Carine och hennes ofödda barn höggs ihjäl

Carine är gravid i åttonde månaden när Kelvin dödar henne med ett 60-tal knivhugg.

– Döda mig inte. Snälla. Vår bebis! hörs Carine vädja i en ljudinspelning.

I rummet intill finns Kelvin Osagies två barn.

Aftonbladets granskning visar att det fanns varningssignaler: flera instanser kände till den våldsamma mannen.

Varför stoppade inte samhället honom?

Knivar är vassa, konstaterar pojken.

Han är fem år gammal och två dagar tidigare har hans pappa dödat hans bonusmamma med ett 60-tal knivhugg.

Sani sitter i en fåtölj med benen uppdragna framför sig och håller i en nalle som är klädd i polisuniform.

Han vill inte prata om det där som hände i lägenheten drygt 48 timmar tidigare. När polisen som är specialutbildad på att hålla förhör med barn närmar sig ämnet, värjer sig Sani. Han sluter sig, blir tyst, tittar åt ett annat håll eller börjar prata om något annat.

Det polisen vet är att Carine dödades på morgonen den 22 oktober 2021 och att pojken och hans treåriga lillasyster Victoria befann sig i lägenheten i Vänersborg när det hände. Efteråt bar pappan ut Sani och hans lillasyster ur lägenheten och körde dem till deras farbror.

Vad har barnen sett?

Vad har barnen hört?

Polisen ber Sani att berätta om Carine, sin bonusmamma.

– Hon har en bebis i magen, säger pojken.

Carine är 27 år, hon har på sig en grön klänning och dansar.

Hon har precis gift sig enligt kamerunsk tradition med mannen hon är förälskad i, den då 30 år gamle Kelvin Osagie.

Det har gått fort: de träffas via en dejtingapp och Carine tycker att han verkar vara en omhändertagande person och hon faller för honom. Hon flyttar till lägenheten där mannen bor med sina två barn, Sani och Victoria.

Carine och barnen hittar varandra fort, de bor inte med sin biologiska mamma och Carine blir deras modersgestalt. Carines storasyster, Solange, berättar hur Carine ofta pratade om barnen.

– Hon hade ett jättebra förhållande med barnen. Vid ett av våra sista videosamtal hade hon den lilla flickan i famnen, säger Solange.

Carine, som föregående år kommit till Sverige för att studera, har kvar sin dotter i hemlandet Kamerun. Hon och Kelvin pratar om att även dottern ska flytta till Sverige. Carine har köpt en Ipad till flickan för att de ska kunna ha videosamtal varje dag.

Det dröjer inte lång tid innan Carine blir gravid. I hennes journal hos MVC går det att läsa att bebisen i magen är en flicka, som beräknas födas den 10 december 2021. Det är en livlig bebis som sparkar mycket och håller Carine vaken om nätterna.

Men systern Solange märker hur Carine börjar förändras.

Carine, som alltid varit glad och utåtriktad, blir mer och mer inåtvänd.

– Det var som att hennes självförtroende försvann, säger Solange.

Solange förstår att någonting är fel och Carine berättar till slut vad: Hon säger att Kelvin är elak mot henne. Han förolämpar henne framför andra och bryter ner henne mentalt. Men han låter henne inte gå.

Aftonbladets granskning Dödade kvinnor har visat hur en separation ofta är en utlösande faktor när kvinnor mördas. Hur det farligaste kan vara att försöka göra det som samhället uppmanar dig till – att lämna den dåliga relationen.

Och Carine vill verkligen gå. Bara två dagar innan mordet säger hon till Solange att hon bestämt sig.

– Hon ville verkligen att förhållandet skulle fungera men till slut orkade hon inte mer, säger Solange.

Det är sista gången systern och Carine pratar med varandra.

– Jag känner att jag svek henne, att jag var naiv. Nu känner jag att jag borde ha förstått att någonting kunde hända, säger Solange.

Två dagar senare har Carine ett inbokat möte på MVC. Hon är då gravid i vecka 33. Men klockan blir tio och Carine kommer inte.

I MVC:s journal från den 22 oktober står det:

”Uteblir från dagens besök. Provar ringa flera gånger utan framgång”.

Mellan åren 2000–2021 har 338 kvinnor dödats av en man de har älskat, visar Aftonbladets mångåriga granskning, Dödade kvinnor. 618 barn har under samma period berövats sin mamma.

År 2022 är ännu inte över, inget tyder på att inte fler dödsoffer kommer adderas till listan.

Så Carine är långt ifrån ensam. Hon är inte den första att dödas av en man hon en gång älskade. Inte heller den sista.

Inte sällan är barn hemma när morden sker, ibland tvingas de till och med se sin egen mamma dödas.

I Carines fall är just vad barnen, Sani och Victoria, såg och hörde av stor vikt.

