Mona Sahlin berättar om skammen och sorgen – och sin längtan att få ”finnas” igen

Publicerad 2020-06-23

– Makt kan korrumpera.

Ja, Mona Sahlin vet – hon är själv ett exempel på det.

I sitt ”Sommar i P1” gör hon upp med sina 40 år i det offentliga ljuset och med partiet, men genom allt hörs en längtan.

En längtan att få ”finnas” igen.

Hej, Mona!

Det var länge sedan.

Efter skandalen med de falska intygen åt sin livvakt 2016 försvann Mona Sahlin – in i mörkret.

Nu ”finns” hon inte längre.

Hon nämns aldrig, syns aldrig, hörs aldrig.

Det är den andra stora skandalen under hennes nästan 40 år inom politiken och offentligheten.

Och den här gången, till skillnad från den första, den som för alltid kommer att symboliseras av en Toblerone och som hon repade sig ifrån – hon blev till och med partiledare för sossarna efteråt, som första kvinna någonsin – försvann hon för gott.

Sorti. Skam. Skämskudde.

Förnedring.

Ensamhet.

Tystnad.

Att det har varit en svår tid, svåra år, går inte att ta miste på.

Inte heller att hon känner sig sviken av partiet.

Det parti som hon gav en stor del av sitt liv.

Det parti som skickade en tulpanbukett med en ursäkt tre månader efter hennes 60-årsdag i mars 2017 – vem köper för övrigt tulpaner i juni? Och var?

– Jag känner att partiets tystnad gentemot mig tyder på att allt jag gjort, innan intygen, är totalt borta. Utsuddat. Glömt, säger Mona Sahlin.

Flera gånger under programmet bryts nästan rösten, den välbekanta Mona-rösten, den som då, under så många år, hördes så ofta.

Det känns både hemtrevligt – och sorgligt.

Mona Sahlin älskade kändisskapet och hon sökte sig det – från ordförandeskapet i Barbieklubben, via ministerposter och partiledarposten till rollen som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism.

Där tog det slut.

Hon gjorde bort sig, inte en gång, utan två.

Ingen sörjer det mer än hon själv.

– Det har varit en lång väg att vandra, säger Mona Sahlin.

Såren finns kvar, men hon lever igen.

Nu vill hon finnas också, åtminstone i historien, den historia hon var med och skrev.