Polisen om misstänkt prostitution: ”Inget bekräftat fall”

Publicerad 2020-03-02

Arkivbild.

Aftonbladet har tidigare rapporterat om romer i Uppsala som ska tvingas till prostitution och kriminalitet. Men den bilden stämmer inte riktigt, menar polisen Annika Svensson.

– Hittills har vi inget bekräftat fall när det kommer till den gruppen av migranter.

Som områdespolis med fokus på förtroendebyggande insatser är Annika Svensson en av dem som har bäst koll på situationen för romerna i Uppsala, och att kalla dem just romer tycker Annika Svensson är fel.

– Det är medborgare från andra EU-länder som använder sig av den fria rörligheten mellan länderna. Alla är inte romer, och alla vill heller inte bli kallade det. Vissa minoriteter har till exempel också turkiskt eller ungersk påbrå, även om de flesta som är i Uppsala kommer från Rumänien.

Stämmer det att vissa tvingas till prostitution?
– Jag vet att det har ryktats om prostitution bland de som är ute och tigger, men hittills har vi inget bekräftat fall när det kommer till den gruppen av migranter. Men jag kan heller inte säga att det inte har förekommit några sexuella tjänster, säger Annika Svensson och fortsätter.

Stora skillnaden

Annika Svensson var själv med under 2015 när antalet migranter var som allra flest.

– Under 2015 var det många migranter i Uppsala, uppskattningsvis mellan 150 och 170 stycken. Idag är det betydligt färre. Men de som väljer att komma till Uppsala län är oftast samma personer som väljer att komma tillbaka.

Vad är den största skillnaden nu mot 2015?
– Jag ser en stor skillnad. Nu har de förtroende för oss och vågar själva höra av sig om de till exempel utsatts för något brott, eller behöver hjälp. Tidigare pratade man om att många inte gillade poliser och myndigheterna, men nu går de själva till polisstationen.

Hur har debatten om förbud påverkat de som är här för att tigga?
– De får naturligtvis mindre pengar i ”koppen” nu än tidigare. Men trots detta tjänar de fortfarande mer i Sverige än vad de skulle ha gjort i sitt hemland. Det finns ju svenskar som också väljer att åka till andra länder för att få en högre lön. Skillnaden är väl att de flesta av svenskarna som väljer att jobba utomlands inte bor utomhus eller i sina bilar.

Tidigare har det pratats om kriminella nätverk som utnyttjar tiggare, är det fortfarande ett problem?
– Det problemet finns fortfarande. Framförallt kan det handla om att man får köpa sin plats utanför en viss butik, men det väljer man att inte prata om.

Mindre pengar i koppen efter debatten och förbud.

”Ingen som ville bo där”

När Aftonbladet var i kontakt med Micael Grenholm, grundare av Stefanushjälpen, var han kritisk till beslutet att stänga härbärget, men enligt Annika Svensson var en stängning av härbärget oundvikligt.

– Från början fanns det ett 40-tal platser på härbärget. Men det var sällan fullbelagt, och då valde man att minska till tolv platser. Men av dessa platser var det kanske bara fyra som användes. Det var helt enkelt ingen som ville bo där.

Vad beror det på tror du?
– När vi frågade runt var det många som kände sig begränsade. Vissa ville också kunna laga sin egen mat, men det var inte möjligt på härbärget, säger Annika Svensson som i stället tror mycket på Uppsala kommuns och socialtjänstens uppsökande arbete.

– Jag tror att det var under 2017 som Uppsala kommun, via socialtjänsten och Uppsala ungdomsjour, tillsammans med oss inom polisen började arbeta mer uppsökande. Det är otroligt viktigt. Många av de som kommer hit från fattiga länder saknar utbildning och har svårt att kommunicera eftersom de inte kan svenska eller engelska.

Varför är den uppsökande verksamheten så viktig?
– Om man inte vet hur man ska göra, till exempel om man utsatts för brott eller behöver besöka sjukvården, kan det bli problem. Därför är kommunen och socialtjänsten ute och informera om hur det fungerar i Sverige. Här spelar också civilsamhället, som till exempel Stefanushjälpen och Svenska kyrkan, en väldigt viktig roll.

Har det gett resultat?
– Idag har man förtroende för både polisen och myndigheterna. De känner igen oss när vi kommer, och de känner sig tryggare. Sedan är kanske inte alla lika glada över att se mig om jag till exempel kommer för att gripa någon. Men det har verkligen gett resultat. Samverkan behövs, och det behöver vi mer av.