Kelvin är förutom mord även åtalad för det relativt nya brottet barnfridsbrott.

Kelvin hävdar att barnen inte hörde eller såg något av det han gjorde mot deras bonusmamma.

När Carine låg död på golvet höll han för deras ögon på väg ut ur lägenheten, säger han.

Men åklagaren tror att Sani och Victoria uppfattade mer än Kelvin påstår.

Bilder från den 76 kvadratmeter stora lägenheten visar blod.

Blod som skvätt på väggar.

Blodpölar vid sängkanten där Carine lämnades att dö.

Åtminstone hörde barnen Carines skrik, menar åklagaren.

Kelvin spelade in bråket med Carine på sin telefon. Ljudinspelningen fångade även den efterföljande dödskampen.

I 7 minuter och 56 sekunder pågår inspelningen.

Högt och i panik hörs Carine skrika.

– Vad gör du? Döda mig inte!

Sedan i smärta.

– Snälla förlåt mig, daddy. Vårt barn.

Till slut blir hon tyst.

Och i bakgrunden hörs treåriga Victoria flera gånger ropa: ”Mamma”.

Genom fönstren som täcker ena väggen i sal ett i Vänersborgs tingsrätt ser man Vänern.

Kelvin, iklädd häktets gröna kläder, tittar inte ut. I stället blickar han gång på gång mot åhörarbänken.

Men där sitter ingen han känner. Bara två lokaljournalister, några nyfikna farbröder, en av poliserna som utrett fallet och Aftonbladet.

Kelvin pratar med lugn röst, han berättar om hur han uppfostrat barnen själv. Det har inte varit lätt alla gånger men han har gjort det så gärna.

– De är inte bara mina barn, de är mina bästa vänner, säger han.

När han ska berätta om morgonen han dödade sin höggravida sambo, stockar sig hans röst.

Kelvins version skiljer sig i flera väsentliga delar från åklagarens.

Det var Carine som gick till attack mot honom med en kniv, menar han. Han försvarade sig bara och han förstår inte hur han lyckades överleva attacken.

– Jag högg henne i halsen, hon föll ihop. Jag blev helt förstörd.

Men han säger ingenting om de övriga knivhugg som sedan följde.

Det är vårterminen 2018 och 7-årige Lucas har precis kommit tillbaka till skolan efter jullovet. Lucas är halvsyskon till Sani och Victoria – de tre barnen har samma mamma och Kelvin är alltså hans styvpappa. Lucas fyller i en trivselenkät som klassen fått. Där skriver han att han blir slagen av Kelvin. Han berättar att även hans mamma utsätts för våld.

Skolan kontaktar socialnämnden som beslutar om familjebehandling. Åtta gånger under våren och sommaren kommer familjebehandlarna.

Men Kelvin är svår att nå fram till, han är bara med ett fåtal gånger.

Ingen annan åtgärd sätts in.

Åtta månader senare polisanmäler en granne som brukar passa Lucas att Lucas utsätts för våld hemma. Grannen hör Lucas skrika i lägenheten och när en läkare sedan undersöker pojken har han flera rodnader på kroppen.

Lucas tvångsomhändertas enligt LVU. Förvaltningsrätten skriver att Lucas vid flera tillfällen berättat om det upprepade våldet och att uppgifterna får stöd i den övriga utredningen.

Men polisens förundersökning läggs ner.

Sani och Victoria får bo kvar hemma med pappan – trots att flera larm ska följa under åren.

Mellan 2018–2021 görs sammanlagt fyra polis­anmälningar mot Kelvin gällande våld mot Sani och Lucas. I samtliga fall inleds förundersökning men de läggs ner. I tre av fallen anger polisen ”bevisproblem” som skäl och skriver bland annat: ”Ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt”.

Den sista förundersökningen avslutas i maj 2021 efter att ett barnförhör hållits.

2019 separerar Kelvin och Sanis och Victorias biologiska mamma och han tar ensam hand om dem.

Sammanlagt kommer fyra olika kommuner ha startat sex utredningar om att Kelvin ska ha utsatt barnen för våld och att det varit konfliktfyllt hemma – men Sani och Victoria blir kvar med sin pappa fram till den dagen han grips för mordet på Carine.

Sani berättar för förskolepersonal att han blir slagen av sin pappa Kelvin. En utredning inleds men de sociala myndigheterna gör ingenting – detta trots att Sanis vittnesmål bedöms som trovärdiga.

Lucas, som omhändertagits enligt LVU, berättar för BUP om att också hans små­syskon utsatts för våld hemma och utifrån detta upprättas en anmälan. Utredningen leder inte till några åtgärder och Kelvin vill inte ta emot någon hjälp.

