25 judiska coronabegravningar på en månad: ”Minst tio är Förintelseöverlevande”
Under ett och samma tak i södra Stockholm lever många av Sveriges sista Förintelsevittnen.
Ett boende som fått kontroll över kampen mot ett virus – som redan tagit flera överlevandes liv.
Ljudet av en nyckelknippa kan påminna om tiden i fångenskap. Hårda skor mot golvet om marscherande nazister. För en Förintelseöverlevande kan duschen påminna om helvetet i Auschwitz.
Det som för andra kan verka obetydligt kan för en överlevande trigga i gång vad de varit med om under kriget.
I Sverige finns bara ett hundratal Förintelsevittnen kvar i livet. På Judiska hemmet bor några av de allra sista tillsammans.
Här utbildas personalen inte bara i kunskap om Förintelsen utan också hur de på bästa sätt kan ta hand om de som överlevt det ofattbara. För med åldern kan rädslan, ångesten, minnena komma tillbaka med full kraft.
En kunskap som blir extra viktig i den orostid vi befinner oss i.
”Vi äter hela tiden”
Bilden är suddig och hon envisas med att sätta tummen för Ipad-kameran. Min 92-åriga farmor Cyla ska snart äta frukost och måste numera vänja sig vid att bara se oss på länk.
Hon är sedan flera veckor tillbaka isolerad på sin avdelning, och tack vare det har smittan inte kommit in i hennes korridor.
Vårsolen skiner utanför hennes fönster som vetter mot hemmets lummiga innergård. Men just nu får hon uppleva den på håll. Det är för riskabelt att lämna avdelningen och ta hissen ner.
– Man kan inte annat än sitta still och sakna, säger hon. Det är klart det är tråkigt men det är ju förbjudet att gå ut. Vad kan jag göra?
Du ser pigg ut?
– Ja, jag ser bra ut, man äter och mår bra. Vi äter hela tiden.
Hon skrattar till.
Vana att hantera triggers
Efter andra världskriget blev farmor Cyla diagnostiserad med bland annat ”traumatisk neurous”. Trots att hon är en orolig, nervös själ verkar hon ändå acceptera situationen. Jag trodde att isolering och restriktioner skulle komma att påverka henne mer med tanke tiden i ghettot, tiden instängd i ett stall, tiden instängd i ett arbetsläger.
– Det är tråkiga tider. Jag är inte orolig, jag tar det som det kommer.
På hemmet är personalen vana vid att hantera oro.
– Jag tycker att det råder ett lugn och ro i huset. Vår personal är vana vid att hantera triggers. Vi förklarar varför vi behöver ha säkerhetsutrustning, för att de inte ska riskera att smittas. Men vi skulle ju till exempel inte ta på oss något som ser ut som en gasmask, det skulle vara en hemsk trigger. Vi fick en gasmask som var svart och den skulle vara skrämmande. Vi har allt det här i vårt medvetande hela tiden, säger enhetschefen Kajsa.
Sedan berättar hon om ett speciellt möte i veckan med min farmor. På vägen till jobbet plockade Kajsa med sig en bukett vitsippor till hennes avdelning.
– Så mötte jag din farmor i dörröppningen till matsalen, hon såg på buketten jag höll i och bara sken upp. Hon blev så lycklig. Hon sträckte sina armar efter vasen som att den var hennes. Nu står den på det bordet där hon sitter och spelar kort med sina väninnor och pratar jiddisch. Om de inte kan komma ut i naturen, får vi ta in naturen till dem.
Tjugofem coronarelaterade begravningar
I världen utanför kommer larm om fulla bårhus, Stockholmare som lapar vårsol en söndagseftermiddag på fulla uteserveringar. Poliser som plockar ner hissade nazistflaggor runt om i Skåne och kändisar som dansar tätt i ”Let´s dance”. Över hela världen kommer rapporter om Förintelseöverlevande som gått bort i sviterna av det nya coronaviruset, bland annat i Israel och USA.
I Sverige har de judiska begravningarna avlöst varandra. Anna Nachman är ansvarig för de judiska begravningarna för judiska församlingen, enligt traditionen ska en avliden helst begravas inom 24 timmar.
Förklädet prasslar medan hon rullar ut kistan i det svala kapellet. Hon spikar igen locket och lägger på den svarta sammetstäcket över den enkla spånskivan. Sedan slutet av mars har hon haft drygt tjugofem judiska begravningar av bekräftade covid-19-fall. Hon uppskattar att minst tio av de avlidna är överlevande.
