Tvåbarnspappan Daniel, 32, lämnade nazismen

Av: Joanna Górecka

Publicerad:
Uppdaterad:

Han blev nazist när han bara var tolv år gammal. Nu har Daniel Lernhede lämnat det högerextrema och föreläser om tolerans, fördomar och hatets pris.

– Jag var så hjärntvättad att jag höll på att sparka ihjäl min syster på grund av hennes homosexuella läggning, berättar tvåbarnspappan.

Foto: Joanna Górecka

På halsens ena sida står ordet ”hate” intatuerat. En påminnelse om ett förflutet som präglades och styrdes av hat, hat som han idag tar avstånd från – men inte vill smussla med eller förtiga. På andra sidan halsen ska Daniel Lernhede tatuera in ordet ”love”. Men barndomen genomsyrades av det förstnämnda. Främlingsfientligheten var ständigt närvarande i familjen under Daniels uppväxt.

– Det var mycket rasism i hemmet. Min mamma yttrade aldrig något sådant men min pappa sa ständigt rasistiska saker. Vid matbordet var det svartskallar hit, svarskallar dit. När man gick på stan kunde pappa säga ”sätt på gasmasken, det kommer lukta vitlök” när någon gick förbi— sådan jargong.

Ville förstöra samhället

Redan vid tolv års anslöt sig Daniel till nynazistiska Nationalsocialistisk front, som senare bytte namn till Svenskarnas parti. Ingen sa emot, det var inget det talades om hemma. NSF stod för raskontroll, repatriering av invandrare och avskaffandet av demokrati. Där skulle han bli kvar i fjorton år. 2005, när Daniel var 17 år gammal, var han inblandad i den nazistcell där de ledande aktörerna skulle bli de första svenska medborgarna att stå misstänkta för terrorbrott, känt under namnet på det dokument som Daniel distribuerade, ”Revolution mot välfärsstaten”.

– Vi tryckte upp ett manifest där det stod hur vi skulle förstöra samhället och bygga upp det igen. Min uppgift var att trycka upp det och sprida informationen vidare. Många av de andra inbladade åtalades men jag slapp undan.

Genom vandalisering, polismord och självmordsbombningar skulle nazisterna ta makten. Vandaliseringen hade redan påbörjat, med 300 krossade fönsterrutor på skolor och daghem. Fyra av de inblandade nazisterna åtalades för förberedelse till terrorbrott, men fälldes senare för bland annat grov skadegörelse.

Foto: Joanna Górecka

”Var hjärntvättad”

Idag har Daniel tatuerat över svastikan på armbågen och han föreläser på skolor och arbetsplatser med väninnan Milou. Föreläsningen heter ”Ex-nazisten och judinnan: En oväntad vänskap”.

– Jag vill att människor ska förstå att hat bara föder hat. Man ska se till personen och inte hudfärg och religion. Tro mig, det är det jag har ägnat nästan hela livet åt att göra. Att döma folk på förhand.

Människorna från NSF-tiden har Daniel ingen kontakt med.

– Det händer att jag stöter på dem på stan, då får man ju höra, ”jävla rasförrädare”, ”jävla zionist”. Ibland kommer det hot. Men det är mycket snack och lite verkstad. Så länge de inte går på barnen bryr jag mig inte.

Vändningen

Daniel har två barn, en sjuåring och en fyraåring. Det var första sonens födelse som slutligen fick honom att överge nazismen. Men separationen från det högerextrema var en process som pågick i flera år. Daniel beskriver att han såg sprickor i fasaden och hyckleri. Men framför allt blev bördan att ständigt avsky alldeles för tung.
– Jag hade börjat tappa hatet och kände att jag orkar inte gå runt och känna såhär. Hatet luckrades upp. Jag funderade vad jag egentligen höll på med. I samband med att jag fick veta att min exfru blev gravid kände jag: jag vill inte att mina barn ska växa upp i samma hat som jag gjorde.

Hur känner du inför hatet idag?

— Jag tar fullt avstånd från hatet jag kände och skäms för det jag höll på med. Det gick så pass långt att jag höll på att sparka ihjäl min syster på grund av hennes homosexuella läggning. Så hjärntvättad var jag.

Du höll på att sparka ihjäl din syster?

— Vi började bråka, sen kastade jag ner henne och tänkte känga till henne i huvudet. Jag gjorde inte det. Jag är väldigt glad för det.
Daniel och systern försonades efter några år. Idag säger han att de har en bra relation och pratar ett par gånger i veckan. Även sin mamma har han en god kontakt med idag. Hon skämdes förut, berättar han, men är stolt nu. Pappan och han hörs nästan aldrig.

Förlåten av en förintelseöverlevare

Daniel lämnade nazismen för sju år sen, men en betydande vändpunkt kom kom 2018.

– Jag var nere i Polen med Christer Mattson från Toleransprojektet och förintelseöverlevaren Eugenia Göndör för två år sedan. Vi besökte bland annat nazisternas koncentrationsläger Majdanek där hennes familj mördades. Vi satt och pratade och hon höll i mina och en annan nazist-avhoppares händer. Och så sa hon att hon förlät oss för det vi har gjort. Då kändes det som att en stor sten släppte från axlarna. Det är något jag bär med mig hela tiden och tänker på nästan dagligen. Det var riktigt häftigt.

Idag arbetar Daniel aktivt mot nazismen. Han säger att om NMR får tåga genom Uppsala den 1 maj så kommer han att stå tillsammans med motdemonstranterna.

— De kommer att få motstånd när de kommer till stan, NMR, det hoppas jag att de räknar med. Jag kommer att stå där med Milou.

Publicerad:

LÄS VIDARE