Samtidigt påbörjas en vårdnadstvist mellan Kelvin och Sanis och Victorias biologiska mamma. Mamman bedöms inte vara kapabel att tillgodose barnens behov och utredningen kommer fram till att Kelvin ska ha fortsatt ensam vårdnad om barnen. Han blir, enligt utredningen: ”det alternativ som blir det minst dåliga för barnen”.

Pappan och barnen flyttar på nytt. Där upprättar kommunen en anmälan utifrån uppgifter som lämnats vidare, men inte heller här agerar någon.

I november 2021 ska Kelvin och den biologiska mamman mötas i domstolen i en vårdnadstvist. Men förhandlingen hinner aldrig hållas. Kelvin har då häktats misstänkt för mordet på Carine.

Varför agerade ingen på varningssignalerna?

”All I need is love”, står det på treåriga Victorias tröja.

Hon säger bara två ord under den halvtimmen hon sitter i det vita rummet tillsammans med polisen som ska förhöra henne. De två orden är ett svar på vem som gjort flätorna hon har i håret.

– Min mamma, säger flickan och syftar på Carine.

Victoria och Sani omhändertas samma dag som Carine dödas. Deras biologiska mamma bedöms inte kunna ta hand om dem.

Deras bonusmamma är död.

Pappa Kelvin är i häktet.

Forskning visar att barn som är med om ett trauma som detta har ökad risk för både psykisk och fysisk ohälsa.

I sal ett i Vänersborgs tingsrätt tar Kelvin en näsduk och torkar sig om ögonen. Han tittar på storbildsskärmen i salen där barnens vittnesmål spelas upp.

Bortsett från mordet är han också åtalad för grovt barnfrids­brott, genom att barnen ska ha tvingats bevittna mordet på Carine.

Barnfridsbrott är en relativt ny rubricering, lagen trädde i kraft den 1 juli 2021. Den innebär att det är straffbart att låta ett barn se eller höra vissa brott mellan när­stående, som mord eller grov kvinnofrids­kränkning.

Sedan lagen trädde i kraft har över 800 åtal med rubriceringen barnfrids­brott väckts, varav 30 åtal handlar om grova barnfridsbrott.

Men det här blir första gången grovt barnfridsbrott prövas i samband med mord.

– Det är otroligt viktigt att barn äntligen får status som brottsoffer vid sådana här händelser, säger advokat Helena Wising, under en paus i rättegången.

Wising företräder Sani och Victoria och under sin sakframställan ber hon domstolen att ta barnens perspektiv när de tar del av bevisningen som presenteras under rättegången:

– Barnen levde med Carine som sin mamma och de var förväntansfulla inför att mamma hade en bebis i magen. Och sedan inträffar den 22 oktober.

Aftonbladets granskning visar att Kelvin vid flera tillfällen varit misstänkt för att ha utövat våld mot sina barn, men aldrig blivit dömd.

När han erbjudits familjebehandling har han inte velat medverka i någon större grad då han menat att anklagelserna är falska och att han känner sig jagad av myndigheterna.

Enligt Moa Mannheimer, psykolog och utredare på Socialstyrelsen finns det en högre risk att man utövar våld mot en närstående om man tidigare varit våldsam mot en annan.

– Men det är många fall där vi ser att det funnits oro för barnen men att det inte lett till några konsekvenser. En av föräldrarna har fortsatt fått ha vårdnaden, trots misstankar, för att det bedöms vara det minst dåliga alternativet, säger Moa Mannheimer.

I ungefär hälften av alla fall där en kvinna mördats av en partner eller före detta partner har familjen före mordet haft kontakt med socialtjänsten. Inte sällan handlar det om orosanmälningar som gjorts av andra om just barnens situation.

– Om man nu är aktuell hos socialtjänsten så bör ju uppföljningar göras. Framför allt bör bedömningen göras – finns det risk för fortsatt våld? Den frågan bör vare sig förminskas eller glömmas bort utan vi måste våga hålla i den och även följa upp för att se om förändringar gjorts, säger Mannheimer.

Under åren innan Carine dödades flyttade Kelvin och barnen runt mellan flera olika kommuner – i samtliga kommuner utredde socialtjänsten misstankar om våld från mannen mot barnen.

Lysekils kommun ska ha fått in en anmälan efter att Sani berättat för förskolepersonal om våld från sin pappa men det ska inte ha lett till något ingripande från de sociala myndigheterna.

Eva Andersson, förvaltningschef på socialförvaltningen i Lysekils kommun, säger att hon inte kan kommentera det enskilda fallet. Men hon säger att det generellt är ett problem att kommunerna inte får dela information med varandra.

– Det är naturligtvis ett hinder i arbetet att det är på det sättet men så ser lag­stiftningen ut, säger Andersson.

Lysekils kommun uppger alltså att man inte kunde se den tidigare orosanmälan i kommunen där familjen bott innan.

