”Jag sålde tavlan som saknas – två gånger”

Clark Olofsson talar ut om konstkuppen på Moderna museet i ny podd

Av: Kerstin Nilsson

Publicerad:
Uppdaterad:

Måndagen den 8 november 1993 vaknade Sverige till nyheten om att en av världens största konstkupper begåtts i Stockholm.

Åtta tavlor av Picasso och Braque, värda en halv miljard, hade stulits.

En av tavlorna, ”Den vita duken” av Georges Braque, är fortfarande försvunnen.

Nu berättar för första gången den ökände brottslingen Clark Olofsson vad han gjort med tavlan.

– Jag sålde den – två gånger, säger han i den nya krimpodden ”Olöst: Konstkuppen” på Spotify, som släpps i dag.

Klockan har passerat midnatt, det är mörkt och det regnar.

I en gammal röd Fiat utanför Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm, strax intill bron ut till Skeppsholmen, sitter en orörlig man.

Han har suttit där i flera timmar, i bilen, med fronten ut mot vattnet, och läst tidningen.

En väktare som kör runt på Blasieholmen fattar misstankar och antecknar för säkerhets skull bilens registreringsnummer.

På taket till Moderna Museet ute på Skeppsholmen en bit därifrån håller två andra unga män på att såga upp ett hål.

De har klippt upp takplåten med en vanlig plåtsax, böjt upp plåten med en hammare och ska nu med en sticksåg såga sig igenom brädtaket och fodringen under plåten.

Men batteriet till sticksågen tar snabbt slut.

I en traktor i en närheten hittar de en kvarlämnad fogsvans, en vanlig handsåg.

Det blir jobbigare, men till sist har de sågat upp ett hål, en gånger en halv meter, i taket.

Sytt säckar av lakan

Platsen för hålet har de räknat ut genom att stega upp avståndet – de vet exakt vad som finns där nedanför.

De slänger ned en hemmagjord repstege, tillverkad med hjälp av gaffatejp.

Det är 6,5 meter ned till golvet där inne.

En av männen klättrar ned för stegen.

På väggarna i salen där han står hänger några av världens mest kända och värdefulla konstverk, signerade kubismens mästare Pablo Picasso och Georges Braque.

De är unika – och oersättliga.

Och oförsäkrade.

Vad än viktigare är, att just hit, når inte larmet. Taket är inte larmat – och till de här tavlorna når inte rörelselarmet fram. Det har tjuvarna konstaterat när de har rekognoscerat inne på museet.

Mannen där inne tar loss tavlorna från väggen och lägger dem i säckar, sydda av mörkblåa påslakan med ränder. Säckarna försluts med tygremsor från en av männens dåvarande flickväns gardiner.

Foto: URBAN ANDERSSON

Sex verk av Picasso

Säckarna förses med krok – och konstverken hissas upp genom hålet i taket, en efter en.

De åtta konstverken är:

  • ”Källan”, av Picasso, 1921.

  • ”Kvinnan med blå krage”, av Picasso, 1941.

  • ”Kvinna med svarta ögon”, av Picasso, 1941–43.

  • ”Sländan”, av Picasso, 1929.

  • ”Målaren”, av Picasso, 1931.

  • ”Kvinna”, en bronsstaty av Picasso, 1931.

  • ”Slottet i La Roche-Gyon”, av Braque, 1909.

  • Och ”Den vita duken” – eller ”Stilleben” som den också kallas, av Braque, 1928.

Den sista tavlan är den minsta.

Den föreställer en tillbringare, en smörkniv och tre citroner på en vit duk och vad som ser ut som en skinka och skulle – till skillnad från Picassos mer berömda verk – kunna hänga på någons vägg hemma utan att väcka varken misstankar eller uppståndelse.

Ändock betraktas det som ett mästerverk.

”Den vita duken” är den enda tavlan som inte återfunnits.

Upptäcks av städerskan

När tavlorna har hissats upp följer mannen efter – han måste ta spjärn mot väggen för att komma upp och lämnar smutsiga fotavtryck efter sig på den vita väggen.

Några timmar senare, i gryningen samma morgon, är de tre männen på väg till Gröndal, någon mil därifrån.

