Presidenten fick priset - men förlorade freden
Publicerad 2016-10-07
Juan Manuel Santos, 65, är presidenten som lade all sin kraft på att få ett slut på det femtioåriga kriget i Colombia.
Det gav honom världens finaste pris.
Men freden han drömt om dröjer.
Hans föregångare Alvaro Uribe drev en stenhård kamp mot Farc-gerillan. När Juan Manuel Santos, som var försvarsminister under Uribe, tog över som Colombias president år 2010 förväntade sig de flesta att han skulle fortsätta på föregångarens kompromisslösa linje.
Men Santos valde en annan väg.
Fredens väg.
Han inledde förhandlingar med Farcgerillan för att få slut på vad som då var den längsta pågående konflikten i Latinamerika. Ett blodigt krig som pågått i över 50 år och som eldats på av knarkpengar. Förhandlingarna, som till en början var hemliga, skulle vara i sex år.
”Accepterar inte våld”
Under tiden lyckades man med förhandlingar få loss flera av Farc-gerillans fångar, enligt BBC.
Och den 26 september i år hade förhandlingarna lett fram till det historiska fredsavtalet. Santos skakade då för första gång hand med Farcledaren Timochenko på colombiansk mark.
– Vi är trötta på kriget och accepterar inte våld som ett medel för att försvara idéer, sa Santos under ceremonien i staden Cartagena, enligt Stavanger Aftenblad.
Snöpligt slut
– Vi säger högt och tydligt nej till krig.
Men det högtidliga avtalet fick ett snöpligt slut. I den folkomröstning som hölls sex dagar senare vann nejsidan knappt. Colombias folk var inte redo för fred och förkastade avtalet.
Santos har hyllats för att våldet i Colombia minskat under hans tid vid makten. Samtidigt ansåg många att priset för fredsavtalet, där den redan hårt tillbakapressade Farcgerillan skulle förvandlas till ett politiskt parti, blev alltför högt.
Vän blev fiende
Under kampanjen var Santos tidigare föregångare Uribe en av de hårdaste kritikerna. Santos tidigare vän hade blivit hans politiska fiende.
Juan Manuel Santos lade all sin kraft i fredsavtalet. Det gav honom världens mest prestigefyllda pris, men inte freden han drömde om.
Santos har därefter i intervjuer lovat att inte ge upp sin fredskamp. Efter den norska Nobelkommitténs beslut har han tveklöst fått ännu ett skäl att fortsätta sin kamp.
I annat fall riskerar Santos att skriva in sig i historien som presidenten som vann priset – men förlorade freden.