Sven Melanders sommarprat är minnesvärt – för näthatet

Publicerad 2017-08-05

Det finns någonting så befriande över när män går ut och försvarar unga feminister som påtalar orättvisor och övergrepp på flickor och kvinnor.

Jag vet inte varför.

Kanske för att det är så sällsynt.

Sven Melander.

Sven Melander har i alla fall gjort det, ordentligt. Det var när artisten Zara Larsson fick ta emot en sån lavin av näthat efter att hon i affekt sagt att hon hatade män med anledning av upprepade fall av våldtäkter och andra övergrepp som skett på musikfestivaler.

”En morgon rann sinnet ordentligt på mig”, säger Sven Melander i sitt sommarprat och berättar om vad som hände efter att han spelade in en snutt på sin facebooksida där han försvarade Zara Larsson och sa att problemet inte var hon, utan män som grupp och kollektiv och det strukturella förtryck som kvinnor utsätts för.

Det är knappt att han kan hålla sig för skratt när han berättar om vad män i olika åldrar skrev till honom efteråt:

”Jag kan inte låta bli att förundras över dessa män, pojkar, gossar, killar, grabbar, gubbar som lyckas upparma ett nästan rasande hat mot en ung kvinna som är upprörd över vad andra unga kvinnor utsätts för.”

Annars får vi reda på hur Sven Melanders lyckade karriär startade (skulle bli byggnadsingenjör, blev journalist) hur han träffade parhästen Åke Cato, när han började skriva manus, hur han fick rollen som festglada Berra i Sällskapsresan (Lasse Åberg såg honom packad på en 40-årsfest).

Som hastigast nämner han att han höll på att supa ihjäl sig på 90-talet. Här skulle det kunna bränna till och göra sommarpratet mer intressant och angeläget. Men det gör det inte, för Sven Melander lämnar ämnet lika fort som det kom. Och vi får i stället reda på att han trots alkoholismen var otroligt framgångsrik och handlingskraftig (familj, tre barn, köpte hur, karriär, roliga vänner osv)

Tur att näthatssekvensen kommer i slutet, annars hade sommarpratat varit slätstruket och ett sommarprat bland en mängd andra. Nu kommer man att minnas det. Bra, för Sven Melander är egentligen en väldigt bra berättare.