Expert: L-mötet en partiledarstrid

Uppdaterad 2016-09-15 | Publicerad 2016-09-14

Det har länge varit lågt i tak i svensk politik när det gäller att kritisera den egna partiledningen, enligt statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors.

Det utdragna L-krismötet kan vara en strid om det fortsatta partiledarskapet, tror statsvetaren Svend Dahl, chef för Liberala Nyhetsbyrån.

Det är viktigt för Liberalernas ledare Jan Björklund att försöka ena laget under striden mot riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, anser Jonas Hinnfors, professor vid Göteborgs universitet.

– Annars kan detta ligga och pyra. Det kan bli ett högkonfliktsproblem, och det stör opinionsbildningen för Liberalerna. Det är inte bra för ett parti som ligger på 4–5 procent, säger han.

Flera tunga namn i L ställer sig offentligt i olika läger sedan Ohlsson direkt kritiserat partiledningen och fått avgångskrav rest emot sig, och partiets riksdagsgrupp har ett extrainsatt möte med anledning av kritiken.

Partiledarstrid

Att Liberalernas riksdagsgrupp har haft möte ända sedan onsdagsförmiddagen tolkar Svend Dahl som att skeendet är mer dramatiskt än vad det tidigare framstått som.

– Vad det verkar som att det här handlar om är vem som ska leda Liberalerna – annars skulle de inte ha suttit där inlåsta så länge, säger han till TT.

TT: Det är en strid om partiledarskapet?

– Ja, och man kan också se det som att det är sista chansen att byta partiledare innan nästa val, säger Dahl.

"Göra en Schyman"

Nästa ordinarie landsmöte (kongress) för L ska hållas i november nästa år, med mindre än ett år kvar för en ny partiledare att profilera sig inför valet, påpekar Dahl.

Han säger att den gamla striden mellan de två falanger han själv kallar kravliberaler, som Björklund tillhör, och socialliberaler, Ohlssons falang, åter har blossat upp – men att den nuvarande striden ska ses utifrån partiets dåliga opinionssiffror än sakpolitiska gränslinjer.

– Det handlar mer om personfrågor, mer om man tror att Birgitta Ohlsson kan göra en Gudrun Schyman – det vill säga att genom sin karisma lyfta det här lilla partiet till över 10 procent.

Otydligt för väljarna

Liberalerna är inte ensamt om att utkämpa politiska strider inför öppen ridå när någon kritiserat partiledningen – och det har pågått länge, påpekar Hinnfors. Förutom interna strider om positioner kan också det svenska politiska landskapet – med tydlig uppdelning i höger–vänsterfrågor, två politiska block och många minoritetsregeringar vara orsaker till att partipiskorna viner för att rätta in folk i leden, säger Hinnfors.

– Då är det extra viktigt att hålla partilinjen, antingen för att vinna omröstningar eller för att framstå som en tydlig opposition, för gör man inte det är ju risken att partilinjen framstår som oklar. Det kan framstå som otydligt för väljarna vad det är som gäller.

Mer enhetligt

Hinnfors pekar på Miljöpartiet (MP) som exempel. MP hade först högt i tak och ville inte passa in i något block. Men MP-ledningen började för ganska länge sedan försöka få partiet mer enhetligt och disciplinerat utåt för att kunna bli aktuella för samarbete och därigenom reellt politiskt inflytande.

Och sedan kom också MP-ledningens hårda linje tidigare i år mot riksdagsledamöterna Carl Schlyter och Valter Mutt sedan dessa kritiserat partiledningens och regeringens linje i flera frågor.

– Ska man vara en seriös samarbetspartner kan man inte ha flera parallella partilinjer, särskilt om man sitter i regeringsställning, säger Hinnfors.

TT