”Pers program är rent sommarguld”
Publicerad 2016-08-18
Alexander Bard skröt den 8/8 om att han gjorde om formen på Sommar när han bjöd in en kompis som han manssplainade för i nittio minuter. Det var ju lite sött och förargligt att Bard trodde att det var han som uppfann podcasten.
Per Andersson släpar tio dagar senare in en tombola i studion och låter den avgöra vilken anekdot han ska berätta härnäst. Kanske är det nytt, kanske inte, men om det är nytt så har Per inget behov av att prata om det. Han vill bara berätta.
Jag tror bestämt att Per driver lite (mycket) med alla som någonsin har sommarpratat när han låtsas att tombolan skapar hans Sommar. Men det gör inget, för allt han gör, det gör han med hjärtat. Till skillnad från, tja Bard.
Allvarligt talat hörni, varför går det sextioåtta tråkiga Sommar på ett roligt? Varför är alla så skitnödiga och viktiga och melodramatiska? Varför har jag inte skrattat högt sedan Ulla Skoogs Sommar om att bevara fönster 2015? Måste det till en göteborgare? Måste det till en komiker? Per läser högt från ett kvitto där han skrivit ner diverse idéer.
Vet du förresten vad Knullken är? Inte jag heller, men här kommer en till.
Nej, Knullken är en stor grön kuk som är jättearg. (Jag väljer det här exemplet bara för att det är så himla roligt att skriva ”en stor grön kuk”.
När Per är elva år föds gruppen Humoristerna. De letar fula slipsar på second hand, skriver skämt och bokar sedan tvättid och ställer in stolar och mammas byrå i tvättstugan. Nu blir det föreställning!
Visst får man vara allvarlig, tycker Per, men skrattet tröstar och gör livet lättare att leva. Ja, och det gör även Sommar lättare att lyssna på.
Skriv upp valfritt decemberdatum i kalendern redan nu, för i år vinterpratar Per.
Precis allt med Pers Sommar är rent sommarguld som ska bära mig genom ytterligare sextioåtta sommarkrimskrams.
Per, jag önskar dig en kuk höst!