. Det var på den tiden då vissa hade loafers och andra palestinasjal (utan att det var coolt). De förstnämnda ”satsade på sig själva” medan vi med palestinasjal ”flummade runt”.

Ja, folk hade sagt att man skulle ”känna efter”och att det var dumt att bestämma sig för tidigt. Så jag tog tid på mig. Jag tog ett år, två år, tre år?... Gick en och annan kurs, reste bort, reste hem, tog ett jobb.

Men mest av allt gick jag på a-kassa. Det var en underbar tid. Jag sov och fikade och var bakfull, skrev en liten dikt när andan föll på, eller målade en akvarell med ett västkustskt havslandskap, utnyttjade systemet, kort sagt.

Jag hade egentligen bara en sak nerskriven i almanackan, varannan torsdag: lämna in a-kassekortet och det kändes nästan krävande.

På arbetsförmedlingen gällde det att värja sig mot alla jobbiga jobb­erbjudanden, och till varje pris behålla fokus: att slippa hemtjänsten.

Alla visste att hade man en gång tagit hemtjänsten så var man lurad in i en återvändsgränd och kunde för alltid tvingas till en helvetestillvaro bland illaluktande pensio­närer i Majorna (de bajsade på sig väldigt mycket, hade man hört), så det gällde att inför arbetsförmedlaren entusiastiskt prata på om jobb man hade sökt som var så långt ifrån vården som det gick att

komma.

Allt gick ut på att få ihop till de där fem månaderna, under ett år, som krävdes för att berättigas till 300 nya, underbara arbetslösa dagar.

Kanske att jag till och med fejkade ett arbetsgivarintyg nån gång för att snabbare kunna realisera drömmen.

Bli inte upprörda, kära ni, jag är inte stolt över att ha utnyttjat systemet.

Men jag var ung. Och detta hände sig på den tiden då Olof Palme talade på tv.

Nu känns Palme lika avlägsen som jobben och ersättningen räcker snart inte till frimärket för att skicka kortet.

De stackars arbetslösa ungdomarna njuter knappast av att vara slackers, utan sitter och stirrar uppgivet framför sig, hjärntvättade som de är sedan mellanstadiet om att ens människovärde är baserat på prestationer. Jag som slapp piskan hittade så småningom motivation.

Men vem vet vad som hänt om jag hade tvingats in i hemtjänsten.

Följ ämnen i artikeln