Trots förlusten – extremhögern flyttar fram positionerna
PARIS. Chockresultatet uteblev, men Marine Le Pen saknade inte glädjeämnen efter förlusten i presidentvalet.
Extremhögern gör sitt bästa val någonsin i Frankrike och Le Pen, vars efternamn länge givit många fransmän kalla kårar, är numer att betrakta som en del av fransk politiks absoluta etablissemang.
När Frankrikes nyvalde president presenterades klockan 20.00 på fransk tv följdes det förstås av burop och besvikelse på Marine Le Pens valvaka i Paris. Men ganska snabbt förbyttes missmodet mot viss optimism.
– Det är en stor besvikelse, samtidigt som det är ett historiskt bra resultat, sammanfattar David Chiche, som varit engagerad i partiet Nationell samling sedan 2014, då under namnet Nationella fronten.
Hans omdöme verkar gälla för de flesta av de femhundra partianhängare som samlats i Bois de Boulogne i kväll. Visst hade man hoppats att det här skulle bli dagen då den franska extremhögern slutgiltigt vann sin stora skalp. Visst hade man, i brist på detta, trott på ett tajtare resultat. Men med 41,5 procent av rösterna i andra omgången har Marine Le Pen tagit ännu ett steg mot att betraktas som mainstream inom fransk politik. ”La dédiabolisation” – projektet att göra rörelsen rumsren, att ”avdiabolisera” Le Pen – fungerar.
Viss hjälp kom från den ännu mer högerextreme kandidaten Éric Zemmour, som fick Le Pens radikalnationalistiska budskap att verka moderat i jämförelse. Men resten av jobbet har Le Pen och hennes närmaste gjort på egen hand, målmedvetet, tålmodigt och ytterst beräknande.
Frankrike skulle kanske aldrig bli redo att välja en identitär högerextrem som kallat gaskamrarna under Förintelsen för en ”detalj i historien” till landets högsta ämbete. Så Marine Le Pen la om kursen, bytte namn på partiet, kastade sin gamle pappa Le Pen ur partiet och började positionera sig mot Emmanuel Macron som småfolkets företrädare.
Under våren har hon tonat ner migrationsretoriken och EU-kritiken ordentligt, även om de flesta förslagen ligger kvar i valprogrammet. Och det var en närmast triumfatorisk Marine Le Pen som äntrade scenen på den anrika konferenslokalen Pavillon d’Armenonville efter nederlaget i kväll.
– Massor med fransmän har kommit över på vår sida. De visar att Frankrike vill ha en stark opposition mot Emmanuel Macron. Jag fortsätter mitt projekt att hjälpa landet, vi glömmer inte det glömda Frankrike, dundrade Le Pen, som nu siktar in sig på parlamentsvalet i juni.
Under våren har hon sagt att detta ”sannolikt” är hennes sista presidentvalskampanj, men förmodligen ligger hon bättre till att behålla den egna rörelsens förtroende den här gången jämfört med senast.
Jag var på plats på Le Pens valvaka inför slutrundan 2017 när hon bara tog hem en tredjedel av de franska rösterna mot helt oprövade – och då ännu ganska okände – Emmanuel Macron. Då stod hon för en historiskt dålig debattduell med den blivande presidenten och flera av hennes närmsta partikamrater utmanade henne snart i toppen. Men Le Pen stod emot och kastade ut avfällingarna.
I kväll är stämningen i luften en annan. Kanske har hon inte ork att bilda opposition mot Macron i fem år till. Framför allt är det ytterst oklart vem hon i så fall skulle ställas mot i en eventuell andrarunda 2027, då Macrons sista mandat går ut. Men känslan är att Marine Le Pen är mer ohotad på posten nu än då.
I ett större perspektiv finns det förstås goda skäl att ta in att mer än fyra av tio fransmän i dag la sin röst på ledaren för Europas mest historiska extremhögerparti. Före detta Nationella fronten är en rörelse som länge betraktades som ett politiskt monstrum i omvärlden och som byggt sin historia och identitet på ett auktoritärt, för att inte säga direkt odemokratiskt styre med starka inslag av antisemitism, islamofobi och en lång rad domar om hets mot folkgrupp – både mot Jean-Marie Le Pen och hans dotter.
I juni står slaget om den franska nationalförsamlingen då parlamentsvalet ska avgöras. Här lär både Le Pen och vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon flytta fram positionerna, i ett franskt politiskt landskap som ombildats en gång för alla.