Sara, 30: ”Jag gick och la mig i LA – och vaknade i Irak”
Publicerad 2025-06-09
LOS ANGELES. Staden kokar.
Efter att president Trump skickat nationalgardet för att slå ner protesterna exploderade centrala delar av staden i natt – av ilska, eld och tårgas.
– De kan inte jävlas med oss, säger demonstranten Luke Jostar, 21.
En massiv, svart rökpelare stiger mot himlen.
Luke står barbröstad på en brinnande bil, med höga flammor kring sig, mitt i demonstrationens epicentrum.
Det luktar bränt gummi. Chockgranater smäller runt omkring honom – så högt att bröstkorgen vibrerar.
Mitt i kaoset visar Luke ingen rädsla.
Ha struntar i kritiker som Trump, som säger att protesterna har urartat.
– Till dem som kritiserar oss säger jag bara: fuck you. De har aldrig upplevt att deras familj splittrats. De har ingen aning om hur ondskefullt det här systemet är.
Protesterna har pågått i tre dygn. Tusentals demonstranter har tagit till gatorna i protest mot ICE – migrationsmyndigheten – vars räder trappats upp. Papperslösa har gripits både på arbetsplatser och i bostadsområden.
Trump svarade med att sända 2 000 soldater från nationalgardet till Los Angeles. Men än så länge har inte polisen eller militären lyckats dämpa ilskan.
Helikoptrar surrar över Luke Jostars huvud. Poliser skjuter tårgas och pepparkulor. Demonstranter svarar med fyrverkerier, stenar och flaskor. Flera grips. Någon blir träffad i skallen och blöder kraftigt.
– Jag föredrar fredliga protester, säger Luke.
– Men om det eskalerar, så har jag inga problem med det. Jag backar inte.
Demonstrationerna är koncentrerade kring Metropolitan Detention Center, där nationalgardets soldater står postade. Kravallpoliser med sköldar och batonger spärrar av kvarter.
Nästan varje vägg i downtorn är täckt av graffiti: ”Fuck ICE”, ”Fuck Trump”.
– Skäms, skäms, skäms! ropar demonstranterna.
Trump har beskrivit Los Angeles som ett laglöst kaos där demokratiska ledare tappat kontrollen. Men än så länge rör sig oroligheterna kring några få kvarter i centrala stan.
När Aftonbladet är på plats tar demonstranter tillfälligt över en motorväg. Bland dem finns både maskerade bråkstakar som vill provocera polisen, och barnfamiljer som vill protestera fredligt längre bak.
Luke är en av dem som står på frontlinjen. Han bär en mask med dödskallemotiv. Axeln är täckt av blodiga rivsår.
– Vi gör motstånd för att visa att de inte kan behandla oss hur som helst längre. De kan inte hålla på och jävlas med oss. Inte med LA, säger han.
En bit bort går Sara Aguilar, 30, med ett munskydd hängande under hakan. Smällarna kommer närmare, men hon reagerar inte.
– Man vänjer sig, säger hon med en axelryckning. Till slut hoppar man inte till längre.
Runt henne råder en apokalyptisk stämning.
– Det känns som om jag befinner mig i ett U-land. Det känns som ett krig. Jag gick och la mig i LA – och vaknade i Irak, säger hon.
Hon tycker att det är fegt av Trump att skicka nationalgardet. Precis som guvernören, menar hon att att det snarare ökar spänningarna och att Trump är ute efter ett spektakel.
– Om det är så de vill behandla oss – då får det vara så. Vi kommer fortsätta göra motstånd.
Under söndagen sa Trump ”They spit – we hit” om protesterna. Ungefär ”om de spottar så slår vi”. Men demonstranterna fortsätter att trotsa polisen.
Sara har blivit både tårgasad och skjuten med gummikulor. Ändå tänker hon inte sluta gå ut på gatorna.
Båda hennes föräldrar är invandrare från Mexiko, och hon vill visa sitt missnöje med Trumpadministrationens hårda tag mot migranter.
– Om de inte slutar trakassera invandrare och vårt folk, kommer vi inte att sluta. Om de vill ha en kamp – då är det vad de får.
Hon arbetar till vardags inom vården. Nu hukar hon sig över Marvin Gonzalez, 21, som träffats av en gummikula. Ett rött blåmärke lyser över hans ben.
– Jag är rätt säker på att polisen känner sig hotad, säger han.
– Men vi är obeväpnade. De har vapnen. Om de måste skicka så många för att stoppa oss – då är det de som är rädda.
När mörkret faller barrikaderar demonstranterna stadshuset med bänkar och soptunnor.
Få tror att protesterna kommer stoppas inom kort.
Inte Sara Aguilar heller.
– Jag tänker fortsätta tills rösten tar slut.
