Dotterns sista sms till mamma: Ta dig därifrån – annars mördar han dig

Jeanettes skratt var högt, bubblande och smittande.

För hennes fem barn var hon ljuset och glädjen, mittpunkten i en stor familj.

En förmiddag i juli hittades hon död och en man sitter sedan dess häktad misstänkt för mord.

– Det svåraste jag varit med om var att säga adjö. Vi fick bara se mammas hand för att det var den mest oskadda delen av henne, säger dottern Nathalie.

Mobilkamerafilmen från sommaren 2020 visar Jeanette i en rullstol. Hon susar snabbt nerför en grusbacke samtidigt som hon skrattar hejdlöst.

För Jeanettes barn säger den filmen så mycket om deras mamma. Skälet till att hon satt i rullstol då var för att hon precis blivit diagnostiserad med cancer i ryggmärgen.

Men vare sig den tuffa cancerbehandlingen, eller det faktum att operationer gjorde att hennes ben under en period inte bar henne, kunde dämpa hennes levnadsglädje.

– Alltså skrattet. Mammas skratt. Det är en av de starkaste saker med henne jag kommer minnas. Ett gapflabb som hördes överallt, säger dottern Nathalie.

– Hon var ljuset i världen med sitt blonda hår och sitt stora leende. En person som brydde sig mer om att andra hade det bra än att hon själv hade det. Det är så synd bara att hon inte var mer snäll mot sig själv också, säger dottern Lili, 30.

Jeanette, 61, hittades död i sin bostad utanför Hudiksvall förmiddagen den 9 juli i år. Polisen fattade genast misstankar om att hon utsatts för ett brott och en 52-årig man, som hon hade en relation med, greps på platsen.

Han har sedan dess suttit häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.

Själv har mannen vare sig kunnat förneka eller erkänna brott då han menar att han var så berusad. När han nyligen omhäktades motsatte han sig inte häktningen.

Nathalie och Lili besökte sin mamma på begravningsbyrån några dagar senare. Hon var täckt av ett lakan. De fick rådet att inte lyfta på det.

– Mamma var så illa tilltygad att vi fick höra att det inte var ett minne vi ville ha. Det svåraste jag gjort i mitt liv var att gå in där i rummet och hålla hennes hand och försöka ta avsked, säger Nathalie.

När Jeanettes liv tog slut var hon mamma till fyra flickor och en pojke. Hon var mormor till ytterligare fem barn.

Hon var även kocka på en båt som ung.

Sedan enhetschef inom socialtjänsten.

Hon var en tidigare tävlingssimmare och en person som älskade hästar och att leka med barnbarnen.

Jeanette var även en före detta fru, en vän, en kollega, en syster och en släkting.

Men precis som med alla människor fanns det delar av sig själv som hon helst inte visade.

– Mamma ville alltid skydda oss barn. Utåt sett skulle allt se bra ut. Hon ville inte belasta andra. Jag tror det var därför det dröjde så länge innan vi förstod hur hon faktiskt hade det, säger yngsta dottern Linn, 20.

2018 träffade Jeanette en ny man, den nu häktade 52-åringen.

Men förhållandet hade inte varat länge innan barnen började känna att Jeanette förändrades. Familjemiddagarna som hölls en gång i veckan blev allt mer sällan av.

Och så började hon dyka upp med blåmärken, berättar barnen.

Jeanette hade dock alltid en förklaring till blessyrerna.

När hon kom med båda ögonen blåslagna förklarade hon det med att hon hade ramlat av cykeln.

När nyckelbenet bröts av hade hon varit klantig och ramlat igen.

Under en lång tid ville Jeanette inte berätta, även om det blev allt mer uppenbart för omgivningen att något var fel.

Tre veckor innan Jeanette dog blev första gången som hon medgav för de äldsta döttrarna Nathalie och Lili att förhållandet med pojkvännen var våldsamt.

Bara några månader innan det misstänkta mordet, i maj i år, dömdes mannen till villkorlig dom för en misshandel som inträffat i september året innan.

Ett par hade då ätit middag med 52-åringen och Jeanette. De upplevde hans attityd mot Jeanette som så aggressiv och skrämmande att de tog med sig henne därifrån. När 52-åringen kom efter för att hämta henne försökte hon gömma sig för honom.

I tumultet som uppstod knuffade 52-åringen till den kvinnan i sällskapet så hon föll ner från en altan. 52-åringen beskrev i rätten hur han ”var ursinnig och det svartnade”.