Samma sak i Uddevalla när familjen byter ort igen. Där startas en ny utredning om vem som ska ha vårdnaden om barnen.

Man kommer till slut fram till att Kelvin ska ha fortsatt ensam vårdnad om Sani och Victoria för att det är det ”minst dåliga” för dem.

Borde man inte ha högre krav gällande barnen än att de ska nöja sig med det ”minst dåliga” alternativet?

– Givetvis är alltid målet att alla barn skall ha det bra och få sina behov tillgodosedda. Verkligheten är dessvärre ibland mycket komplex och svår där vi måste väga olika alternativ och konsekvenser mot varandra. Det som då blir det bästa för barnet skall alltid vara avgörande. Dock kan det vara så att de alternativ som finns får konsekvenser för barnet som gör att ordvalet kan bli ”det minst dåliga”, säger Roger Granat, socialchef i Uddevalla.

Forskning visar att om man utsatt någon för våld i nära relation så ökar risken att man gör det igen. Borde även Kelvins nya hustru ha informerats om misstankarna mot honom?

– Vi är hindrade utifrån sekretessen att ge ren information till någon som inte är vårdnadshavare för aktuellt barn. Dock, om det finns andra barn som riskerar att fara illa är vi skyldiga att göra en orosanmälan gällande det eller de barnen och då blir dess vårdnadshavare informerade, säger Roger Granat.

Den sista kommunen som Kelvin och hans barn bosatte sig i, den kommun där Carine sedan dog, var Vänersborgs kommun.

Där vill socialförvaltningens chef Karin Hallberg inte svara på frågor om det specifika fallet. Hon vill inte heller bekräfta om Vänersborgs kommun fick information om de utredningar kring Kelvin och hans barn som tidigare gjorts när de flyttade till kommunen.

– Generellt gäller följande; finns en pågående utredning skall den slutföras av den kommun som påbörjat den. Finns det en pågående insats kan kommunen begära överflyttning av pågående insats till nya kommunen, säger Karin Hallberg.

I mordutredningen om Carine nämns de olika anmälningarna men de har inte haft direkt relevans i utredningen då Kelvin inte står inför rätta för det påstådda tidigare våldet mot barnen.

– Men det är ett faktum att det har funnits orosanmälningar och förundersökningar, men att det har inte blivit något av det, säger Daniel Veivo Pettersson.

Något som dock har haft relevans i utredningen är den vårdnadstvist som Kelvin några veckor efter mordet skulle upp i.

För varför dödades egentligen Carine?

Morgonen för mordet skulle Carine till MVC för att se hur fostret i magen växte.

Åklagaren menar att Kelvin var rädd att hon skulle säga något till barnmorskan som kunde se illa ut för honom inför den kommande vårdnadstvisten. Inspelningen av dödskampen visar hur Carine lovar honom att inte säga något, hon bönfaller honom att skona henne och dottern i magen.

Obduktionen kommer senare att visa att Carine dog av det kraftiga knivvåldet som riktades mot hennes hals.

Men hon knivhöggs även i magen. Ett av huggen träffade i fostrets huvud.

Flickan i magen var i övrigt oskadd och frisk. När hon dog vägde hon 1 862 gram och var 43 centimeter lång.

Fanns det något utrymme att åtala även för mordet på fostret?

– Det finns inget sådant utrymme. En ofödd person räknas inte som ett brottsoffer, säger Daniel Veivo Pettersson.

På nya bostadsorter i Sverige finns nu två små barn i nya familjer, Sani och Victoria.

I Kamerun finns Carines dotter, som bor hos sin mormor.

– Hon är för liten för att fullt ut förstå vad som har hänt med hennes mamma, säger Solange.

För Solange är det som att hon förlorat en bit av sig själv.

Tio dagar efter att systern begravdes födde Solange sin son. Hon och Carine skulle föda nästan samtidigt och hon sörjer att sonen aldrig kommer att få träffa sin kusin. 

Hon tänker på allt det där vardagliga man har i en relation med den man står nära: på hur de gick och shoppade och skrattade åt att Carine med hennes stora fötter aldrig kunde hitta snygga skor och hur de somnade i soffan när de kollade på film.

– Carine hade många planer och många drömmar.

Solange önskar att samhället kunde ha agerat på varningssignalerna som fanns kring mannen tidigare.

– Varför hade man inte tagit barnen ifrån honom? Om han inte haft barnen tror jag inte min syster skulle stannat med honom och framför allt skulle kanske allt ha slutat annorlunda då.

Fotnot: Sani, Victoria och Lucas heter egentligen något helt annat.
Kelvin Osagie, 31, dömdes till livstids fängelse för mord. Han döms även för grovt barnfridsbrott och utvisning på livstid efter avtjänat straff.