I bakluckan på den röda Fiaten ligger konst för en halv miljard kronor – och om några timmar ska en städerska på Moderna Museet se fotavtrycken på väggen och hålet i taket och skrika rakt ut i panik och nyheten om Nordens största konststöld blir en världsnyhet.

På Liljeholmsbron kastar en av männen ut en liten tavelskylt genom bilfönstret.

Den har lossnat från tavelramen.

På skylten, som senare kommer att hittas av en cyklist, står: ”Georges Braque, Stilleben, 1928”.

”Kommer aldrig ge upp”

I podcasten ”Olöst: Konstkuppen”, som släpps i dag på Spotify, väcks nu den fräcka rififi-kuppen mot Moderna Museet 1993 till liv igen.

I sex avsnitt skildras vad som hände, då och sedan – i jakt på sanningen och tavlan som aldrig har återfunnits, tavlan med de tre citronerna av Braque.

Kjell Hestrell, som var säkerhetschef på Statens konstmuseer när stölden skedde och därför tagit på sig en stor del av skulden för stölden, har aldrig slutat att leta efter tavlan.

– Vi kommer aldrig att ge upp det här, säger han i podden.

– Jag misslyckades med att behålla den, så jag vill gärna få tillbaka den. Jag var ju ansvarig för säkerheten.

Den röda Fiatens registreringsnummer och ett anonymt tips om att konstverken finns på Högbergsgatan 59 på Söder i Stockholm leder till att de två männen från taket grips efter en dryg månad.

Gömda uppe på vinden på Högbergsgatan hittas tre av konstverken: ”Målaren”, ”Kvinnan med blå krage” och ”Sländan”, alla av Picasso.

De två männen, som tidigare mest gjort inbrott i olika butiker, på en helt annan nivå, döms till sex respektive fem och ett halvt år för grov stöld.

Den ene mannens lillebror döms till två och ett halvt år för häleri.

Mannen som höll vakt i Fiaten nekar och klarar sig undan – det är först nu, i podden, han erkänner sin medverkan.

Lyckan över de återfunna konstverken är stor – men fortfarande saknas fem.

Och männen, som nekar, vägrar berätta var de finns.

Georges Braque, konstnär. Hans verk ”Den vita duken” saknas fortfarande.

Clark agerar mellanhand

Det är då Sveriges ärkeskurk nummer ett, Clark Olofsson, kliver in på scenen.

I dunklet på Zinkens krog på Söder i Stockholm erbjuder Clark Olofsson Tommy Lindström, tidigare chef för rikskriminalen, Moderna museet att köpa tillbaka de stulna tavlorna för 13,5 miljoner kronor.

Han har tillgång till fyra, den femte, ”Kvinnan med de svarta ögonen” finns utomlands, men även den kan Clark Olofsson fixa fram säger han.

Det är söndagen den 21 augusti 1994.

Clark Olofsson har då köpt sig ett litet slott utanför Bryssel i Belgien och har hela världen som sitt arbetsfält. I det här fallet agerar han bara mellanhand. Säger han.

Inte vill han ha provision heller, för då blir det ju häleri, men ersättning ska han förstås få ändå.

Tommy Lindström har då lång erfarenhet av att få tillbaka stulen konst. Dessutom bor han granne med Kjell Hestrell, säkerhetschefen, och de är båda djupt engagerade i att finna de stulna tavlorna.

Clark sätter sitt slott i Belgien som pant för att tavlorna är äkta.

Moderna museet får två dagar på sig att tänka, till den 23 augusti klockan 18.

Svaret blir nej.

Samma kväll hittas Picassos ”Kvinna med svarta ögon” i Bryssel, när tre svenska män försöker sälja den till en konstälskare i Belgien.

Foto: ERIC TAGESSON
Clark Olofsson.

Låg under en dubbelsäng

Clark Olofsson berättar nu i podden för första gången var de fem resterande konstverken fanns, tidigare på sommaren 1994.

De låg under en dubbelsäng i en tvårummare på Hisingen i Göteborg. Och kvinnan som bodde där hade ingen aning om att hon hade konst för flera hundra miljoner under sin egen säng.