De sista veckorna som Jeanette var vid liv försökte hennes barn förmå henne att lämna relationen. Jeanette sa att hon skulle, att det bara var en sista sak hon skulle ordna.

– Man känner sig så maktlös som anhörig i en sådan situation. Men vi fick alla känslan där på slutet att hon verkligen var på väg att lämna, att hon började få modet att göra det, säger Lili.

Men Jeanette hann aldrig ge sig av.

Det var Robin, näst äldst i syskonskaran, som fick bli den som startade telefonkedjan mellan syskonen den 9 juli.

Polisen hade då precis knackat på hans dörr och berättat att Jeanatte var död.

– Det var som att allting rasade. Det verkade som att hon höll på att bli frisk från sin cancer och så rycktes hon ifrån oss så här istället, det var som att chocken bara sparkade undan benen, säger Nathalie.

Veckan innan Jeanette dog hade Lili sms-kontakt med henne.

I det som blev det sista meddelandet till sin mamma vädjade hon: ”Du måste ta dig därifrån annars kommer han mörda dig. Han kommer ta den enda mamman vi har.”

– Det är så lätt att säga att kvinnor borde gå vid första slaget. Men då förstår man inte mekanismerna bakom den här typen av förhållande. Att bli så förtryckt och nedtryckt att man inte längre tror på sitt eget värde, säger Nathalie.

Lili, som genom åren haft daglig kontakt med Jeanette, beskriver ett stort tomrum efter den som inte bara var hennes mamma utan även hennes bästa vän.

Linn, minstingen i syskonskaran, 20 år gammal och precis i början av vuxenlivet, vet inte riktigt hur hon ska navigera sig vidare utan sin mamma.

– Vi vill att alla ska få veta hur fin hon var och hur viktig hon var för vår familj. Det har någon nu berövat oss. Om det faktum att vi nu berättar om vår mamma och det som hände henne kan få någon annan kvinna där ute, som lever i en sådan här relation, att lämna, så betyder det allt, säger Linn.

Under fem veckor av saknad har nu syskonen vridit och vänt på allt som hände. Om nu 52-åringen är skyldig till att ha dödat deras mamma, vad hade kunnat förhindra det?

Hur kan det komma sig att kvinna efter kvinna varje år mördas av en man de har eller har haft en relation med?

Aftonbladets mångåriga granskning Dödade kvinnor, liksom andra rapporter och utredningar som gjorts i ämnet, har visat hur morden ofta sker i samband med att kvinnan gjort slut på relationen eller planerat att göra det.

Granskningen visar även hur morden sällan kommer som en blixt från klar himmel. Ofta har de föregåtts av en eller flera varningssignaler. Som anmälningar om våld. Eller att kvinnan ofta får uppsöka läkare för skador.

Det kan även vara mannen som sökt hjälp för dåligt psykiskt mående.

– Det känns som att samhället sviker de här kvinnorna. När han (52-åringen reds. anm) dömdes för misshandel, så borde ju mamma ha erbjudits något slags skydd för att lämna, där fanns det ju en öppning känns det som, säger Lili.

Linn önskar att sjukvården kunde bli bättre på att reagera när kvinnor söker vård för olika skador.

– Har en kvinna slagit sig gul och blå tre gånger i månaden måste man ju undersöka, är hon bara klumpig eller finns det något mer bakom? Man bör ju då även dra i någon larmklocka som gör att man tittar på partnern hon lever med.

Exakt vad som hände i huset utanför Hudiksvall utreds fortfarande. Inget åtal är väckt och flera provsvar inväntas fortfarande från NFC, Nationellt forensiskt centrum. Men 52-åringen har flera gånger omhäktats på den starkaste misstankegraden.

I den personutredning som gjorts av 52-åringen under hans tid som häktad framgår det att han länge lidit av psykisk ohälsa och allt mer isolerat sig under åren. Han medger även att han under alkoholpåverkan blir ”lättprovocerad och agiterad”.

Jeanette ligger nu begravd i Iggesund. Syskonen Linn, 20, Lili, 30, Jasmine, 33, Robin, 34 och Nathalie, 35, har inte längre en mamma.

– Vi kommer inte få vår mamma tillbaka. Men oavsett vad som kommer hända i hennes fall så hoppas jag att alla som lever så här hittar någon slags styrka genom mammas berättelse. Och så önskar jag att vi som samhälle slutar lägga ansvaret på kvinnorna genom att säga att de ska gå efter första slaget. Snarare borde vi se till att det här våldsamma männen överhuvudtaget aldrig slår, säger Nathalie.

Åtal ska väckas den 6 september.