Johanna Nilsson aktuell med skruvad berättelse om döden

Av: Joanna Górecka

Publicerad:
Uppdaterad:
Johanna Nilsson är aktuell med en ljudroman om döden.
Foto: Anna-Lena Ahlstr öm
Johanna Nilsson är aktuell med en ljudroman om döden.

I nya ljudboksserien står döden i fokus. Tre änkor utmanar och trotsar sorgens snäva ramverk och konfronterar det oundvikliga. Uppsalabördiga Johanna Nilsson kliver in i en ny författarroll med ljudboksserien ”Änkornas begravningsbyrå” och tillåter sin skruvade humor att träda fram.

– Jag hoppas att boken kan få människor att skratta och gråta på samma gång, säger författaren.

Johanna Nilsson befinner sig i Marocko. Det var svårt att ta sig dit, mitt i pandemin. Hur länge hon får, eller måste, vara kvar vet hon inte riktigt heller, men det viktiga är att hon har fått träffa sin man igen, efter fem månader isär till följd av corona.

– Jag har haft jättemycket dödsfobi i mitt liv. När covid kom blev jag nästan ännu mer rädd för döden. Min man bor i Marocko, jag var ensam i Uppsala. Jag var rädd att vi skulle gå under, jag tänkte att nu är apokalypsen här.

Hon fortsätter:

– Att arbeta med änkorna har tröstat litegrann. Som författare styr man bara berättelsen till en början, sen får karaktärerna ett eget liv. Änkorna har pratat med mig, tröstat mig.

Hur ska man sörja?

Änkorna är de tre huvudpersonerna i Johanna Nilssons nya ljudboksserie för Storytel, ”Änkornas begravningsbyrå”. Trion, som alla har ganska mycket trassel bakgrunden, möts i en sorgegrupp. Ingen av dem trivs i det inrutade samtalet om sorgen och döden. De tycker att det drivs av klyschor och regler om att man ska sörja på ett visst sätt, att begravningarna är opersonliga.

– De gör udda saker för sin ålder, säger Johanna Nilsson. De går ut på nattklubb och ramlar in genom en glasruta till en öde butikslokal. Sen ligger de där hela natten och pratar och kommer på att de ska starta en begravningsbyrå ihop.

I berättelsen, som fållas av svart och mörk humor, står tunga teman: hur hanterar man döden? Måste begravningar äga rum på ett särskilt sätt? Hur ska man sörja?

– Att skriva om änkorna var ett sätt att bearbeta min egen rädsla för döden. Jag hörde ett program på radio med begravningsentreprenörer på radio. Sättet de beskrev sitt arbete på var så oerhört respektfullt och värdigt. De klappade de döda i ansiktet och neg för dem. Jag tänkte att begravningsentreprenörer kanske inte är så rädda för döden?

”Som att skriva för TV”

Johanna Nilsson, som är född i Uppsala men uppväxt i Borlänge, har skrivit flera romaner och många populära ungdomsböcker. Hennes första romanHon går genom tavlan, ut ur bilden” gavs ut 1996. Hon har Augustprisnominerats flera gånger och tilldelats Karin Boyes litterära pris. Men att skriva för ljudbok beskriver hon som något nytt.

– Nu fick jag chansen att kliva in i en annan författarroll, jag tillät mig själv att göra något nytt. Min humor fick plats på ett annat sätt än förut, det hjälpte med ett nytt förlag som uppmuntrar den här skruvade sidan.

Hon beskriver det lite som att skriva för TV: varje kapitel ska vara en viss längd, det är mer handlingsdrivet och ska ha en hook på slutet.

– Det har varit väldigt roligt! Jag tycker at det har varit väldigt kul. På det här sättet får jag ut olika delar av mig själv. Till min förvåning har det funkat bra, jag har fått många nya läsare och lyssnare.

Och vad händer härnäst?
– Jag skriver på. Jag har alltid, alltid, tre fyra berättelser på gång. Jag skriver bland annat på en ungdomsroman. Och till hösten kommer säsong två av änkorna.

Publicerad:

LÄS VIDARE