I ”Olöst: Konstkuppen” berättar Clark Olofsson om hur de står och tittar på Georges braque ”Slottet”, ett av konsthistoriens allra första kubistiska verk:

– Det var ju så tjockt med färg vet du så det var en centimeter tjockt med klet. Man såg inte vad det var förrän man gick en meter ifrån. Då kunde man se konturen av något slott eller någonting. Och om man mätte den mot den här Picasson med kärringen med urnan då såg man tyget genom färgen.

Det är Picassos ”Källan” han syftar på.

Även statyn och tavlorna ”Källan”, ”Kvinna med svarta ögon” och Braques ”Den vita duken” tas fram under sängen.

”Kvinna med svarta ögon” lämnar Clark Olofsson över till en man i Kortedala, som i sin ska tur sälja den till ambassadören i Panama.

Men när mannen kommer med tavlan till sitt hotell blir han överfallen av tre män, som stjäl tavlan – som i augusti hittas i en baklucka på en bil utanför en restaurang i Bryssel.

Aftonbladets förstasida tisdagen den 9 november 1993.
Aftonbladets artikel om kuppen.

Clark säljer tavlan

I januari 1995 får säkerhetschefen Kjell Hestrell ett tips om var tre av de stulna konstverken kan finnas. Först ska de finnas på en bilverkstad i Göteborg, men när tipsaren hör av sig igen finns de hemma hos honom, på en bondgård ute i skogen.

Kjell Hestrell och Tommy Lindström hyr en bil och drar ned till Göteborg.

När de nästa dag är på väg hem kan Kjell Hestrell inte sluta skratta.

I bakluckan på hyrbilen har de Picassos ”Källan” och hans staty ”Kvinna” och Braques mästerverk ”Slottet i La Roche-Gyon”.

Bara Braques ”Den vita duken” saknas – fortfarande än i dag.

Picassos ”Källan”.

I podden avslöjar Clark Olofsson nu att han då, 1994, sålde tavlan till en man i Paris.

I våningen kommer en konstexpert och granskar tavlan innan köpet godkänns.

Och Clark Olofsson får ”en ficka full med pengar” som han beskriver det. Vem han sålde tavlan till – och för hur mycket vill han inte berätta.

Men historien tar inte slut där.

”Ett oanmält besök”

En tid senare får Clark Olofsson, som inte fått alla pengar för tavlan än, veta att den stulits. Enligt honom själv spårar han den till södra Holland.

Och en kväll tar han sig in i huset, via ett takfönster, hotar en livvakt och husets ägare med pistol – och tar tillbaka ”Den vita duken”.

– Jag blev tvungen att göra det, säger Clark Olofsson i podden.

Men i stället för att ge tillbaka tavlan till den första köparen säljer han den en gång till – till en annan man, i Spanien. Enligt Clark Olofsson är mannen ”nordeuropeisk gangster”.

I dag tror han att tavlan med kannan och de tre citronerna är kvar där, i den ”ovanliga villan” i Spanien.

För Kjell Hestrell, den forne säkerhetschefen, som förlorade sitt jobb på kuppen och i dag är pensionär, känns det skönt att få nytt hopp.

Han kommer inte att sluta leta förrän han dör – eller ”Den vita duken” kommer till rätta.

En källare i Södertälje

Kanske har Clark Olofsson rätt – att tavlan är kvar i Spanien – eller så har den forne rikskrimchefen Tommy Lindström rätt.

Han fick för snart ett år sedan tips om ”Den vita duken” – och tror att tavlan i dag, 26 år efter den uppmärksammade kuppen, finns i närheten av Stockholm.

Bara det att den ska finnas – och inte är uppeldad – ger Kjell Hestrell hopp.

– Den kan ha flyttat på sig till Södertälje, där den har lagts undan på ett källarkontor, säger Kjell Hestrell i sista avsnittet av podden.

Kanske är mysteriet snart löst och dagen snart kommen när Braques citrontavla, ”La nappe blanche”, som den franska originaltiteln lyder, återigen hänger på Moderna Museets väggar.

Ett nytt museum, ett nytt millennium har firats in, men när ”Den vita duken” en gång är tillbaka kommer den att locka många besökare, både nya och gamla.

De kubistiska citronerna har skrivit historia igen, om än av en annan anledning.

Publicerad:

LÄS VIDARE