Tauba Katzenstein överlevde Auschwitz men inte covid-19, ett av flera vittnen som betytt mycket för vårt kollektiva minne av Förintelsen.
– Ett tag ringde det i min telefon hela tiden, det var en dag då det dog fyra personer på samma dag. Det var jättemycket, men nu är det lugnare.
De senaste fyra åren har Anna Nachman begravt åtminstone en överlevande i månaden. Bara i år har hon begravt omkring femton Förintelsevittnen, som inte är coronafall.
– Vi är på sluttampen nu. De är inte så många ögonvittnen kvar, och beror oftast på att de har en hög ålder. Men coronaviruset har skyndat på det lite.
”Extrema dödstal”
Trots att Judiska hemmet införde ett besöksförbud för anhöriga långt före regeringens nationella förbud i slutet på mars, tog sig det nya coronaviruset in. Många har tillfrisknat, drygt tio har avlidit.
– När vi införde förbudet kändes situationen inte så alarmerande, utan mer att vi tog i extra. Det var inte så starkt utpekat som det sedan blev när så många blev dåliga. Jag upplever inte att vi fick den tydliga signalen från myndigheternas håll, säger Jan-Erik Levy, styrelseordförande för hemmet.
Förloppet, precis som på andra äldreboenden runt om i landet, gick snabbt.
– Det var ganska många som blev sjuka vid i princip samma tillfälle och tidpunkt. Men nu har vi fått stopp på det. Det har varit fruktansvärt pressat. Men jag beundrar personalen som har slitit. Även många i personalen har blivit sjuka, säger han.
Han fortsätter.
– Jag tror inte att vi är värre drabbade än andra boenden, men det gör ingen skillnad. Det är ju illa nog, det är extrema tal på de som avlidit. Jag känner inte att vi har gjort något fel i hanteringen, säger Jan-Erik Levy.
Hur smittan tog sig in vet ingen. Inte heller exakt hur många av de som avlidit som är just överlevande. Enligt styrelseordförande Jan-Erik Levy för de ingen statistik över vilka av de dryga 75 boenden på hemmet som har överlevt Förintelsen och inte. Det är inte alla som vill berätta om sin bakgrund, det är inget tvång att berätta.
– Jag skulle uppskatta att mellan 50 och 75 procent som bor på hemmet är överlevande, men det är svårt att säga exakt, det förändras ju hela tiden, säger han.
Inga nya smittade
I nuläget finns det bara en kvar på boendet som bär på smittan, men som är på väg att bli frisk. Med hjälp av hemmatester kan personal med symtom testas med ett svalg - och halsprov, som visar om man bär på covid-19. De tar också antikroppstester.
Pressen börjar långsamt att lätta.
– Men för det slappnar vi inte av, vi har gott med skyddsutrustning och säkerhetstänk. Vi är snarare beredda. Medan de som varit smittade varit isolerade på sina rum har vi varit noga med att de friska är ute på gården så mycket som möjligt. Det är en viktig del i att hindra spridningen. Nu planerar vi musikunderhållning och en grillfest. Livet fortsätter, säger Kajsa, enhetschef på Judiska hemmet.
Kanske är det för tidigt att ta ut något i förskott. Men vi måste också våga gripa tag i stundens lättnad.
Inga nya smittade på flera veckor nu.
Vågar vi nånsin pusta ut?
Rapaport avled i covid-19
Precis som farmor kom Edmund Rapaport som 18-åring till Sverige som judisk flykting från Polen. Stora delar av hans släkt mördades av nazisterna under Förintelsen.
När man läser hans dotters, skådespelerskan Alexandra Rapaport, instagram-inlägg är jag nog inte den enda som kan få en förnimmelse av hennes sorg efter hans bortgång härom veckan.
Covid-19, som tagit ytterligare ett liv.
”Mitt fundament. Mitt tak och mina väggar. Vad är världen utan dig. Vem är jag nu?”.
”Vår stor ek har fallit. Pappa. Världens bästa pappa”.
Alexandra Rapaport sätter punkt på det långa inlägget med ett rött hjärta. För samtidigt som vi har förlorat ännu ett vittne, är det framför allt ett barn som har förlorat sin älskade pappa.
PODD Coronaviruset och Förintelsens sista vittnen
De äldre ska skyddas till varje pris från att smittas av coronaviruset, men trots det så har smittan tagit sig in på flera äldreboenden i Sverige. Bland annat på Judiska hemmet i Stockholm, där flera som överlevde Förintelsen bor. De senaste veckorna har det varit 25 judiska begravningar, varav tio hade överlevt Förintelsen. Vad händer om de som överlevde då inte klarar sig nu?